| Publicerad 1936 | Lämna synpunkter |
KOMEDI kom1edi4 (comedi´el. come`die Weste; – -di´Dalin), r. l. f.; best. -en l. -n; pl. -er; förr äv. KOMEDIA, r. l. f.; best. -an; pl. -er; förr äv. KOMEDIE, r. l. f.; best. -en; pl. -er. Anm. Ordet förekommer stundom i äldre tid med lat. böjning. Linc. C 6 b (1640: Comoediam, ack. sg.). Chronander Surge Dedik. A 2 b (1647: Comœdiam, ack. sg.).
1) komiskt skådespel l. drama; lustspel; i estetiskt fackspr. särsk. om lustspel av högre litterär karaktär; i sg. best. äv. om dylikt skådespel ss. dikt- l. konstart; förr äv. (i Sv. i sht under 1500- o. 1600-talen) allmännare, om skådespel (av allvarligt l. skämtsamt innehåll) med lyckligt slut; förr äv. i uttr. sjungande komedi, om musikdrama l. opera med lyckligt slut. Spela (förr äv. leka) en komedi. Tobie. Comedia. (1550; boktitel). (Se) någhre liuflighe Comedier, eller andra skådhespeel. Phrygius HimLif. 136 (1615). Terentij Comedier. Schroderus Os. 1: 530 (1635). Dahlberg Dagb. 62 (c. 1660; uppl. 1912). Det Tvungna Gifftermålet, Förestält I en Lustig Comedie. Nicander Molière (1733; boktitel). Kåmedjen mäst dess hjärta sårar; / Hon kan ej hindra några tårar, / För sådant syndigt gyckleri. Lenngren (SVS) 1: 34 (1777). Comedia nyttjades (av humanisterna) om ett stycke, som tog en lycklig utgång, och Tragedia, der utgången var olycklig. Ljunggren SvDram. 171 (1864). Plägseden att vid universitetet och skolorna spela komedier var hemtad från utländska lärosäten. Dahlgren Theatr. 1 (1866). Den lätta och mindre gedigna franska komedien. Hellander Teat. 107 (1898). AB(A) 1931, nr 79, s. 7. — jfr BARN-, BONDE-, FILM-, FOLK-, SEDE-, SKOL-, STUDENT-, VERS-KOMEDI m. fl. — särsk. i oeg. l. bildl. anv.
a) om muntert o. roande uppträde, lustigt upptåg, skämt o. d. Men hvar ämna Herrarna att uppföra sin komedi? Granberg Dram. 120 (1811; om en låtsad andebesvärjning). Backman Reuter Lifv. 1: 74 (1870).
b) om ngt som innebär en förställning, ett falskt uppträdande o. d.: hyckleri, gyckelspel, narrspel; särsk. i uttr. spela komedi, uppträda falskt, förställa sig; förr äv. i uttr. driva sin komedi (med ngn), hava komedier (med ngn), driva sitt gyckelspel (med ngn), driva gäck (med ngn). Medh staden Dantzich har jag hafft commedier, och skremt dem hwadh rätt är. KKD 12: 209 (1703). När Hans May:t (K. XII) kom til Baschian war denne mycket höflig och Kysste Konungens råck, men han fick intet många goda ord, utan Konungen sade honom Comoedien wore nu complet, allenast nachspeelet felades. HC12H 4: 346 (1713). (Hertigen) hade haft tid att förbereda sig på den komedi, som han gjorde mig den äran att spela med mig. Tegnér Armfelt 2: 32 (1884). Spela ingen komedi! Du är genomskådad. Michaelson Ungk. 21 (1892). Günther Helg. 2: 178 (1917).
c) (numera bl. ngn gg tillf.) om (människo)-livet l. världen betraktat (betraktad) ss. ett (löjligt) skådespel. Nu är Comoedians Sluuth, nu är mitt Liiff förswunnit. Hembygden(Hfors) 1913, s. 64 (1685). Linné Skr. 5: 120 (1732). Denna verlden är dock en underlig comedie! Porthan BrefCalonius 498 (1798).
2) [jfr motsv. anv. i ä. d.] (†) teater; särsk. i sådana uttr. som gå i l. på, vara i l. på komedien o. d., gå på, vara på teatern; äv. övergående i bet.: byggnad l. scen där teaterstycken framföras. Ekeblad Bref 1: 384 (1654). I förgår var .. dronningens syster i comedian. Därs. 2: 343 (1662). Jag (hörde) en och annan vng prest .. bongas och affectera sig i predikstolen, såsom hade han stått på en comedia, til at fylla öronen .. med swatzande ord. Swedberg Schibb. 466 (1716). De få Ungherrar som äro i Staden, .. dem ser man på Comedien skocka sig omkring .. småJungfrurna. Björn FörfYngl. 22 (1792). ÖoL (1852).
3) [efter it. commedia i bet.: dikt (på folkspråket) med tragisk början o. lyckligt slut] (i fråga om medeltida förhållanden) benämning på berättande dikt som (efter en skildring av tragisk art) slutar lyckligt. Den gudomliga komedien [it. la divina commedia]. Dante Alighieris gudomliga komedi. Lovén (1856; boktitel). Schück VLittH 1: 197 (1899). Från bro till bro så, talande om annat, / Hvarom min komedi ej gitter sjunga, / Vi kommo upp på hvalfvets höjd. Lidforss Dante I. 1: 85 (1903).
2) (†) balett (se d. o. 2) av komisk karaktär? Den Franska Comedie-Balletten eller Operan Lucile. Lenngren (SVS) 1: 125 (1776). —
-HUS. (-i- 1766—1880. -ie- 1640—1814) (†) teater. RP 8: 210 (1640). K. Maj:ts Commediehuus eller Leijonkuhlan. 2Saml. 10: 56 (1686). Eichhorn Stud. 1: 141 (1869). —
-SKRIBENT. (-i- 1906. -ie- 1640—1652) (numera mindre br.) komediförfattare. Linc. (1640; under comicus). Lindqvist Stud. 77 (1906). —
-SKRIVARE. (-i- 1815—1846. -ie- 1700—1800) (numera knappast br.) = -SKRIBENT. Hamb. (1700). De Gamla Grekiska Comedieskrifvare. Lagerbring HistLit. 376 (1748). Meurman (1846). —
-SPEL. (-i- 1929 osv. -ie- c. 1635—1734)
1) (†) komiskt skådespel, komedi; äv. allmännare: drama, skådespel. Schroderus Dict. 93 (c. 1635). Scherping Cober 1: 97 (1734).
2) (i sht i vitter stil) sceniskt framförande av komedi. Det är endast möjligt att med en utomordentlig teknik kunna skänka ett så förnämt komedispel utan att slå över i det parodiska. SvD(A) 1929, nr 310, s. 11.
-SPELARE. (-ie- 1635—1764) komediant; särsk. om person som i ett skådespel utför konster för att roa publiken, gycklare; numera bl. om skådespelare som särskilt ägnar sig åt komedien. Schroderus Os. 1: 333 (1635). Comædiæ spelare, skämtare, gyklare. Linc. (1640; under histrio). Ekblad 64 (1764). —
-TRUPP. (-i- 1786—1897. -ie- 1738—1777) numera bl. ngn gg om trupp av komedianter. CGTessin (1738) i 2Saml. 4: 181. Sthm 3: 269 (1897).
B (†): KOMEDIE-BALETT, -HUS, se A. —
-SKRIBENT, -SKRIVARE, -SPEL, -SPELARE, -TRUPP, se A. —
Spalt K 1926 band 14, 1936