| Publicerad 2021 | Lämna synpunkter |
YNGJA, v., l. YNGA, v.2, -ade. vbalsbst. -ANDE.
(†) yngla; äv. dels med obj., dels bildl. Schroderus Dict. 259 (c. 1635). Såsom Hararna yngia hwar måna. Rudbeck d. ä. Atl. 2: 240 (1689). Merendels yngar Tjken flera än en. Broman Glys. 3: 156 (c. 1730). Då stundom, efter en stor skärstens-löpning, fås en mindre utur samma härd, i hvilket fall den stora säges Yngja. Rinman 2: 1201 (1789).
Spalt Y 29 band 38, 2021