| Publicerad 2021 | Lämna synpunkter |
YNNEST yn4est, förr äv. YNST, r. l. f. (l. m.) (GudlVis. A 8 a (1530) osv.) ((†) n. VDAkt. 1703, nr 44); best. -en; pl. (i bet. 3) -ar.
1) (†) egenskapen l. förhållandet att vara tilltalande l. behaglig l. sympatisk, behagfullhet l. älsklighet l. täckhet. Ynnest är falsk, och fäghrind är fåfengelig. SalOrdspr. 31: 30 (öv. 1536). Then quinna haffuer ynnest som ärona bewarar. Ordspr. 11: 16 (Bib. 1541). (Du) betrachtar icke huru ringa och förachtelig tin vthsprung är, Men meera tina sköönheet, ynnest och menniskeliga befordring. PJGothus UndLära B 3 b (1592). När högstbe:te H. K. M:t .. förnam, att .. (provöversättningen) ingen ynnest och fogh medh sigh hade. OxBr. 12: 46 (1615). Spegel GW Ggg 1 a (1685).
2) (utom i ssgn YNNEST-BEVIS numera bl. ngn gg, ngt ålderdomligt) förhållandet att visa välvilja l. tillmötesgående l. tillgivenhet (mot ngn l. ngt, i sht mot underordnad l. ngn i lägre samhällsställning), gunst l. bevågenhet; äv.: förhållandet att åtnjuta l. ta emot ngns (i sht ngn överordnads l. ngns i högre samhällsställning) uppskattning l. gillande l. sympati, erkänsla l. popularitet (äv. närmande sig bet.: aktning l. anseende); särsk. i förb. med gen.-bestämning l. poss. pron. betecknande den som visar välvilja osv.; äv. mer l. mindre bildl.; i vissa ä. språkprov svårt att skilja från 3; jfr YNNE. Gott ryckte är kostelighare än stoor rikedo(m), och y(n)nest bätre än silffuer och guld. SalOrdspr. 22: 1 (öv. 1536). (Han var) så kär hållen af alla sina undersåther, at när han blef dödh, var .. een sådana sorgh och grååt, at hvar tycktes hafva mist sin egen naturliga Fadher; ty må och then Försten kallas säll, som medh sådana ynnest skils vidh sina undersåther. LPetri Kr. 61 (1559). Om han then Lyckan finner, / Först Jungfruns Ynnest får, seen hennes Kiärleek winner, / Då (osv.). Lucidor (SVS) 43 (1669; uppl. 1997). (Atterbom) omfattades .. icke allenast med största ynnest af KronPrinsen utan äfven af Konungen, till hvars bord han, en gång i veckan var befald. MolbechBrevveksl. 1: 242 (1820). Carl Gustaf, som fruktade att miszbruka lyckans ynnest. Ekelund 1FädH II. 2: 7 (1831). De stagneliska malörts-grimaserna, hvilka ett ögonblick kommit i misskredit .. passade nu på att, om möjligt, åter uppnå värdighet och ynnest. Sturzen-Becker 1: 134 (1861). Tack vare sin stora begåvning och sitt behagliga sätt kom Botticelli i stor ynnest hos påven Sixtus IV. Grimberg VärldH 7: 470 (1936). — jfr FOLK-, KONUNGA-, KVINNO-, MISS-, PUBLIK-YNNEST. — särsk.
a) (†) i fråga om Guds nåd (se NÅD, sbst.2 3); äv. i anv. motsv. b α. Han haffwer hafft en godh vilia och ynnest til (jungfru Maria) .. ther före kalladhe engelen henne nådhafulla. OPetri 1: 72 (1526). I tigh finns kärlek, dygd och roo; / Ty Christus sielf han hos tigh boor. / Han förer medh sigh ynnst och nådh. Ps. 1695, 117: 3. En saliggörande tros öfning .. förwärfwar syndernas förlåtelse, återställelse till Guds ynnest, frid, glädje och den Helige Andas wittnesbörd till wårt barnaskap. KyrkohÅ 1925, s. 261 (1835).
b) (numera mindre br.) i vissa uttr. l. förb. särsk.
