Publicerad 1939   Lämna synpunkter
LAZZARON lat1sarω4n l. -å4n (-ón Dalin) l. LASARON las1-, m.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er.
Ordformer
(las(s)a- 1889 osv. laz(z)a- 1795 osv.)
Etymologi
[jfr t. o. eng. lazzarone, av it. lazzarone, avledn. av lazzaro, fattig man (eg. Lasarus, namn på en fattig man enl. Luk. 16: 20)]
(italiensk) tiggare; särsk. (i pl.) om den fattigaste befolkningen i Neapel. Lazzaronernas stad, dvs. Neapel. CAEhrensvärd Brev 2: 69 (1795). Konungen .. inträffade d. 26 Juni i Neapel, der han mottogs under .. Lazzaronernes glädjeskri. Bredow (o. Venturini) 2: 55 (1809). Ljunggren Resa 125 (1871). Fogelqvist ResRot 177 (1926).
Ssg: LAZZARON- l. LASARON-LIV. Phosph. 1812, s. 103.

 

Spalt L 378 band 15, 1939

Webbansvarig