| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
AFLÅTA a3v~lå2ta (a`flåta Weste), v. -er, -lät, -läto, -låtit, låten (se för öfr. LÅTA, v.2). vbalsbst. -ANDE, -ELSE (mindre br. G. I:s reg. 4: 393 (1527); Nordling i NF 4: 188 (1880) osv.); -ARE (nästan bl. i bet. 1, 2); jfr AFLAT, AFLÅT.
1) (numera nästan bl. jur.) lämna (ngt) ifrån sig, öfverlåta, afstå. Kon. Mt. (Kunde) .. intet meera (än det lämnade lånet) aflata. Tegel G. I:s hist. 2: 54 (1622). 2 RARP 3: 110 (1723). Jord .., som man medelst skifte erhållit i vederlag mot aflåten arfvejord. Nordström Samh. 2: 142 (1840). A(flåta) sina rättigheter åt .. (eller) till en annan. Dalin (1850). Till Vreta kloster afläto (de) allt, hvad dem .. tillhörde i Kimstad. Strinnholm Hist. 4: 294 (1852). Aflåta, genom någon förhandling (köp, byte o. s. v.) till annan person afstå något. Dalin Synon. 4 (1870). Nordling i NF 4: 188 (1880). — särsk.
b) med öfvergång till 2. Hann vnner bönderne thet meste sädes korn han kann åfflata för skälliga bettalning. G. I:s reg. 5: 75 (1528). P. Erici 2: 145 b (1582). Mot betalning aflåta boskap till staden. Carlson Hist. 6: 249 (1881).
2) afyttra, sälja. (Vi) kunne thett icke .. ringere (dvs. för billigare pris) sälie eller afflathe, än thet oss koster. RR 16 Dec. 1547, fol. 275 b. Rörligit Godz, Kyrckian tilhörigt, .. skal ingalunda til någon Privat aflåtas. Kyrkol. 26: 6 (1686); jfr 1. Man kunde från Sverige aflåta malm til främmande orter. Dalin Hist. 1: 249 (1747). Lycksele socken har under sommartiden intet annat att aflåta än smör. Læstadius 21 (1831). De som hade vexlar att aflåta, drogo sig tillbaka, icke viljande sälja till så lågt pris. Malmström Hist. 6: 29 (1877). Faktorier, der pelsjägare .. afläto jagtens byten. Svensén Jorden 504 (1887). (Härstädes) aflåtes artikeln (dvs. varan) .. till noteringen. SD (L) 1894, nr 114, s. 3. jfr: (†) En landtman .. uppköper deras aflåtande varor (dvs. de varor, som de hafva att aflåta). Chydenius 322 (1776).
3) [jfr t. das wasser aus dem teich ablassen] (enst., †) aftappa, uttappa, utsläppa (vatten). Klockan 12. är (gm fördämningarnas genombrytande) Watnet aflåtet och om klockan 7. .. hafwer thet allaredo stått 1. Aln högt öfwer Landet. N. Av. 26 Mars 1657.
4) [jfr t. ein schreiben, einen brief ablassen] låta afgå, afsända, aflämna, afgifva, utfärda (ett skriftligt meddelande l. en skrifvelse); i sht kansl., om skrifvelse, som en myndighet låter afgå (särsk. till en annan myndighet). Carl XII Bref 399 (1714). Hennes Kongl. Maj:ts til .. Ricksens Ständer .. aflåtne bref ock Försäkring. 2 RARP I. 1: 25 (1719). Hofkansleren (hade) .. aflåtit skrifvelse till justitiekansleren. A. Wiborg i Tegnérs ppr 141 (1821). Konungen har vid anträdet till regeringen aflåtit en proclamation. AB 1830, nr 1, s. 2. (C. XI) aflät till rikets ständer en förfrågan. Svedelius i SAH 21: 376 (1845). A(flåta) ett cirkulär till sina korrespondenter. Dalin (1850). (Konungen) aflät (följande) befallning. Carlson Hist. 6: 202 (1881). (Madvig) aflät .. till .. filologmötet följande svar på ett hälsningstelegram. Cavallin Skr. 61 (1887). (Det) beslöts (af mötet) att aflåta ett telegram till konungen. AB (L) 1891, nr 137, s. 2. Angående statsrådets organisation aflätos till denna riksdag två kungliga propositioner. De Geer Minnen 2: 60 (1892). — ironiskt. De Epistlar Aftonbladet aflåter till Svenska folket. Askelöf Min. 90 (1834).
5) (†) låta (ngn) begifva sig l. resa bort, affärda. Legaterne .. Wordo .. vthan swar aflåtne. Schroderus Liv. 484 (1626). (Hon) blef .. med all heder förpassad och aflåten från Sverje. Nordberg 1: 65 (1740). Dens. 1: 198, 683.
6) (†) eftergifva, efterskänka? Thet ær giorth .. eder til afflatilsse åff mykin obeskedelig tunga. G. I:s reg. 4: 393 (1527). — Anm. I detta ex. kan afflatilsse äfv. fattas i bet. nedsättning, förminskande [jfr t. vom preise ablassen, holl. van den prijs aflaten].
