| Publicerad 1963 | Lämna synpunkter |
SACKA sak3a2, v.1 -ade; i bet. 4 a (förr äv. 3 a γ) imper. sack (Uggla Skeppsb. FrSvLex. 26 (1856; i bet. 3 a γ), Ramsten 49 (1866; i bet. 4 a) osv.). vbalsbst. -ANDE, -NING.
1) (utom i b o. d samt i de särsk. förb. SACKA IHOP o. NED numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) röra sig sakta nedåt l. sjunka l. sänka sig (sakta) l. sjunka ned (äv. i uttr. sacka nedåt, sjunka nedåt); äv.: beskriva en sjunkande l. nedåtbuktande linje, slutta; äv. refl. (förr möjl. äv. i uttr. sacka på sig), dels om ngt löst upplagt l. uppkastat l. uppstaplat o. d.: sjunka (ihop) l. sätta sig l. packa sig, dels i utvidgad anv. (se d). VetAH 1741, s. 173. (Sv.) Sacka på sig, Sacka sig, (fr.) se serrer, se rapprocher, baisser. Weste (1807); jfr 6. Genom stötning på en rågad tunna malt sackar sig maltet och rågen minskas eller försvinner. Dens. FörslSAOB (c. 1815). (Ryttaren) Far hit och dit, från punkt till punkt; / Men snart blir hufvudet för tungt. / Han sackar: tumlar af på slätten. Tranér Anakr. 176 (1833). På den hafstång stormen stackat, / Der stranden utåt djupet sackat / (syns) En hvit kapott. CVAStrandberg 3: 420 (1855). Då Solen sackar. Lovén Dante 3: 156 (1857). Vagnsrede med säte sackade neråt och fick en .. lutande ställning. LD 1909, nr 79, s. 2. Elida tyckte, att hennes tröjfickor sackade och putade så besynnerligt. Browallius Elida 63 (1938). — jfr NED-SACKA. — särsk.
a) (†) om fartyg: ligga djupare med aktern än med fören l. omvänt l. ligga djupare med den ena sidan än med den andra; kränga (åt ena sidan). (Sv.) Skeppet sackar, .. (t.) das Schiff sackt, wenn es hinten tiefer als vorne geht, damit das spitzige Ende nicht in den Sand fahre. Möller (1790). Sacka åt styrbord. Meurman (1847).
b) [jfr motsv. anv. i t.] (mindre br.) flygv. om flygplan: falla vid avtagande hastighet (före landning), sjunka igenom. TeknOrdb. 194 (1940). Därs. 235 (1951).
c) bildl., i uttr. sacka nedåt, avta; jfr 3 c. Den ålder, då människan sackar nedåt i krafterna. Moberg Rid 193 (1941).
d) (i fackspr.) i utvidgad anv., refl., om nät: hänga löst l. slappt l. i bukter. Den (landnot) som är förfärdigad utan kil bör vara finmaskig vid hugget, samt så inbodd att den sackar sig. GFiskaren 9 (1845).
2) komma (ngt) att sjunka (ihop l. in l. ned l. emot ngt); äv. med obj. ersatt av bestämning inledd av prep. på i uttr. sacka på ngt, skaka ngt (t. ex. tunna l. säck) för att få innehållet att packa sig l. sjunka ihop; numera bl. i den särsk. förb. SACKA NED o. ss. senare led i ssgn NED-SACKA. (Levern skadas icke av ett sticksår i mellangärdet) när tarmarna och magen ej äro af spisen eller wäder utspände, utan både af egen tyngd och buk-musclernes nedertryckning emot bäckenet sackade. Acrel Sår 132 (1745). (Sv.) Sacka på en tunna, en säck, (fr.) secouer un tonneau etc. Weste (1807). Meurman (1847). — särsk. i utvidgad anv.: komma (ngt) att bukta (ut); i de särsk. förb. SACKA IN o. SACKA UT.
