Publicerad 1934 | Lämna synpunkter |
JUVER jɯ4ver, n. ((†) m. Dähnert (1784), Helenius (1839); jfr Suomi 1850, s. 118 (: jufrar, pl.)); best. -vret ((†) -veret IErici Colerus 2: 49 (c. 1645)); pl. = ((†) -vrar Suomi 1850, s. 118); pl. best. -vren l. -verna; l. (numera bl. starkt bygdemålsfärgat) JUR jɯ4r, sbst.2, n.; best. -et; pl. =.
(sammansatt) mjölkkörtel hos däggdjurshona (med undantag av människan), särsk. hos husdjur (i sht tamboskap). Schroderus Comenius 415 (1639). Så hålles the Getter at wara bäst som ära starcka, stora, släta, tiockhåroga, hafwa stort Iuur, och gifwa mycken Miölk. IErici Colerus 2: 151 (c. 1645). Krammat jwder molckar bäst. Grubb 427 (1665). (Köttet) skäres i tärningar, tillika med lungor, hiertat, diuret på kor eller får. Warg 445 (1755). Jufver som har stora mjölkådror och blifver sliddrigt efter mjölkningen, anses som et förmonligt märke hos en god mjölkko. Linderholm (1803). Hur hon slog den stackars vajan på juvret och drog i hennes spenar, så blev det ingen mjölk. Wiklund NomadskLb. 1: 99 (1917). — jfr KO-, KÖTT-, MJÖLK-JUVER m. fl.
-KÖRTEL. Man bör .. på samma gång mjölka de spenar, som utgå från samma jufverkörtel, d. v. s. venstra paret för sig och högra paret för sig. SmSkrLandth. 29: 5 (1886). —
-LIDANDE, n. Sjöstedt Husdj. 1: 204 (1860). Kor behäftade med juverlidande. SDS 1925, nr 92, s. 7. —
-POMADA. farm. (Alteasalva) begagnas bl. a. mot spenbölder hos kor: Spensalva, Jufverpomada o. Kopomada. Lindgren Läkem. 11 (1912). —
Spalt J 314 band 13, 1934