Publicerad 1934   Lämna synpunkter
JAVELIN ʃav1eli4n, förr äv. GAVELIN (– -li´n Dalin), r. l. m. ((†) n.? NorrlS 1: 72 (c. 1770: Gaflin, pl.)); best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er ((†) = (NorrlS 1: 72 (c. 1770))).
Ordformer
(gaflin, pl. c. 1770. gaffliner, pl. 1548. gafflinor, pl. 1548. gavelin 1755—1852. javeline 1883—1904. javelinen, sg. best. 1796 osv. javeliner, pl. 1777 osv.)
Etymologi
[jfr mht. schavelin, schevelin, ä. t. schäfflin, schäfflein, t. javeline, eng. javelin, it. giavellina; av fr. javeline, till stammen i javelot, kastspjut, sannol. av kelt. urspr.]
(förr) mil. ett slags (mindre) kastspjut, omkring 3 cm. tjockt o. minst 1 m. långt, försett med järnspets o. vanl. med vidfäst rem, medelst vilken den kastande åter kunde draga till sig spjutet. TullbSthm 16/8 1548. Snar-spjutet, som också (under G. I:s tid) hette gavelin .. var kort, och kastades löst utur handen. 1VittAH 1: 162 (1755). Marmontel Inc. 2: 95 (1796; i skildring av en indianstrid). BonnierKL 10: 1332 (1927).

 

Spalt J 78 band 13, 1934

Webbansvarig