α) i förb. med mer l. mindre likbetydande ord, särsk. nåd; äv. i anv. motsv. γ; jfr a. Therföre wile wij ath i oförtöfwat ransaka i edre körkior ok klosther .. Och tagher ther wtaff te clenodier ther finnas .. Och skicker tet hiith .. with ware ynnesth ok wenskap behollandis. G1R 1: 101 (1523). Äre vi eder alle samptligen med all konglig ynnest och nåde benägne. RA I. 3: 152 (1593). At han må äga både den enas och andras ynnest och goda vilja. Wallquist EcclSaml. 5–8: 85 (1779). Ps. 1937, 365: 2.
β) i sådana uttr. som ha ynnest (hos l. av ngn), åtnjuta (ngns) ynnest. (De) loffuadhe gudh j theras hiertas eenfållugheet, och hadhe ynnest när alt folkit. Apg. 2: 47 (NT 1526). Kan man clarligha merkia at han hade liten ynnest aff then menigha man i rikit. OPetri Kr. 144 (c. 1540). Hwad båtar thet at hafwa ynnest hos Menniskior, och doch onåd hos sin Gud? Sahlstedt Hoffart. 70 (1720). Rig 1939, s. 4.
γ) i förb. med prep. till l. emot l. för med rektion angivande den som åtnjuter ngns ynnest. Apg. 25: 3 (NT 1526: emoot). Aff ynnest til min Gudz Hws, haffuer iagh thet mitt eghit är .. thet giffuer iagh til Gudz helgha Hws. 1Krön. 29 (”30”): 3 (Bib. 1541). Hennes öpenhjertighet och fria bekännelse upwäckte hos Herr Alworthy sådan ynnest för flickan, at han benägit trodde henne. Ekelund Fielding 21 (1765). Hildebrand Medelt. 2: 72 (1884).
3) om handling l. åtgärd som härrör från l. har sin grund i ngns ynnest (i bet. 2), ynnestbevis; äv.: välgärning l. förmån l. välsignelse (se d. o. 2); jfr 2. (Invånare skall) bewijsa sitt Fosterland Tweggehanda ynnest, såsom är: 1. Kärleck. 2. Tacksamhet. Paulinus Gothus Arch. 9 bis (1630). Om min nådiga grefvinna nu är allena, så haf den ynnest att svara, om Ni äfven hitrest ensam? Almqvist DrJ 440 (1834). Vi, det unga släktet, som äro medvetna om vår egen viljekraft, vi kunna icke .. böja oss i stoftet för de i verkligheten maktlöse och nådigt utbedja oss den ynnesten att få behålla lifvet. Brand 1/4 1905, s. 3. Du får det att låta som om det var en stor ynnest att vi får vara med när vårt eget förslag ska diskuteras. Karnstedt Gnistsk. 224 (1990). Det har varit en ynnest att ha haft tre utomordentliga handledare till sin hjälp. Östling NazSensm. 293 (2008).
-BEVIS. (fullt br.) bevis (se d. o. 2) på ynnest l. välvilja; jfr -bevisning, -prov. SP 16/1 1829, s. 1. Något så synnerligen stort ynnestbevis var denna utnämning till landshövding icke. 3SAH LII. 2: 576 (1941). —
-FULL. full (se full, adj. 1 i) av ynnest; särsk. dels: nådig (se d. o. 3) (förr särsk. i sådana uttr. som ynnestfull benägenhet, nådig välvilja), dels: välvillig l. generös; jfr ynstig. 2BorgP 5: 127 (1734). Regeringens ynnestfulla benägenhet. Oldendorp 2: 343 (1788). Hans höghet .. rider fram / Med blottadt hufvud; helsar ynnestfullt / Åt alla sidor. Cygnæus 10: 331 (1854). (Sonen) hade av en ynnestfull natur fått ”högst personliga organ, av olika intuitionsgrader”. DN(A) 1/11 1944, s. 7. SAOL (1950). —
-PROV. (numera mindre br.) ynnestbevis. Arnell Scott Sjöfr. 128 (1829). Eders nåde, / I öfverhopen mig med ynnestprof! Hedberg Elisif 23 (1870). SAOL (1973).
Spalt Y 41 band 38, 2021