Publicerad 1901   Lämna synpunkter
BEFRÄMMAD?, p. adj.
Ordformer
(befremed)
Etymologi
[sannol. af ett mnt. *bevremede l., med anslutning i formellt afs. till FRÄMMAD, af ä. t. befremd (jfr: dieses liesz sich bemelter legat sehr befrembd fürkommen), hvilket möjl. bildats af fremd under inflytande af befremden]
(†) förvånande. Gifvendes till kenne, att eders ko:e Ma:t befremed och undorligt er, att man så venlige nu latter besöcke (dvs. vänder sig med ansökan till) eders ko:e Ma:t. RA 1: 536 (1547).

 

Spalt B 686 band 3, 1901

Webbansvarig