| Publicerad 2023 | Lämna synpunkter |
ÖVERENS ø1veren4s, ss. förled i ssgr ofta ø3veren1s-, förr äv. ÖVEREN l. ÖVERENSE l. ÖVERETT, adv. o. adj. oböjl.
1) ss. adv. l. predikativt adj., i fråga om att ngn har l. kommer till samma ståndpunkt l. uppfattning som l. är samstämmig med ngn annan, mer l. mindre liktydigt med: sams (se d. o. 2) l. ense (se d. o. I 5) l. enig(t); äv. i fråga om dels att ngn lever i god sämja l. finner sig väl till rätta l. drar jämnt med ngn annan: sams (se d. o. 3) (se särsk. a β, d α), dels att ngt stämmer (se STÄMMA, v.1 4 d) l. passar ihop l. är förenligt l. harmonierar l. sammanfaller med l. motsvarar l. liknar ngt annat (se särsk. a γ, b, c, d β); särsk. i förb. med prep.-uttr. inlett av dels med, angivande med vem ståndpunkten osv. delas l. sämjan osv. råder l. med vad ngt stämmer osv., dels om (äv. i, särsk. med styrt led betecknande fråga o. d.), angivande vad samstämmigheten osv. gäller (äv. i förb. med inf. l. att-sats utan föregående prep.); utan bestämning inledd av med i sht i sats med pluralt l. kollektivt subj.; särsk. dels ss. predikativ i förb. med vara l. bli (se BLIVA ÖVERENS), förr äv. varda, dels ss. adverbiell bestämning till sådana verb som komma (se a) l. stämma (se b), förr äv. bära (se c), drabba (se DRABBA ÖVERENS), draga (se d), göra (jfr GÖRA, v.1 I 23), hålla (se HÅLLA ÖVER ENA; jfr 2), råka (se RÅKA ÖVERENS); jfr EN, räkneord osv. IX 4 g, ENSE II 1 g. Vi är rörande överens. Regeringen var överens. Partierna är inte överens i frågan. Vara överens (om) att skiljas. Vart min nadigiste herre ower eens. med Mester arendt myntamestaren vdi wpsala. G1R 1: 142 (1523). Och när han hadhe warit offuer eens medh arbetarena om en wiss dagspennig, sende han them j sin wijngård. Mat. 20: 2 (Bib. 1541). När herden och vlffen the ära öffuer ens, så haffuer hiorden tappat. SvOrds. B 7 a (1604). Men iagh åther tillbud göra öf(e)reens med mehrbe:te wördigh Hr Lars att han mitt nådåhr med Gudztienstens förrättande skolat uppehålla. VDAkt. 1682, nr 114. Principer eller grundsatser, om hvilka alla människor äro öfverens. Nyblæus Forskn. I. 1: 7 (1873). Det vigtigaste vid all nitning är, att hålen i båda plåtarne äro öfverens och icke halfblinda. Frykholm Ångm. 92 (1881). Sedan en tid var han inte riktigt överens med sina föräldrar, så han hade sovit lite varstans. Strömstedt MittLiv 1: 37 (1981). — särsk.
a) i uttr. komma överens.
α) komma överens (med ngn) (om (äv. i) ngt), bli (förr äv.: vara) ense (med ngn) (om ngt); bestämma l. avtala (i fråga om ngt) (med ngn); äv. i fråga om att komma till rätta med ngt sakligt. Komma överens om villkoren. Om så är ath twå aff idher ko(m)ma offuer eens på iordhenne, om huadh ting thet helst kan wara som the bidhia om, skal them (osv.). Mat. 18: 19 (NT 1526). Nödgades han .. then första Versen förandra, in til thes han kunde fogligare medh Rijmslutandet komma öfwereens. Arvidi 39 (1651). Fastän alla komma öfwerens därom, at slöseri är syndigt och skadeligit. Berch Hush. 57 (1747). Alla .. komma först deri öfverens, at Ouverturen och Choeurerna äro förträffeliga. Kellgren (SVS) 4: 8 (1779). Vi vilja komma överens med dig om att få mera betalt. DagbrKongo 332 (1911).