3) röra sig bakåt l. långsammare l. bli efter o. i anv. som ansluta sig härtill; äv. opers. (se c γ o. SACKA AV 1 c slutet).
a) sjöt. om fartyg l. farkost (l. om person som för fartyg l. farkost): röra sig (resp. om person: låta sitt fartyg osv. röra sig) l. (under inverkan av vind l. ström) driva akter över; backa; dejsa; under färd bli efter (i förhållande till annat fartyg l. annan farkost l. person som för annat fartyg osv.); under rörelse akter över hamna (på viss plats o. dyl. l. på grund); äv. dels i uttr. sacka akter ut l. akter över l. bakefter, dels i uttr. sacka utför, av strömmen drivas nedför älv o. d., dels i uttr. sacka akter om (fartyg o. d.), under färd bli efter (fartyg osv.); förr äv. allmännare: (gm inverkan av vind l. ström) avvika från kursen l. röra sig med annan fart än beräknat. Om Skieppet emot förmodan sackar hårt, antingen närmare till Landet eller längre ifrån Landet, då har du Strömmen på sidan, men sackar Skieppet achter eller föör ut emot förmodan, då är strömmen med eller emot. Rajalin Nav. 177 (1728). Sedan Skeppet (vid ankringen) sackat så mycket som fordras, låter man (ankar-)Tåget småningom törna up. FSjöbohm BVägen 37 (1793). Det (åligger sjökadetten) .. att (under segling i formering) hålla en noga utkik på fartyget näst akter om, och inrapportera hvarje förändring till vakth. officern, vare sig att detta fartyg ”skjuter upp eller sackar”. Platen Glascock 1: 56 (1836). Allt gick väl, utom det att Skeppet Fredrik Adolph vid ankringen sackade på grund. KrigVAH 1841, s. 27. (Ångslupen) flåsar .. upp och ned för den kanal, som leder till staden, .. sackande akter om hvarje farkost, som går samma väg. TIdr. 1887, s. 181. Den danske riksamiralen synes hafva sackat längs den danska linien för att hela tiden kunna underhålla striden med de förbipasserande svenska fartygen. TSjöv. 1901, s. 411. Taube Inte 145 (1918: akteröver). För varje ”slag” över älven sackar man utför ett par meter. Hammarström Sportfiske 198 (1925). TeknOrdb. 839 (1940: bak efter). — jfr AV-, NED-SACKA. — särsk.
α) i uttr. sacka i, i sht förr äv. åt lä, under bidevindssegling icke kunna arbeta sig upp till lovart (o. därigm bli efter); förr äv.: falla av (se FALLA AV 6); äv. i uttr. sacka i, i sht förr äv. åt lä om (annat fartyg), på grund av oförmåga att arbeta sig upp till lovart bli efter (annat fartyg) under bidevindssegling. Skulle något Fartyg under vändandet vägra, så bör detsamma sacka i Lä och intaga Linien akter om aktersta Fartyget. SignalBrArméenFl. 1796, s. 19. Sacka i el. åt lä. Auerbach (1913). NFSportlex. (1945: om).
β) i fråga om förflyttning av båt vid fartygs sida, som sker (med tillhjälp av båtshakar o. d.) med båtens akter före o. akter över i förhållande till fartyget; särsk. med bestämning inledd av prep. med betecknande båten. Styrbords båt, sacka under ginorna! Wrangel SvFlBok 8 (1897). SohlmanSjölex. (1955: med).
γ) (†) i imper. i uttr. sack styrbord (l. babord)!, ss. kommandoord innebärande order till roddare vid styrbords (resp. babords) sida att sakta farten gm att ta ut årtagen mindre kraftigt; jfr 4 a. Sack styrbord! Sack bagbord. Uggla Skeppsb. FrSvLex. 26 (1856).
b) i utvidgad anv. av a.
α) (numera icke i fackspr.) i uttr. sacka akter ut, om ö l. fast punkt på land o. d., sedd från fartyg l. farkost i rörelse: (småningom) försvinna akterut. Småningom började .. klippan att sacka akterut. Skogman Eug. 2: 48 (1855). SD(L) 1904, nr 254, s. 5 (om öar).
