| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
AFKÖPA a3v~ɟø2pa, v. -er, -te, -t, -t (se för öfr. KÖPA). vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, Lind (1749, under abkauffung)), -NING (föga br.).
1) (numera mindre br.) köpa (ngt) af (ngn), gm köp förvärfva. G. I:s reg. 3: 74 (1526). Thet skiip wij honom affköpte i våres. Därs. 9: 309 (1534). Kopparbergsmännerne .. begärte att penningar måtte ditsändas och kopparen dem afköpas. Hallenberg Hist. 4: 517 (1794). Leopold 4: 270 (c. 1820). jfr: (De små jordegarna i England) måste låta godsherrarna afköpa sig sin jord. Svensén i NF 15: 678 (1891). — (†) utan indirekt obj. (Kain) haffwer genom sins offers förtienst sökt Gwdz wänskap, och welat affköpa thär medh Himmelrijket. Phrygius Föret. 30 (1620).
2) (mindre br.) köpa bort (ngt l. ngn); friköpa sig från (ngt l. ngn). Huru myckit hvar och en (af rådet o. adeln i Sverige) till .. konung Christierns och hans erfvingers afköpning tilleggie skulle. RA 1: 525 (1547; jfr: att köpe the christierniske ifrå sig. Därs.). Ehuruväl .. Inqvarteringen .. bör gifvas in natura, så vil Kongl. Maj:t doch .. (medgifva) dess afkiöpande med penningar. Resolut. 30 Mars 1721, s. 4. (Vissa) botöfningar (kunde) afköpas genom gåfvor till kyrkan. Geijer I. 1: 292 (1845). Strinnholm Hist. 3: 223 (1848). Cavallin (1875).
Spalt A 301 band 1, 1898