7) [jfr ä. t. die sünde ablassen] (knappast br.) A(flåta) synderna, göra fri från s. Dalin (1850). — jfr AFLAT, sbst.1
8) (numera föga br.) upphöra, afstå, öfvergifva; i sht i nekande uttr.
a) (nästan †) med sakobj.: upphöra med, afstå från, öfvergifva, bortlägga. Bede vj .. atj (dvs. att I, näml. biskop Brask) afflate swadan banlysningh. G. I:s reg. 4: 54 (1527). Sitt högmodh och stoora sinne aflåta. L. Petri Kr. 78 (1559). Afläta och öffwergifwa (afguderiet). Petreius Beskr. 2: 9 (1614). Affstå och afflata all fiendtlig Handel. Tegel G. I:s hist. 1: 313 (1622). Han wille aldrig aflåta thet som han en gång begynte. Peringskiöld Vilk. 247 (1715). Aflåta sina fel. Dalin Arg. 1: 9 (1732, 1754). De aflåto icke förr sina bemödanden. Agardh Stat. II. 2: 265 (1856). En maning till syndens aflåtande. Björling Dogm. II. 3: 159 (1875); jfr SYNDA-AFLÅTELSE.
b) (nästan †) med inf.: upphöra, sluta. Hon .. haffuer icke aflatit ath kyssa mina föter. Luk. 7: 45 (NT 1526). Ware .. fierran jfrå migh, .. at iagh skulle afflata bidia för idher. 1 Sam. 12: 23 (Bib. 1541). The Lybske .. aflathe (icke) .. thette rike .. att förolempe. RA 1: 607 (1552). Rondeletius 21 (1614). När en sådan aflåter at tala ogudaktigt. Dalin Arg. 1: 201 (1733, 1754). Fiskarna, som nästan aldrig aflåta at växa. C. De Geer Præs. i VetA 1754, s. 5. (Elisabet) aflät icke .. at lockas med denne förskutne Friare. Celsius E. XIV:s hist. 75 (1774). (Hon) aflät .. att klaga. Adlerbeth Ov. 204 (1820). Hans hjerta ej att tacka Dig aflåter. Lovén Cam. 65 (1839). Det aflåter att regna. Almqvist (1842). Kindblad (1867).
c) med prep.
α) (†) med prep. af. Afflåta aff allo arbete. Pred. 2: 20 (Bib. 1541). Wilt tu .. icke afflåta aff tinne grymheet? Jer. 3 (”2”): 5 (Därs.). Aff sådane .. handlinger afflathe. G. I:s reg. 15: 63 (1543).
β) (föga br.) med prep. från. Humbla 270 (1740). Scheele .. aflät icke från nattstudierna. Wieselgren Bilder 312 (1886). jfr: Den Bängeln .. älskar henne .. och vil intet aflåta (dvs. afstå) ifrån henne. Lagerström Girug. 90 (1731).
γ) (nästan †) med prep. med. Om j icke afflåten medh fastande och bidhiande. Judit 4: 12 (Bib. 1541). Rådh honom .. at han medh Krijghet aflåter. Schroderus Liv. 612 (1626). Folcket skal .. wid .. Begrafningar .. skicka sig efter sitt Wilkor och wärde, aflåtandes med kåstelige LijkKistor och Swepningar. Kyrkol. 18: 2 (1686). Aflåter med den trotsande tanken och syndiga utlåtelsen. Bælter Jesu hist. 1: 266 (1755). Aflåta med spel. Möller (1790). Kindblad (1867).
d) abs. (ofta med underförstådd inf.; jfr b): upphöra, sluta.
α) (nästan †) med personsubj. G. I:s reg. 7: 188 (1530). Muscowiten hade .. beskutit och bestormat Staden, men medh (stor) förlust .. most aflåta och wenda igen. N. Av. 16 Okt. 1656. De Svenske .. aflåto ej för än de inspärrade måste gifva sig. Celsius G. I:s hist. 542 (1753, 1792). Weibull Lundag. 7 b (1884; arkaiserande).
β) (†) med saksubj. Mijn öghon flyta och kunna icke afflåta. Jer. kl. 3: 49 (Bib. 1541). — taga slut. Den undersåteliga tro och kärlek .., som aldrig aflåter utan med mit lif. Dalin Arg. 2: 448 (1754). — i ngn mån upphöra; aftaga. Pestilentzen hafwer här .. märckeligen aflåtit, i thet numehra dageligen .. ey mehra än 1. 2. 3. .. döö. N. Av. 11 Nov. 1657.
9) (†) underlåta, uraktlåta. (Beträffande det,) som til .. förlustning .. kunde tjäna, så wardt .. intet aflåtet och förglömt. A. Brahe hos Loenbom Anecd. 3: 200 (1619). Straff för dem, som aflåta at sig derefter (dvs. efter lagar o. reglementen) rätta. C. Sparre Præs. i VetA 1777, s. 30. — jfr: Hwilcket .. iagh till ett ödmiuk tienstligt swaar icke hafwer aflåta (dvs. underlåta, näml. att skrifva l. meddela?) kunnat. H. Stake i RARP 6: 275 (1656).
Spalt A 339 band 1, 1898