β) om ngn l. ngt som rör sig (särsk. person l. djur l. fordon): (börja) röra sig långsammare; (sakta farten o.) bli efter (äv. i uttr. sacka bakefter); stundom äv.: röra sig långsamt l. driva l. släntra; äv. i uttr. sacka bakåt l. bakut, röra sig bakåt, dra sig tillbaka, sacka utför, om fordon: sakta glida l. rulla baklänges utför. Kärran började sacka utföre, och fara var det hon alldeles kunde begifva sig baklänges. Almqvist Skälln. 7 (1838). Länge dröjde jag, tills jag slutligen långsamt närmade betet till gäddans mun, men då sackade hon sakta bakut. Wetterhoff Skog 1: 92 (1883). Inom kort sackade en af .. (tranorna), skilde sig från de öfriga och slog ned en tusen meter utåt slätten. Jäg. 1897, 2: 44. Han sackade nedför fiskelägsgatan. Nycander Haf 99 (1898). Han ville hem. Han sackade bakefter, blef stående en stund. Hellström Kusk. 183 (1910). Wägner Namnlös. 75 (1922: bakåt). M. P.-pojken (föll) tillbaka till sjunde plats (i Svenska Dagbladets stafettlöpning), och även Framåt sackade högst betydligt. IdrBl. 1924, nr 62, s. 3. Hon fyllde andra arket och började det tredje. Pennan började sacka. Bergman LBrenn. 43 (1928).
c) i bildl. anv. av a o. b: bli efter l. gå tillbaka o. d. (äv. i uttr. sacka akter över l. akter ut l. bakefter l. bakut l. bakåt l. utför); äv. i uttr. sacka akter om ngn l. ngt, bli efter ngn l. ngt. Scholander 3: 305 (1871: bakåt). På 80-talet kom ångarnas tid och nu sackade Norge (i fråga om skeppsfart) akter om både Frankrike och Tyskland. GHT 1897, nr 279 A, s. 2. Ett land, som låter sin politik bestämmas av skrämskott utifrån, måste .. sacka bakut. VL 1908, nr 22, s. 2. Om inte en snar reform ändrar situationen, så lär det inte dröja länge förrän vi sackat ännu längre akteröver (i fråga om skolläkarinstitutionen). DN(A) 1932, nr 27, s. 5. Ett land där handelslagstiftningen sackat något bakefter. Därs. nr 296, s. 8. Statens inkomster sacka utför i och med sjunkande skatteunderlag. SDS 1932, nr 194, s. 4. SvD(B) 1947, nr 108, s. 4 (: akterut). — särsk.
α) (föga br.) (i tal l. svar) falla undan l. ge efter l. visa undfallenhet; särsk. ss. anföringsverb: undfallande yttra (ngt). ”Hör du, gräla inte nu, Figge!” sackade den andre, när han såg allvar å färde. Högberg Frib. 268 (1910). Dens. Fåg. 35 (1912).
β) i uttr. sacka mot slutet, lida mot l. närma sig slutet. Överfullt är det .. inte på hotellen, säsongen börjar sacka mot slutet. SvD(B) 1927, nr 192, s. 6.
γ) opers.: lida l. gå; särsk. i uttr. sacka utför med ngn l. ngt, gå utför med ngn l. ngt. Sofia hade nämnt .. att det sackat utför med gården .. och att de numera inte stod sig så gott. Ekelund Sillanpää Silja 292 (1931). Nu sackade det mot slutet. Moberg Utvandr. 491 (1949); jfr β.