β) leva i god sämja l. finna sig väl till rätta l. dra jämnt; särsk. i förb. med prep.-uttr. inlett av med; jfr d α. De kommer väl överens med varandra. Alltnog, wi komma öfwerens så bra / Att nästa Söndag skall wårt bröllop stå. Hagberg Shaksp. 7: 165 (1849). Trots det farliga missgreppet att tvångsbefolka kolonien med brottslingar .. kommo svenskar och indianer .. ganska väl överens de första åren. Även med holländarna drog man någorlunda jämnt. VFl. 1938, s. 108. Jag kom inte överens med min chef. Ingemarsson SmåCitr. 38 (2004). Mina katter kommer inte överens. Hellman Holmström KattBet. 109 (2009).
γ) (numera bl. ngn gg) om ngt sakligt: passa ihop l. vara förenlig, stämma överens (se STÄMMA, v.1 4 e); särsk. (o. i sht) i förb. med prep.-uttr. inlett av med; jfr b. Huru kommer Gudz Tempel offuer eens medh affgudhar? 2Kor. 6: 16 (Bib. 1541). Thet Pestilentziske Förgifftet, som myckit ko(m)mer öffuereens med Nattenes Fuchtigheet. Paulinus Gothus Pest. 7 a (1623). Att utröna hwilkendera af desza meningar kommer öfwerens med erfarenheten, har jag (osv.). Rinman JärnH 85 (1782). Varje gång hålen kommer överens, orsakar bränsletrycket en skyttelrörelse. AlltBil. 52 (1976). särsk. (†) i fråga om att vara lik l. likna ngt; ngn gg äv. (i fråga) om person. Fichtelius Wegw. 16 (1717). Folket tycktes mig här i mästa delen komma öfverens med våra lappar. De hade intet jordbruk utan var boskapsskötsel all deras sysla. Ferrner ResEur. 275 (1760). Förnyelsen kommer öfwerens med Rättfärdiggörelsen, deri, att han (osv.). Alnander Sal. 78 (1801). Alla dygder komma (enligt stoikerna) därutinnan öfverens, att de äro handlingssätt efter ett fullkomligt förnufts grundsatser. Nyblæus Forskn. III. 2: 174 (1890).
b) i uttr. stämma överens (se STÄMMA, v.1 1 a, 3, 4 e); särsk. (o. i sht) i förb. med prep.-uttr. inlett av med (jfr STÄMMA, v.1 4 e β β′, γ’); jfr a γ, c, d β.
c) (†) i uttr. bära överens; särsk. om ngt sakligt: passa ihop med l. vara förenlig (med ngt, l. ngn), stämma överens (se STÄMMA, v.1 4 e); jfr b. Mykit annet j sam(m)e dom är, thet icke will bäre öffuer ens wthan thet ene är emoth thett andre. UpplDomb. 3: 130 (1582). Schroderus Os. 1: 202 (1635).
α) om person: dra jämnt l. komma överens; jfr a β. At the drogho icke wel öffuereens, vtan then ene gick then andra effter. OPetri Kr. 207 (c. 1540). Sapieha .. som aldrig hafwer kunnat draga öfwereens .. medh Rusinski. Widekindi KrijgH 176 (1671). De, som af likstämmighet i tycken och grundsatser drogo väl öfverens. Wennerberg 2: XXXV (1882).
β) om ngt sakligt: passa ihop med l. vara förenlig (med ngt l. ngn), stämma överens (se STÄMMA, v.1 4 e); jfr b. Och medh hono(m) dragha öffuer eens propheternas oordh. Apg. 15: 15 (NT 1526). Sielfwe Biblarna och wåra Psalmböker the draga icke öfwerens i Orthographien. Swedberg Gr. 113 (1722). BL 12: 144 (1846).
