| Publicerad 1933 | Lämna synpunkter |
ISTÅND- iston3d~, äv. 30~.
i ssgr, betecknande att ngn håller l. sätter ngt i stånd l. lagar att ngt kommer till stånd.
-HÅLLA. [jfr d. istandholde, t. im stande halten] (föga br.) hålla (ngt) i godt stånd l. skick, hålla i ordning. (En apparat som) hvarken är konstig at förfärdiga eller svår at iståndhålla. KrigVAH 1827, s. 39. TT 1885, s. 81. —
-SÄTTA, -ning. [jfr d. istandsætte, t. in stand setzen]
1) laga att (ngt) (åter) kommer i godt stånd l. skick, reparera l. restaurera (ngt); upprusta, göra i ordning; äv. i uttr. iståndsätta ngt till ngt. 2RA 3: 553 (1734). Ståthållarhuset .. (skall) skyndsamt .. iståndsättas till logement åt nya öfverståthållaren. HT 1918, s. 196 (1809). Iståndsättning af resp. regementens materiel. SFS 1908, Bih. nr 99, s. 3.
2) sätta (ngn) i stånd (till ngt l. att göra ngt); numera nästan bl. (mindre br.) i p. pf. Så är ock nödigt, om lärde .. män skola .. iståndsättas sina skyldigheter fullgöra, att de blifva tillräckligt lönta och underhållna. KyrkohÅ 1908, s. 219 (c. 1777). (Gm G. III:s understöd) blef Leopold .. iståndsatt att egna sin tid och sina krafter åt skaldekonsten. Nyblæus Forskn. I. 1: 133 (1873, 1879). GHT 1896, nr 92 B, s. 1.
Avledn. (till -SÄTTA 1): iståndsättlig, adj. (föga br.) möjlig att iståndsätta. Vrak kallas ett fartyg, som lidit sådan skada att det icke mer är iståndsättligt. Lang FinlSjör. 1: 88 (1890). SFS 1921, s. 660.
Spalt I 1240 band 13, 1933