4) sakta l. slå av på (rörelse l. fart).
a) [jfr 3 a γ] sjöt. i imper. i uttr. sack rodd!, ss. kommandoord innebärande order till roddare att ta ut årtagen mindre kraftigt; jfr RODD 1 a. Ramsten 49 (1866). SohlmanSjölex. 102 (1955). — Anm. till 4 a. Stundom används i samma bet. äv. [det med anslutning till SAKTA, v., ombildade] uttr. sakt rodd! (äv. skrivet sakt’rodd). Balck Idr. 2: 590 (1887: sakt’rodd). Blanche Portr. 126 (1889). Smith 324 (1917).
b) (mindre br.) sakta l. slå av på (fart). Bergman Kerrm. 156 (1927). Han (hade) plötsligt sackat sin starka fart. Därs.
5) [jfr 1, 3] om vind l. ström: avta, lugna av, stillna; i sht förr äv. refl. Continuerade vädret och vinden, då vi fick tyska bottnen i ögonsikte. .. Derpå sackade vinden och vi lågo stilla. Linné Ungd. 2: 379 (1735). Vinden sackar sig ibland mot den branta bergväggen. TIdr. 1887, s. 69. Styret sa att strömmen sackat till mellan två och tre knop. Holmström Benj. 192 (1932).
6) [jfr 1, 3 b] (†) refl. o. i uttr. sacka på sig, om folkhop: tränga ihop sig, dra sig undan o. ge rum. (Sv.) Sacka på sig, Sacka sig, (fr.) se serrer, se rapprocher. Weste (1807). Sacka sig, Sacka på sig .. säjs äfven om en folkhop som småningom drar sig undan och ger rum. Dens. FörslSAOB (c. 1815).
1) till 3.
a) (numera föga br.) sjöt. till 3 a: sacka akter ut. Mina idéer äro helt andra än edra, jag vill trotsa, men j viljen lämpa er efter, sacka af efter strömdraget och ej kryssa er upp mot vinden, med fara att stormen sliter sönder seglen. Wetterbergh Penning. 10 (1847). Östergren 1: 200 (1915).
b) i utvidgad anv. av a (motsv. sacka, v.1 3 b β): (börja) röra sig långsammare, hejda sig i sitt lopp, slå av på takten, stanna av. Har gångaren sackat af? CVAStrandberg 3: 32 (1855). Ett synnerligen nyckfullt ur, som än skyndade på, än sackade af. Ljunggren Resa 197 (1871). Småningom började en och annan af .. (de dansande dagsländorna) att afmattad sacka af nedom det antagna råmärket (dvs. den höjd på omkr. 10 alnar som de tidigare uppnått). Santesson Nat. 53 (1880).
c) i bildl. anv. av a o. b (motsv. sacka, v.1 3 c); särsk. dels: gå tillbaka, dels: avta i intensitet, (småningom) minska. Göromålen sacka redan nu af, då många äro resta. Stenhammar Riksd. 1: 182 (1834). Artigheterna sackade af så småningom. Almqvist AMay 83 (1838). Bryggerierna (dvs. bryggeriaktierna) ha sackat af något. VL 1908, nr 67, s. 4. särsk. opers.: gå tillbaka; avta i intensitet; äv.: lida (mot viss tid). Sturzen-Becker 6: 139 (1868). Det började sacka af för Östervik. Han skulle kanske icke alltid förbli numro ett. Ottelin BSorl. 49 (1904). Efter som det sackade av mot lördagseftermiddagen .., kände han oron i sin kropp bli större. Månsson Rättf. 2: 176 (1916).
2) (mera tillf.) till 4 c: slå av på (farten). Båda boxarna sackade av farten. SvD(B) 1929, nr 54, s. 16. —
SACKA EFTER10 32, äv. 40. till 3.
a) sjöt. till 3 a, om fartyg l. farkost (resp. person som för fartyg l. farkost): under färd bli efter (i förhållande till annat fartyg l. annan farkost resp. person som för annat fartyg osv.). TIdr. 1883, s. 117.
b) i utvidgad anv. av a (motsv. sacka, v.1 3 b β). TT 1900, M. s. 120 (om maskin i förhållande till annan maskin). Bland dessa djur befann sig äfven en liten kalf, hvilken så småningom sackade efter. Wilhelm SolLys. 119 (1913).
