| Publicerad 1947 | Lämna synpunkter |
NUNING, r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
(i Finl., numera mindre br.) aning, ”hum”; äv.: (yttring av viss) sinnesstämning; skiftning i lynnet; särsk. i uttr. ha l. få en nuning om ngt, ha l. få en aning (l. ha l. få ”hum”) om ngt. Mulna nuningar. Topelius (1844) hos Vasenius Top. 2: 523. Bergroth FinlSv. 324 (1917).
Spalt N 785 band 18, 1947