| Publicerad 2021 | Lämna synpunkter |
YR, adj.1 -are. adv. -T.
(†) om oväder l. vågor l. sand o. d.: yrande (se YRA, v.1). Uti yrt, häftigt väder (blev) Vansö prestgård .. ömkeligen i asko lagdt. Hagström Herdam. 1: 399 (cit. fr. 1644). Den skada, som en yr flyg-sand kunde widare förorsaka, om han lemnades odämpad. Linné Sk. 340 (1751). Sjön börjar gå yr öfver fördäck. TIdr. 1894, Julnr s. 29. Det var, som om .. (vågorna) tävlade om vem som skulle kunna resa sig högst och skumma yrast. Lagerlöf Holg. 1: 142 (1906).
Ssgr, se yra, v.1
Spalt Y 60 band 38, 2021