| Publicerad 1967 | Lämna synpunkter |
SERENAD se1rena4d l. ser1-, r. l. m.; best. -en; pl. -er; l. (i sht i bet. 2) SERENATA –a3ta2, äv. —40, r. l. f.; best. -an; pl. -or ((†) -er Londée Kellner 19 (1739)).
1) utförande av sång l. musik i det fria om aftonen l. på natten, i sht ss. hyllning till en person l. uppvaktning av en kvinna utanför dennes (dennas) bostad l. fönster; äv. om (text till) sådan sång l. om sådant musikstycke. Gyllenborg Vill. 13 (1721). En hop Musikanter komma fram på torget för at anställa en Serenade. Kellgren (SVS) 5: 295 (1790). PoetK 1814, 1: 45 (ss. titel på dikt). Såsom medlem af svenska kröningsdeputationen hade .. (August Blanche) inställt sig i Trondhjem, och här gaf stadens sångförening den 10 Augusti 1860 en serenad för honom. Hellberg Samtida 9: 223 (1873). När man får serenad, skall man genast tända på ett ljus. — Vill man vara riktigt erkännsam, bör man dessutom röra en smula på gardinen då och då. Lindqvist Stud. 133 (1906). Man sjöng en serenad utanför mitt fönster. Lindström Leksaksb. 93 (1931). — särsk.
a) oeg., mer l. mindre ironiskt, om (i sht nattliga) ljud l. läten o. d., särsk. om mer l. mindre sammanhängande o. periodiskt återkommande (kombinationer av) ljud l. läten l. skrin o. d. som frambringas av vissa djur (under parningstiden). Ufven med dess ängsliga Serenader. Ödmann StrSaml. 3: 36 (1788). Klockringnings svårmodiga serenad från hufvudstadens alla kyrktorn. Crusenstolpe Mor. 4: 215 (1841). Schakalerna uppstämde sin serenad. Hedin Bagdad 142 (1917). Ängsknarren höll sin serenad i rågåkern. Carlsson 4711 56 (1921). jfr KATT-SERENAD.
b) mus. i utvidgad anv., om instrumentalkomposition (i sht orkesterstycke) i flera satser i mer l. mindre fri form; särsk. om ett slags under 1700-talet vanlig komposition bestående av ett antal korta (ofta marsch- l. menuettartade) satser o. erinrande om divertissemang (se d. o. 3 a). Den bekanta Serenaden af Mozart, varierad för 3:ne Fagotter och hel Orchestre af Herr Eggert. DA 1808, nr 62, s. 3. En .. äldre cyklisk form är serenaden, vanligen komponerad för minst tre instrumenter och innehållande ett större antal korta satser. Wegelius Musikl. 2: 154 (1889). SohlmanMusiklex. (1952).
2) (förr) om ett slags (särsk. vid hovet i Wien omhuldad) dramatisk kantat med prägel av pastoral o. musikaliskt festspel o. med lösare formbyggnad än operan. Recitativer komma före i Cantater, Soliloquier, Serenater, Oratorier, Pastoreller och Opera, och sättas emellan Arier. Londée Kellner 19 (1739). (År 1769 erhöll Mozart i Milano) uppdrag att skrifva en karnavalsopera .. Kort derefter uppdrog Maria Theresia åt honom kompositionen af en s. k. teatralisk serenad. Bauck 1MusH 146 (1862). Tonkonst. (1957).
-RÖST. röst som är lämplig för sjungande av serenader; särsk. mer l. mindre bildl., i fråga om poet som skriver serenader l. dikter som likna serenader. Lamm i 3SAH 50: 227 (1940). —
SERENADÖR1004 l. 0104, m. [efter mönster av sådana ord som ambassadör, dansör] serenadgivare. Söderhjelm Brytn. 262 (1901).
Spalt S 1973 band 25, 1967