Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KONSIGNERA kon1sinje4ra l. -siŋn-, i Sveal. äv. -e3ra2 (kånnsiggnèra Dalin), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr KONSIGNATION.
Ordformer
(förr äv. skrivet con-)
Etymologi
[jfr t. konsignieren, eng. consign, fr. consigner, av lat. consignare, försegla, intyga, av com (se KON-) o. signum, tecken, sigill (se SIGNUM)]
1) [efter motsv. anv. i fr.] (†) instruera l. giva förhållningsorder åt (vaktpost). Söderman ExBook 167, 168 (1679).
2) mil. inom garnison hålla (trupperna l. viss del av dem) färdiga att när som helst rycka ut (för förstärkning av vakter l. för ordningens upprätthållande o. d.). AB 1848, nr 266, s. 1. 3NF (1929).
3) handel. översända (varor) i konsignation. Serenius (1734; under consign). Herndahl LbHand. 52 (1806). HbSkogstekn. 518 (1922).
Avledn.: KONSIGNANT, m.||ig. [jfr t. konsignant] handel. till 3: person som översänder varor i konsignation. Herndahl LbHand. 53 (1806). Fliesberg HbKöpm. 2: 214 (1900). —
KONSIGNATARIE l. KONSIGNATAR, m.||ig. (-tar 1871 osv. -tarie 1873 osv.) [jfr t. konsignatar, eng. consignatary, fr. consignataire] handel. till 3: person som mottager varor i konsignation; jfr KOMMISSIONÄR. Dalin (1871). EkonS 2: 297 (1897). —
KONSIGNATION, r. l. f. [jfr t. konsignation, eng. o. fr. consignation, av lat. consignatio (gen. -ōnis)]
1) (†) förteckning (över ngt), redogörelse. Schück VittA 3: 4 (cit. fr. 1668).
2) handel. till 3: överlämnande av handelsvaror åt viss person (vanl. på annan ort) för att av denne avyttras i kommission. Lämna, mottaga ngt i konsignation. Herndahl LbHand. 54 (1806). JernkA 1835, s. 180. Revisorn 1931, s. 293.
Ssgr: konsignations-affär.
-försäljning.
-gods. [jfr eng. goods in consignment]
-handel.
-lager, n.
-vara, r. l. f. [jfr t. konsignationswaren, pl.] vanl. i pl. —
KONSIGNATÖR, m.||ig. [jfr t. konsignatör, fr. consignateur] (mindre br.) handel. till 3: konsignatarie. Dalin (1852). Snellman o. Osterman (1903).

 

Spalt K 2150 band 14, 1937

Webbansvarig