2) [eg. specialanv. av 1] (numera bl. ngn gg) om (ngt som tjänar ss.) sjömärke: som (från en viss punkt sett) befinner sig i samma linje (som ett annat sjömärke), ens (se ENSE I 2); äv. ss. adverbiell bestämning till dels hålla (jfr 1), dels komma (jfr 1 a). När man haar lille Karen och Staden öfwerens, tå är man på the 6. fampner alt ojämpt och hård grund. Månsson Siöb. 12 (1644). Germundsö fyrhus hållet öfverens med utkikstornet på Svartön leder klart öster om grundet. GHT 17/9 1896, s. 3. Så bar det af norrut, in i Husaröleden, förbi Fjärdholmarne, hvilkas trenne båkar skulle hållas öfverens på traden mot norr. När Dyngkobbens stångmärken kommo öfverens, togs tid, och med den gifna farten fortsattes norrut. SD(L) 1902, nr 452, s. 3. Två föremål är (över)ens när det ena syns framför och ofta nedanför det andra. De ger tillsammans en enslinje som båten befinner sig på. Block OrdbBåtfolk (1983).
(2) -FYR. (numera bl. ngn gg) ensfyr. NDA 10/10 1887, s. 4. Åren 1858–59 byggdes de första fyrarne på Sandön, två överensfyrar för Kopparstenarnas grund, två mil norr om ön. SvNat. 1923, s. 20. —
-KOMMA, -else (se d. o.). [jfr t. übereinkommen]
1) komma (förr äv.: vara) överens (med ngn) (om ngt, äv. i förb. med inf.-förb. l. att-sats utan föregående prep., förr äv. tr., med sakobj.); i sht i p. pf., dels i sådana uttr. som det är överenskommet (att osv.), förr äv. de är överenskomna (om ngt l. att osv.), dels i adjektivisk anv. (se a); jfr överens 1 a α. Ähre wij .. medh them offwer eens kompne. E14R 1561, 1: 211 b. Hr Ståhl, hwilken .. med mig om lön är öfwerens kommen. VDAkt. 1711, nr 127. Öfrige interessenterne äro öfwerenskomne at uti denna weckan nedtaga gamla Ryttare Huset. ÅgerupArk. Brev 30/5 1775. Alla öfverenskommo om Fransosernas beskedliga uppförande mot dem. Wingård Minn. 3: 29 (1846). Den plan .. som landshöfdingen .. öfverenskom med länets invånare. Odhner G3 1: 597 (1885). Förfarandet vinner också tillämpning, om parterna överenskommit om det och rätten finner detta lämpligt. NorstedtJurHb. 838 (1987). Det är överenskommet att barnen inte ska släppas av på höger sida av Sundbyvägen. SträngnT 13/9 2018, s. 6. särsk.
a) i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk attributiv anv.; särsk. i uttr. överenskommet språk (se språk 6 c). Vid överenskommen tid(punkt). Genom et öfverenskommit tecken. FSjöbohm Sjöm. Princip. 6 (1791). Modern betalade honom en överenskommen kontant ersättning. Wigforss Minn. 1: 56 (i handl. fr. 1857). Syskonen möttes .. på det överenskomna hotellet i Dresden. Olsson Fröding 301 (1950).
b) (numera bl. tillf.) ss. vbalsbst. -ande, liktydigt med: överenskommelse; förr särsk. i uttr. efter överenskommande. Effter Ständernes öfwerenskommande wid början af deras sammankomst. 1BorgP 241 (1714). Correctorer, hwilka .. böra swara för Correcturen, och dem altid i rättan tid efter öfwerenskommande til Tryckerierne återställa. PH 5: 3306 (1752). Förutsättningen för dessa övergrepp var .. att besluten principiellt sett voro resultat av ett enhälligt överenskommande. SvRiksd. 5: 77 (1934).
