Publicerad 1998   Lämna synpunkter
SUMMITTERA l. SOUMETTERA, v. -ade.
Ordformer
(soumettera 1887. summittera c. 1710)
Etymologi
[jfr eng. summit; av fr. soumettre, av lat. summittere, assimilerad form av submittere (se SUBMITTERA). — Jfr SUMMISSION]
(†)
1) refl.: underkasta sig, ge upp; jfr SUBMITTERA 1. (Den polske) Försten Witznowitski (har) giordt stillstånd med wåra, som sedan alldeles summitterade sig. KKD 1: 116 (c. 1710).
2) underkasta l. underställa (ngn ngt); jfr SUBMITTERA 2. August Lindberg skrifver i dag, att han soumetterat (pjäsen) Griller (teaterdirektör) Cetti mundtligen. Strindberg Brev 6: 318 (1887).

 

Spalt S 14529 band 32, 1998

Webbansvarig