c) i bildl. anv. av a o. b (motsv. sacka, v.1 3 c). Att .. de som en tid sades leda opinionen småningom sacka efter och till slut blifwa rent af på efterkälken. Snällp. 1848, nr 68, s. 4. Den gamla julianska kalendern har så småningom sackat efter, så att nu som bekant ryssarna räkna den 8 december, när vår kalender .. räknar vintersolståndsdagen, den 21 december. Nilsson FolklFest. 180 (1915). —
SACKA IHOP 10 04.
1) till 1: sjunka ihop; äv. (om jord o. d.): packa sig l. sätta sig; äv. bildl., om företag l. affärsrörelse o. d.: gå kraftigt nedåt l. tillbaka l. göra bankrutt. (Sv.) Sacka ihop, (fr.) S’affaisser. Nordforss (1805). Lindfors (1824; om jord o. d.). (Sjuk- och begravningskassan) ”Kristna vännerna”, dit pappa hörde, hade redan tidigare sackat ihop. Nyblom Kvinna 129 (1948). Hållningen hade sackat ihop. Hedberg Vild 40 (1949). Spindelvävarna (i en kvarn) kvävs i mjöl och sackar ihop. Lundkvist Vindingev. 38 (1956).
2) (†) till 2: (gm skakning o. d.) packa (ngt) l. komma (ngt) att sjunka l. packa sig. Weste (1807). Sacka ihop .. är att genom skakning el. stötning på en säck, ett kärl göra att dess innehåll sjunker ihop. Dens. FörslSAOB (c. 1815). —
SACKA IN10 4.
1) (†) till 2 slutet, om häst: låta (kroppsdel) böja sig l. sjunka inåt. (Hur skall ryttaren bete sig) När hästen sackar, eller kastar in bogen? .. När hästen sackar in häsen? Ehrengranat Ridsk. II. 1: 86 (1836).
2) (numera bl. mera tillf.) sjöt. till 3 a, om fartyg l. farkost (l. person som för fartyg osv.): röra sig (resp. föra fartyget osv.) in (till viss plats o. d.) med aktern före. Vid tilläggning på en okänd strand, helst om sjön bryter emot den, .. bör man ankra utanför och med hjelp af årorna sacka in för ankartåget. UFlott. 1: 171 (1882); jfr Därs. 133 (1903). Lundell (1893). —
1) (numera bl. mera tillf.; se dock slutet) till 1: sjunka ned; förr äv. refl., i uttr. sacka sig ned, om vatten: rinna ned. VetAH 1748, s. 288 (refl.). Mot fören och aktern är lyftkraften (hos vattnet) vanligen mindre än tyngden och vid midten tvärtom. Härigenom sträfva ändarna att sacka ned i förhållande till midten. 2UB 9: 588 (1906). särsk. [delvis möjl. att fatta ss. bildl. anv. av 3] (fullt br.) bildl.: sjunka l. gå ned l. falla (till viss nivå). Kjellén Stormakt. 2: 31 (1905). Västkustbanan .. som under femårsperioden 1896—1900 gaf 4,29 procent, har under 1911 sackat ned till 2,55 proc. NDA 1913, nr 47, s. 5.
2) (numera föga br.) till 2: komma (ngt) att sjunka, sänka; äv. bildl. (Ett visst tåg) understödjer förnämligast Kranhufvudet, och bär närmast tyngden med Kranen, särdeles då den sackas neder til (sin lägsta ställning). VetAH 1773, s. 158. Karlrösten .. sackade ner tonfallet tills det nådde föraktets nedersta plint. Larsson Larssons 3 (1902).