2) (†) med saksubj.: vara förenlig (med) l. överensstämma (med ngt); gå l. passa ihop (med ngt, äv. ngn); jfr överens 1 a γ. Item om theras lefwerne öfwerens kommer med en rätt och sann läro. KyrkohÅ 1931, s. 214 (1540). Thet samma vthwijsar och noghsampt thet gamble Swenske och Tydske Språk .. at bådhe Språken fordom aldeles öfwereens kommo. Tempeus Messenius 48 (1612). Huru kan så grof missgärning med tig öfwerens komma? 2Saml. 1: 124 (c. 1669). Wi veta ej heller, om lugnet öfverenskommer med eders majestäts pligt. Fryxell Ber. 9: 117 (1841). särsk. i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv.; särsk. i uttr. (så l. så) överenskommande med ngt; jfr -stämma 1 slutet. Verelius 215 (1681). Äfwen är klart, att man i ordens skrifwande, icke bör rätta sig efter de närskylta eller nära öfwerenskommande orden. Hof Skrifs. 61 (1753). Det lärer utan tvifvel vara öfverenskomande med en laga Rättegångs ordning, at (osv.). VDAkt. 1790, nr 524. En .. gerning .. öfverenskommande med plikt. Boëthius Kant 10 (1797). —
1) motsv. -komma 1, om förhållandet l. omständigheten att komma l. ha kommit överens; särsk. mer l. mindre liktydigt med: samförstånd; äv. (o. i sht) i konkretare anv.: avtal l. uppgörelse; särsk. dels i förb. med sådana verb som bryta l. hålla l. träffa, dels i uttr. enligt l. efter överenskommelse; jfr -komma 1 b o. övertal, sbst.2 1. Internationella överenskommelser. En tyst överenskommelse. De har brutit (mot) överenskommelsen. Lön efter överenskommelse. Sahlstedt Hoffart. Bih. 15 (1720). Den wid 1727 års riksdag träffade öfwerenskommelsen. SynodA 1: 443 (1764). Den som om hösten eller wintren insläpper lösa Kreatur på Rågen at beta, utom grannarnes öfwerens kommelse, plickte .. 8 öre Silf:mt. MeddNordM 1897, s. 110 (1790). Enligt öfverenskommelse skulle de danska trupperna .. få behålla .. det område, som vore besatt af danskarne. Tegnér Armfelt 1: 270 (1883). Det återstod ock att bestämma föreningens rättsgrund, och därutinnan var en öfverenskommelse svårare. 3SAH 3: 380 (1888). En kines håller en överenskommelse. Kræmer Brantings 265 (1939). jfr rundabords-, separat-, stillestånds-, underhands-överenskommelse m. fl.
2) (†) motsv. -komma 2: likhet l. överensstämmelse (med ngt). Icke heller wärckar thet i itt annat, som hafuer icke en naturligh öfuereenskommelse ther medh. Forsius Phys. 64 (1611). Om en gärnings blotta utwärtes öfwerenskommelse med lagen är dygd .. så är hela then ärbara hedniska werlden dygdig. Bælter Christen 267 (1743, 1748). Med den Angelsachsiska (diktkonsten) .. har den Isländska en så utomordentlig öfverenskommelse, att man nödvändigt måste antaga en vexelverkan dem emellan. BL 13: 239 (1847). —
(2) -LINJE. (numera bl. ngn gg) enslinje. Tag ut efter sjökort eller karta någon lätt bestämbar linie öfver vattnet, t. ex. öfverenslinien af två kyrktorn eller dylikt. TIdr. 1883, s. 16. —
(2) -MÄRKE. (numera bl. ngn gg) om (sjö)märke (jfr märke, sbst.1 1 a) som märker ut enslinje, ensmärke. Som väderleken nu var byig med regn och disa, var det ej lätt att leta reda på de öfverensmärken, som böra observeras. SDS 15/6 1897, s. 3. —
