Publicerad 1934   Lämna synpunkter
JARL ja4rl, m.; best. -en, äv. -n; pl. -ar.
Ordformer
(jarl 1685 osv. jerl c. 1540—1726. järl c. 1616—1685)
Etymologi
[fsv. iarl, iärl, hövding, förnäm man, konungens högste ämbetsman, motsv. dan. o. isl. jarl; jfr fsax. erl, (förnäm) man, fht. erl- (i sammansatta personnamn), feng. eorl, eng. earl (se EARL). Formen jarl (i stället för det ljudlagsenliga järl) har i nysv. upptagits från fsv. o. isl.]
1) (i fråga om förh. i norden under forntiden o. den ä. medeltiden) titel för person som å konungens vägnar l. i konungs ställe var styresman över ett större område. OPetri Kr. 65 (c. 1540). I Konung Eric Segersälls och hans Sons Konung Olof Skått-Konungs tid woro Jarlar, men inge Riddare i Swerige, så wida man af gamble Historier finna kan. HSH 3: 133 (1693). Hildebrand Hedn. 228 (1872). SvFolkH I. 1: 325 (1914). — jfr PROVINS-JARL. — Anm. Kännedomen om svenska jarlar i denna bet. har förmedlats av norska o. isländska källor.
2) (i fråga om förh. i Sv. under den ä. medeltiden) benämning på konungens högste ämbetsman, ledaren av krigsmakten till sjöss (ledungen). OPetri Kr. 14 (c. 1540). Den mäktigaste man i landet (på 1250-talet) .. var utan jämförelse Birger jarl. Odhner Lb. 51 (1869). SvFolkH I. 1: 327 (1914). — jfr RIKS-JARL.
Ssgr (i allm. till både 1 o. 2): A: JARL-DOM. (†) jarldöme (i bet. 1 o. 2). Spegel GW Eee 2 b (1685). Konung Knut hade lofvat .. (Kalf Arnason) Jarldom eller Ståthållerskap öfver Norrige efter Håkan Jarl. Lagerbring 1Hist. 1: 266 (1769). —
-DÖME. (jarl- 1769 osv. jarla- 1841—1920. jarle- 1697—1826. jarls- 1773—1923)
1) värdighet l. ställning ss. jarl. Peringskiöld Hkr. 1: 104 (1697). Lagerbring 1Hist. 1: 193 (1769). Folkungarne innehade sedan länge Jarladömet. Afzelius Sag. 3: 45 (1841). Auerbach (1909).
2) område som styrdes av en jarl. Peringskiöld MonUpl. 11 (1710). Kjellberg Norrtälje 1 (1922). —
-TITEL. (jarl- 1881 osv. jarla- 1755—1888. jarls- 1898—1929) Oelreich 599 (1755). SvH 2: 229 (1905). —
-VÄRDIGHET~002 l. ~200. (jarl- 1772 osv. jarla- 1773—1841. jarls- 1854—1923) (Konung Magnus Eriksson) sökte åter uprätta den gamla Jarl-värdigheten. Schönberg Bref 1: 155 (1772). SvH 2: 229 (1905). —
(2) -ÄMBETE~020. (jarl- 1826 osv. jarla- 1872. jarls- 1772—1929) Schönberg Bref 1: 81 (1772). Jarlsämbetet hade .., redan före 1100-talets slut, fullständigt vuxit konungamakten över huvudet. SvFolkH I. 1: 327 (1914).
B (i sht i vitter stil): JARLA-DOTTER. Svedelius SmSkr. II. 1: 10 (1877, 1888). Melin Dikt. 2: 11 (1904). —
-DÖME, se A. —
-GÅRD. Heidenstam Skog. 13 (1904). Fornv. 1920, s. 110. —
-SLÄKT. Schönberg Bref 1: 202 (1778). Reuterdahl SKH 1: 430 (1838). —
-SON. Heidenstam Folkung. 2: 16 (1907). —
-SÄTE. plats l. gård l. borg där en jarl residerar. Reuterdahl SKH 1: 287 (1838). Hedberg Bröll. 85 (1865). —
-TITEL, -VÄRDIGHET, -ÄMBETE, se A.
C (†): JARLE-DÖME, se A.
D (numera mindre br.): JARLS-DÖME, -TITEL, -VÄRDIGHET, -ÄMBETE, se A.

 

Spalt J 73 band 13, 1934

Webbansvarig