Publicerad 1932   Lämna synpunkter
HÄRJEDALING hær3je~da2liŋ, äv. (i bygdemålsfärgat spr.) HÄRDALING hæ3r~, ngn gg HÄRJING hær3jiŋ2, om person m.||ig., om sak r. l. m.; best. -en; pl. -ar; äv. (i bygdemålsfärgat spr.) HÄRDÖL hæ3r~dø2l, m.||ig.; best. -en, äv. -n; pl. -ar.
Ordformer
(härdaling (her-) NorrlS (: Herdalingarne, pl. best.), Östergren (1928). härjedaling (her-) Rydqvist SSL 2: 345 (1857) osv. härdöl Landsm. XIX. 2: 128 (1902), Östergren (1928). härjing TurÅ 1906, s. 202, Östergren (1928))
Etymologi
[avledn. av HÄRJEDALEN resp. den äldre namnformen Härdal(en). I formen härdöl utgöres senare leden av sv. dial. döl, dalbo. Formen härjing är elliptisk bildning]
person som bor i l. härstammar från Härjedalen; äv. i överförd anv. om sak. NorrlS 1: 101 (1798). Härjedalingarne kallas och kalla sig själfva dalkarlar. Saxon Härjed. 11 (1894). Pannbrödet .. kallas i Älvros för härdaling, emedan det troligen först inkommit från Lillhärdal. Keyland Allmogekost 1: 85 (1919). TurÅ 1931, s. 7.

 

Spalt H 2108 band 12, 1932

Webbansvarig