-STÄMMA, -else (se d. o.), -ning (†, Bullernæsius Lögn. d 7 b (1619), ST 13/2 1907, s. 3). [jfr t. übereinstimmen]
1) med saksubj.: stämma överens (se stämma, v.1 4 e); särsk. i förb. med prep.-uttr. inlett av dels i, dels (o. i sht) med, särsk. i uttr. överensstämma med sanningen (se sanning 2 e α); äv. med personsubj. (jfr 2), i fråga om beteende l. alster o. d.; förr särsk. ss. vbalsbst. -ning: överensstämmelse; jfr överens 1 b o. -draga, -komma 2 o. överstämma, v.2 Avskriften överensstämmer med originalet. Sedhan kan man see huru hans vttolkningh medt the andre öffuer eens stimmer. HFinlH 1: 285 (1546). Sympathien är en naturligh öfwereenstämning emellan twenne eller fleere Ting. RelCur. 274 (1682). Således öfverensstämma båda Auctorerne i ett lika sätt att afhandla detta ämne. Kellgren (SVS) 5: 110 (1786). Turkiets sanna intressen öfverensstämde med Sveriges i fråga om Ryssland, hvars tillväxt utgjorde en gemensam fara. Oscar II 3: 312 (1868, 1889). När spänningens frekvens överensstämmer med någon av plattans egenfrekvenser inträder resonans. Bergholm Fys. 4: 75 (1957). Deras pappa hade ett robust handslag som överensstämde med det kraftiga och breda ansiktet med höga kindknotor och bestämda ögon. Wahlberg FrusLiv 35 (2003). särsk. i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv.; särsk. i uttr. (så l. så) överensstämmande med ngt; förr äv. i p. pf. med samma aktiva bet.; jfr -komma 2 slutet. Watnet är rött, klart och suptilighit, medh then Choleriska arten öffuer ens stämd. BOlavi 82 a (1578). Effter mig nu åthskillige och icke öfvereensstemmande tidender ähre förebrachte .. begärer jag (osv.). AOxenstierna 7: 5 (1632). De i .. (Predikaren) förekommande arameismer, d. v. s. talesätt, öfverensstämmande med sednare dialekter. Agardh ThSkr 1: 3 (1842, 1855). (Kalken) är till formen nära nog exakt överensstämmande med den ifrågavarande Skaraborgskalken. Rig 1949, s. 7. jfr o-överensstämmande.
2) (†) med personsubj.: vara överens (med ngn) (om l. i ngt); äv.: instämma; jfr 1 o. stämma, v.1 4 e α β′, β γ′. Medan wij .. med sådanne Naboer och Någrannar ähre besatte, som icke med oss j Religionen öfwerensstämme, Så (osv.). RARP 2: 117 (1634). Så ofta någon sådan casus förekommer, som J finne nödigt Osz at referera, och intet alle af Eder äre öfwerens stämmande om, skole (osv.). Schmedeman Just. 1266 (1690). Vi öfverensstämma fullkomligt med förutnämda auktoriteter, att man (osv.). TIdr. 1895, s. 268.
Avledn.: överensstämmelig l. överensstämlig, adj. (-elig 1661–c. 1780. -lig 1746–1751) (†) till -stämma 1: som stämmer överens (med ngt), överensstämmande; jfr överensstämmig. Den elliest Tiänelighe, och mädh nådhåhret öfwereensstämmelighe Tijdhen. VDAkt. 1661, nr 249. Hurusom naturalismen af dessa omständigheter (dvs. de många lärostriderna) .. hämtat sitt första upphof och misstroende till vår (tros)lära, såsom mindre med sig själf öfverensstämmelig .. , är tydligare än att jag behöfver nämna. KyrkohÅ 1908, s. 181 (c. 1780).
