Publicerad 2023   Lämna synpunkter
ÄMLIG l. EMLIG äm3lig2, adj. -are. adv. -T.
Ordformer
(e- 1987 osv. ä- 1971 osv.)
Etymologi
[sv. dial. ämlig, emlig, sannol. variantform till ÖMLIG]
(i vissa trakter) i fråga om person: eländig (se d. o. 3) l. ömklig l. bedrövlig. Du ser blek och ämlig ut, sa mamma. DN 25/7 1971, s. 23. Med svag och ämlig stämma skulle man referera innehållet i en debattartikel. DN 31/1 1987, s. 22. Han var gråblek i ansiktet och verkade ämlig på det hela taget. Nesser FallG 375 (2003).

 

Spalt Ä 177 band 39, 2023

Webbansvarig