3) till 3.
a) (numera bl. mera tillf.) sjöt. till 3 a, om fartyg l. farkost (l. person som för fartyg l. farkost): röra sig l. driva (resp. föra fartyget osv.) ned (till en plats l. på annat fartyg o. d.) med aktern före; förr äv. i uttr. sacka ned i lä, småningom komma ur kursen åt läsidan. Möller (1790: i lä). Framför allt bör ni (dvs. jaktseglaren) söka ankra för om fartyg, som äro större än ert eget, ty komma de i drift, sacka de annars ned på er. Oxenstierna Vanderdecken 62 (1865). I svår sjö bör man nalkas bidevind, styrande något högre än fallrepet, bärga focken, emottaga kasttåget och för detta sacka ned till fallrepet. UFlott. 1: 133 (1903).
b) (mera tillf.) i utvidgad anv. av a (motsv. sacka, v.1 3 b β). Holmström LändStränd. 2: 37 (1919; om simmande sjöfåglar). —
SACKA TILLBAKA10 040, äv. 032. till 3; nästan bl. bildl. (motsv. sacka, v.1 3 c); särsk.: bli efter (i konkurrensen) l. gå tillbaka l. försämras; stundom äv.: (lämna en påbörjad verksamhet l. en intagen ståndpunkt o. dyl. o.) återgå till det gamla. Derpå bredde jag ut mig om någonting annat, men sackade småningom tillbaka igen. Nyblom Twain 1: 69 (1873). Efter .. (V. Topsöes) död blev Dagbladet ett konservativt organ och sackade alltmera tillbaka. 3NF 5: 282 (1926). De flesta människor nå redan vid ungefär 50 års ålder sin kulmen och sacka sedan tillbaka. MinnSvLärov. 3: 53 (1929). —
SACKA UNDAN10 32, äv. 40.
1) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till 1: sjunka undan. Gungfly som sackar undan för foten när man går. Lo-Johansson Hist. 201 (1928).
2) till 3.
a) (numera icke i fackspr.) till 3 a, om fartyg l. farkost: med aktern före förflytta sig undan (för att lämna plats åt annat fartyg l. annan farkost). Weste FörslSAOB (c. 1815).
b) i utvidgad anv. av a.
α) (numera icke i fackspr.) motsv. sacka, v.1 3 b α, om ö l. fast punkt på land o. d., sedd från fartyg l. farkost i rörelse: (småningom) försvinna akterut. Motorbåten gled fram i lä under skäret. Kobbar, klackar, grund sackade undan för blicken. Mörne KlasK 67 (1923).
β) motsv. sacka, v.1 3 b β, om ngn l. ngt som rör sig: dra sig undan. Weste FörslSAOB (c. 1815; om folkhop).
c) i bildl. anv. av a o. b (motsv. sacka, v.1 3 c); särsk. dels: dra sig undan l. retirera, dels: försvinna. Agrarerna, af omständigheterna tvingade att sacka undan från sina första stora extrema syften. SDS 1898, nr 108, s. 1. Minnet af Eros sackade undan, tills det dröjde endast som en liten svart prick vid horisonten (i Psyches medvetande). SD(L) 1904, nr 131, s. 5. —
SACKA UR10 4.
1) (numera bl. tillf.) till 3 a, om fartyg: med aktern före begiva sig ut ur (ngt). Minerva .. sackade ur striden. Trolle Sjöoff. 2: 255 (1870); möjl. icke särsk. förb.
SACKA UT10 4.
1) (†) till 2 slutet, om häst: låta (kroppsdel) böja sig utåt; äv. i uttr. sacka ut med ngt. (Hur skall ryttaren bete sig när) hästen sackar ut med bogen? När hästen sackar eller kastar ut häsen? Ehrengranat Ridsk. II. 1: 86 (1836).
2) till 3.
a) (numera bl. tillf.) till 3 b β: långsamt röra sig ut. Hvisselpipan (ljöd) och tåget sackade ut. Idun 1888, s. 90.
b) (tillf.) till 3 c: dö bort l. ebba ut. Ett dött fantiserande, som sackade ut i det gråa intet. Siwertz Eld. 336 (1916).
Spalt S 28 band 24, 1963