| Publicerad 2021 | Lämna synpunkter |
YNKA yŋ3ka2, r. l. f.; best. -an; pl. (†) -or (Dahlstierna (SVS) 87 (1698)); förr äv. YNKE, r. l. m.
1) (†) medömkan l. medlidande; ofta i förb. med mer l. mindre likbetydande ord; särsk. i sådana uttr. som dels bära ynka (jfr BÄRA, v. 11 d β), dels vara ynka värd (jfr YNKAN); äv. dels ss. medlidsamt uttryck för den talandes inställning l. känsla präglad av bedrövelse l. sorg, i sådana uttr. som vara (en) (stor) ynka (åt (ngt l. ngn) l. att se o. d.), vara (mycket) bedrövligt (med ngt l. ngn l. att se o. d.), dels om person ss. senare led i ssgn RIKS-YNKA; jfr YNK 1. At när som hälst någen Gwdz besynderligh plåga vppå kom .. kunde H. K. Maitz. Hofftienare icke vthan stoor yncka och medlijdande, see och höra, huru H. K. Maitz. Persoon sigh grämande .. hoof vp henderna moot Himmelen. Svart Ähr. 82 (1560). På stegell och hiull the sattes thå, / Th(et) war stoor ynka at see opå, / Så mongen moste ther gråte. Hund E14 359 (1605). Øfuerföllo pigann, satte dartenn på brÿstet hännes och sadhe sigh wille hänne dräpa, honn och the andre tijgde lijff vthaf them i Jesu namp(n) the handladhe sigh så at thet war stor ÿnka åth. 3SthmTb. 6: 288 (1607). Mäd slijke prunk-ohrd mehr som kallas Complementer / Mått then som gillia will då wara wäl bespänter / Är ey then ynka wärd, ha’er ikki then stoor Kuaal / Som thet ey hafwer lärd. Lucidor (SVS) 125 (1669; uppl. 1997). Dätt är stoor ÿnka åth dhe fålcken, besynnerl. för hennes gamble fadher hwilken af sorgh mäst håller wedh sängen. VDAkt. 1680, nr 23. Min wänn ho begiär / Den ynka du bär? Frese VerldslD 159 (1714, 1726). Bellman (BellmS) 12: 56 (1794).
2) (numera föga br.) svår belägenhet l. svårt tillstånd, elände l. olycka l. trångmål; särsk. med tanken riktad på upplevelsen av sådan belägenhet osv., övergående i bet.: lidande l. bedrövelse; förr äv. övergående i bet.: klagan l. jämmer. Om kring Bethlehem är stoor ynka och iember hördt worden. OPetri 3: 57 (1530). Att iagh .. förskaffade her in i landet så mykin spannemåle, rogh och malt ifron fremmande land på thz thetta fattige Suenska folket icke skulle gå then ymka vtöffuer att the skulle så iemmerliga suelta ihiell. Svart G1 127 (1561). Jag hafver ofta med stor ynka måst stiga upp ifrån bordet, där jag icke en beta bröd hafver haft på mitt eget bord eller slottets folks bord. FoU 19: 64 (c. 1595). Här gick en stoor Ymka och Wånda på Bönderne, när the blefwe alt för många som them skulle prässa. Sylvius EOlai 515 (1678). Endast ligger migh nu i hogen, at röra om then osäjeliga och obeskrifweliga yncka och ofärd som then Kongl. Jemtelands-Armee, och mine käre åhörare nyligen öfwergåt. Idman FolckRoop 10 (1720). Desze påföljder (dvs. näringsbrist) märkas ej så snart, som den ynka man ser på barn, när de til exempel i Koppor och Mäszling, de första dygnen natt och dag, snart utan uppehåll, kräkas. Alm(Sthm) 1763, s. 33. Östergren (1969; angivet ss. mindre vanl.).
Ssgr, se ynka, v. ssgr.
Spalt Y 34 band 38, 2021