överensstämmig, se d. o. —
1) motsv. -stämma 1, om förhållandet l. egenskapen att ngt stämmer överens med ngt annat; särsk. dels: samstämmighet, dels (förr äv. i fråga om person): likhet; äv. konkretare; jfr -kommelse 2 o. överstämmelse. Linc. E 2 b (1640). Swenska och Tyska Språkets Öfwerensstämmelse. Giese Sprachm. 4–5: 1 (1731). Öfverhufvud äga invånarne vid Torneå elf i sitt lefnadssätt .. mycken öfverensstämmelse med landets öfriga bebyggare. Castrén Res. 1: 7 (1852). (Gm kyrkans restaurering har) långhuset och tvärskeppet bragts till öfverensstämmelse med den ursprungliga förebilden. Schück o. Lundahl Lb. 1: 103 (1901). Tetraedermodellen innebär fullständig överensstämmelse mellan teori och verklighet. Smith OrgKemi 132 (1938). Standardproven låg till grund för betygssättningen, och man kunde därför vänta sig, att överensstämmelserna skulle ha blivit bättre. Edlund KalmarprovProgn. 144 (1955). jfr o-, själs-, själv-överensstämmelse. särsk.
a) i uttr. (stå l. vara) i överensstämmelse med ngt, särsk. liktydigt med: (vara) i enlighet med ngt. Weste 1915 (1807). Må du nu, i öfverensstämmelse med hvad din qvinliga känsla och ditt förnuft bjuder, handla såsom dig bäst synes. Carlén Repr. 304 (1839). Martin antog, att detta ohöfliga tilltal stod i öfverensstämmelse med gammal häfd, och lät icke afskräcka sig. Söderberg MBirck 123 (1901). Det var i full överensstämmelse med en genomtänkt angreppsplan som han företog denna strategiska koncentration. Malmberg Värd. 28 (1937).
b) (†) i speciellare anv., liktydigt med: kongruens (se d. o. 1 b). Cellarius LatGr. 76 (1730). Vid adjektivet finna vi alltså en öfverensstämmelse mellan hufvudordet (substantivet) och bestämningsordet (adjektivet). Beckman SvSpr. 39 (1904).
2) (†) motsv. -stämma 2, om förhållandet att ngn är överens med ngn annan, ungefär liktydigt med: samstämmighet l. samförstånd; äv.: överenskommelse. Mitt första lilla arbete är en Svensk ok Latinsk öfversättning af Edda, som efter de lärdas öfverensstämmelse är älst ok förnämst ibland alla våra SvioGötiska Handlingar. Schück VittA 5: 63 (cit. fr. 1747). Den fria åvärkan, som kronoskogarna sades vara underkastade och troddes herröra af någon otillbörlig öfverensstämmelse. Barchæus LandthHall. 42 (1773). Att Rådet kunde framträda lika mycket i motsats mot konungen som i öfverensstämmelse med honom. 2SAH 51: 178 (1875). Ett rykte att bristande överensstämmelse skulle råda mellan Nansen och Brown. DN(A) 29/8 1921, s. 1.
Ssg (till -stämmelse 1, i fackspr., i sht filos.): överensstämmelse-metod(en). Rein Log. 89 (1882). Öfverensstämmelsemetoden: Om två eller flera fall af det fenomen, som skall undersökas, blott ha en omständighet gemensam, så är denna omständighet, hvari samtliga fallen öfverensstämma, orsaken (eller följden) till det gifna fenomenet. 2NF 18: 516 (1912). —
(1 b) -STÄMMIG. [till -stämma l. uttr. stämma överens] (numera bl. ngn gg) som stämmer överens (med ngt l. ngn), överensstämmande; äv.: samstämmig l. enhällig; jfr överensstämmelig. Kling Spect. F 2 a (1735). Nöden, som .. har i det högsta en med lagen öfwerensstämmig wärkan. Nohrborg 716 (c. 1765). Om utskottets utlåtande bifalles af stortinget, hvilket torde vara det sannolika, emedan det är öfverensstämmigt från komiténs sida, skola (osv.). GbgP 6/2 1889, s. 3.
Avledn. (numera bl. ngn gg): överensstämmighet, r. l. f. överensstämmelse; samstämmighet. CivInstr. 505 (1704). Som Cornelierne äro store Handelsmän, är deras öfwerensstämmighet med hwarannan rätt nyttig. Kling Spect. Bbb 2 a (1735). Någonstans där slutar dock överensstämmigheten med verkligheten. GT 28/2 2012, s. 2.
Spalt Ö 381 band 39, 2023