Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KONCIPIERA kon1sipie4ra l. 01—, i Sveal. äv. -e3ra2, l. (numera mindre br.) KONCIPERA kon1sipe4ra, i Sveal. äv. -e3ra2 (concipe´ra Weste; kånnsipèra Dalin), v. -ade ((†) sup. -ert Porthan BrefCalonius 212 (1795)). vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr KONCEPTION.
Ordformer
(förr äv. skrivet con-. -cep- 15351837. -cip- 1525 osv. -pera 15251933. -piera 1693 osv.)
Etymologi
[jfr t. konzipieren; av lat. concipere, taga, upptaga ngt i sig (äv. bildl.), av com (se KON-) o. capere, taga (se KAPERA). — Jfr KONCIPIENT, KONCIPIST (se avledn.)]
1) (†) med avs. på konkret föremål: upptaga, mottaga. Chydenius 80 (1765; med avs. på importvaror).
2) (i fackspr.) befruktas; bliva havande. Sylvius Mornay 77 (1674). Af dessa Ston skulle man kunna räkna at 1500 conciperat. KrigVAH 1822, s. 32. Östergren (1930).
3) (i fackspr. o. vitter stil) med avs. på tanke, idé, föreställning, uppslag, plan o. d.: undfå; i tanken uppgöra l. utforma plan l. utkast till (ngt). Rydén Pontoppidan 303 (1766). Koncipierandet af motivet och dess konstnärliga utformning. Schéele Själsl. 261 (1895). Att koncipiera idén är en lätt sak; att utföra den, pröfvar mannen. SDS 1908, nr 148, s. 4.
4) (†) uppfatta, föreställa sig (ngt). (Studenterna) äro så släte i Botaniquen, som kan någonsin conciperas. Linné Bref I. 4: 294 (1754). Wallerius Åkerbr. 65 (1761).
5) (numera i sht i fackspr.) göra utkast till (en skrift o. d.); avfatta, författa; redigera. G1R 2: 231 (1525). (Riddarhussekreteraren skall) upsättia och concipera hvadh såsom af Landtmarskallken .. honom kan befallt blifva. RARP 14: 280 (1682). SvRiksd. I. 3: 175 (1933). — särsk. (†) i uttr. koncipiera på ngt, arbeta med att författa ngt. RARP 3: 115 (1640).
Avledn. (till 5): KONCIPIENT, m.||ig. [jfr t. konzipient; av lat. concipiens (gen. -entis), p. pr. av concipere] (†) = KONCIPIST. Biurman Brefst. 119 (1729). Reuterdahl SKH II. 1: 62 (1843). Jungberg (1873).
KONCIPIST l. KONCEPIST, m.||ig. (-ce- 16821922. -ci- 16351908) [jfr t. konzipist] (numera knappast br.) person som uppsätter l. avfattar en skrivelse, författare. Schroderus Os. III. 2: 359 (1635). Någon owän, .. hwilkens fullmächtig der på orten lärer Rådare och Concipist wara till Brefwet. Schück VittA 3: 56 (i handl. fr. 1692). Undertecknarnes försäkran att det vore af dem sjelfva ”utan biträde af dyrlejda koncepister” författadt. SvBL 8: 66 (cit. fr. 1809). Wedberg HD 148 (1922; i fråga om förh. under gustaviansk tid).

 

Spalt K 2081 band 14, 1937

Webbansvarig