| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
AFLADDA a3v~lad2a, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
— jfr AFLADA.
1)
a) (mindre br.) refl.: frigöra sig från laddning, urladda sig.
β) fys. om kropp, laddad med elektricitet. Åskmolnet afladdade sig emot kyrktornets spets. Kindblad (1867). — oeg., om själfva laddningen: bortledas. Det elektriska fluidum .. afladdar sig i .. skogarna. Gosselman Col. 1: 148 (1830). — bildl. Det var en stor inre fiendskap, som här afladdade sig i de ytligaste punkterna, liksom den finaste spets kan elektriskt laddas med den dödande blixten. Geijer I. 1: 123 (1818).
b) (†) intr.: urladda sig. Af hvilka (åsklager) det öfra oupphörligt afladdar i sjelfva molnen. Gosselman Col. 1: 148 (1830).
2) (†) refl.: afbörda sig (ngt). Om de (gamle) .. begå excesse (i mat l. dryck), böra de straxt afladda sig det öfverflödiga. Westerdahl 462 (1764; 2 uppl. 1768: aflasta sig); jfr AFLADA I.
Spalt A 306 band 1, 1898