Publicerad 2021   Lämna synpunkter
YNGRA, v. -ade.
Etymologi
[jfr ä. d. yngres, dep.; avledn. av yngre, komp. av UNG, adj., l. ellips av FÖRYNGRA (se GCederschiöld i SoS 1910, s. 224)]
(†) föryngra (ngn l. ngt); äv. i pass. övergående i dep. Nu vinkar naturen / I yngrad försköning. Elgström o. Ingelgren 280 (c. 1810). Han lyss till de vingade ljuden, / Då yngras den åldrade än, / Då slår han sin harpa igen. Böttiger 3: 234 (1844, 1858). Svarta bonjouren är på, och kulört en själfknuten halsduk / Skänker ett yngrande sken åt ett nyrakadt skinande anlet. Strindberg Fagerv. 302 (1902). Östergren (1969; angivet ss. sällsynt).

 

Spalt Y 33 band 38, 2021

Webbansvarig