Publicerad 1929 | Lämna synpunkter |
GLETE gle3te2, n. (Schultze Ordb. 1542 (c. 1755) osv.) l. r. l. m. (VetAH 1760, s. 293, osv.); best. -et, ss. r. l. m. -en; äv. (numera bl. ss. senare led i ssgr) GLITT, n. (BOlavi 191 b (1578: glet), Lind (1749) osv.) l. r. l. m. (Sundén (1885) osv.); best. -et, ss. r. l. m. -en.
metall. o. kem. blyoxid (i allm. erhållen ss. biprodukt vid framställning av silver ur värkbly), blyglete, silverglitt, guldglitt. BOlavi 191 b (1578). Hiärne Berghl. 458 (1687). Den gula produkten (vid silvrets avdrivning) kallas Blygult Silfverglete, gul Glete eller Friskglete; den röda Guldglete, röd Glete, Handelsglete. Ekenberg (o. Landin) 70 (1888). BonnierKL (1924). — jfr BLY-, FRISK-, GUL-, HANDELS-, RÖD-GLETE samt BLY-, GULD-, SILVER-GLITT.
-GATA. i härd för framställning av silver ur värkbly befintlig ränna gm vilken det bildade gletet får avrinna. Rinman (1788) JernkA 1897, s. 145. —
-HAKE. (glet- 1871. glete- 1788) vid framställning av silver ur värkbly användt redskap. Gletehake kallas et på ändan krökt järn, med hvilket (bl. a.) gletegatan göres. Rinman (1788). Kindblad (1871). —
-HÅL. (glet- 1788. glete- 1880—1906) på härd för framställning av silver ur värkbly befintligt hål varigm det bildade gletet får avrinna. Rinman 1: 441 (1788). NF 3: 1451 (1880).
Spalt G 554 band 10, 1929