Publicerad 1922   Lämna synpunkter
DOTKOPP dω3t~kop2 (då`ttkå´pp Dalin) l. DODKOP dω3d~kop2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(dot(t)- Rajalin osv. dod(d)- Dalman Sjölex. 15 (1765) osv. dor- SFS)
Etymologi
[sannol. efter nt. do(o)denkopp, dödskalle, i (med afs. på bet. I icke uppvisad) motsv. anv.; jfr holl. o. t. doodshoofd, dotkopp (i bet. I), äfvensom eng. dead-block, dotkopp (i bet. I); i bet. II är det nt. ordet en öfversättning af nylat. caput mortuum]
I. sjöt. vid ansättning af stag l. tåg användt, rundt l. hjärtformigt trä- l. metallstycke med hål i midten; jfr DÖD-HUFVUD. Rajalin Skiepzb. 182 (1730). Stenfelt (1920).
II. (†) ett slags starkt mörkröd färg, ”caput mortuum”. SFS 1847, nr 32, s. 11.

 

Spalt D 1996 band 7, 1922

Webbansvarig