| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
AFSÅGA a3v~så2ga (a`fsåga Weste), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING (se d. o.).
1) gm sågning afskilja; såga bort. Afsåga hörnen på ett bord. Berzelius Kemi 3: 399 (1818). Detta öfverskott (af metallen) .. bildar, sedan det kallnat, en väldig ”göt”, som afsågas. Uppf. b. 1: 589 (1873). — om amputerande. Sahlstedt Hof-art. 143 (1720). En .. nästan bårtfrätt fot, den man ville afsåga. N. Rosén Præs. i VetA 1746, s. 42. (Han) blef så svårt sårad i ena benet, att det måste afsågas. Bergman i NF 3: 131 (1878); jfr 2, 3.
2) gm sågning beröfva (ngt) en del l. ngt fastsittande; gm sågning minska l. stympa. Klorna och framtänderna (voro) på honom (dvs. den tame jaguaren) afsågade. Palmblad Nov. 1: 40 (1840); jfr 1. Pålar nedslås .. i sjöbottnen .. och afsågas på samma höjd, ett par fot öfver vattenytan. Montelius i NF 13: 495 (1889). jfr: Tamme Elephanter .., hwilkom Tänderna äro halfwe affsågade. Kiöping 93 (1667).
3) såga i tu l. tvärt af. Afsåga en stock, ett vedträ (på midten). Stockholms besättning .. giorde et utfall och afsågade Broen mellan Keplingen och Norremalm. Dalin Hist. 2: 779 (1750). Låta afsåga den trånga gullringen. Palmblad Nov. 2: 22 (1841). Stockar af asp .. afsågas till kubbar. NF 16: 1208 (1892).
4) gm sågande förstöra l. afbryta (en del af l. hela det redskap, hvarmed man sågar). Jag har afsågat klingan (l. en tand) på min såg.
Spalt A 612 band 1, 1898