Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GROTSA, v. -ade. vbalsbst. -NING; l. GRYTTA, v. -ar.
Ordformer
(gro(o)tzs- 1526. grütt- 1531)
Etymologi
[av mnt. groten, gruten (l. snarast biformer grotzen resp. grutten; jfr mnt. gruetten), motsv. t. grüssen, av ovisst urspr.]
(†) hälsa. GR 3: 141 (1526). Nær storeförstens sendebudh haffde giorth sin grotzsning och sagt sin framsethninger. Därs. 155. HSH 39: 25 (1531).

 

Spalt G 971 band 10, 1929

Webbansvarig