| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
AFSKALA a3v~ska2la (a`fskala Weste), v. -ade (se för öfr. SKALA, v.1). vbalsbst. -ANDE, -ING (enst., Meurman (1846, möjl. tryckfel)), -NING (se d. o.).
— jfr SKALA AF.
1) blotta (ngt) gm aflägsnande af skal l. hölje, som kan betraktas ss. l. liknar ett skal; gm skalning göra bar l. naken; skala.
a) (mindre br.) om frukter, ägg o. d., som omgifvas af skal. Affskalade och rensade Mandlar. Hiärne Surbr. 70 (1680). Hon upptog .. en knif .. och afskalade med den en apelsin. Almqvist Det går an 39 (1839). Sundevall Zool. (1864). — tekn. Kornen .. slungas .. mellan pinnarne .., hvarvid de .. afskalas. Tekn. tidn. 1871, s. 237.
b) om föremål, som omgifves af skalliknande hölje. Afskalade (dvs. afbarkade) trän. Kalm 1: 223 (1753). (Jordråttan) afbiter de fina trädrötterna, och afskalar de större. Nilsson Fauna 1: 358 (1820, 1847). — i pass. med intr. bet.: Tungan afskalas (under nervösa febrar). Bergius i VetAH 23: 11 (1762).
c) (mindre br.) mera oeg. — särsk.
α) gm borttagande af blad o. d. göra (en växt o. d.) naken. Giraffen .. afskalar Aethiopiens löfrika trädtoppar. Ödmann Intr. i VetA 1784, s. 21. (Kambyses’ gemål) bortskalade alla bladen (på en laktuk) och frågade honom, hvilken han tyckte se vackrast ut, antingen den afskalade laktuken eller den bladfulla. Carlstedt Herodot 1: 402 (1832).
β) gm att bortskaffa gröda o. d. från (fält o. d.) göra (det) naket o. bart. Åkrarna nest om kring läghret woro affskalade. Schroderus Liv. 416 (1626). — borttaga från (fält o. d.) det öfversta lagret med därå befintlig växtlighet; afflå. Nicander Minnen 1: 49 (1831). En fjärndel af ön var afskalad, ty torf .. fans icke annorstädes. Ahrenberg Hemma 214 (1887).
2) gm skalning afskilja l. lösgöra; borttaga (skal l. hölje, som liknar skal); skala bort.
a) om skal. Skala (kräftorna) .. sedhan tagh alt thet som affskalat bleff. Kokeb. D 5 a (1650). Då äggen äro tillräckligt hårdkokta, afskalar man äggskalen. G. Björklund enl. Kindblad (1867).
b) om skalliknande hölje. Lex. Linc. (1640, under irrasus). Then affskalne barck. Polit. vis. 348 (1650). Njurarna äro .. omgifne af bukhinnan, som temmeligen lätt kan afskalas derifrån. Berzelius Kemi 6: 380 (1830). Man afskalar (på rötterna) .. den yttre träartade huden jemte rottrådarna. C. G. Nyblæus 110 (1846). Afskala och samla ekbark. SFS 1848, nr 33, s. 2. Första sommaren afskalas en .. remsa af tallens bark. Topelius i Finland 59 (1893). — refl.: lossna o. falla af i form af skal. Man afskiljer öfverhuden genom blötning i vatten, hvarvid den afskalar sig. Berzelius Kemi 6: 350 (1830). Vid minsta beröring afskalar (kopparhinnan) sig från jernet. Almroth M. tekn. 495 (1839). Tekn. tidskr. 1884, s. 63.
c) mera oeg. På redan uppröjd mark afskala torfven. Ström 259 (1837, 1846). Skumningen (i centrifugen) sker genom tvenne ”knifvar”, som ”afskala” grädde och skummjölk. Juhlin-Dannfelt 55, sp. 2 (1886); jfr Dens. 55, sp. 1. Rotogräs .. motarbetas derigenom, att man medels S(kumplöjning) afskalar öfversta jordlagret. Dens. 359. Kusternas vedhuggare afskalar bergens skogsbeklädnad. Topelius i Finland 59 (1893). — bildl. Tegnér 6: 92 (1827). Allt som ej hör till saken (har) .. blifvit afskaladt och frågan återförd till sin ursprungliga enkelhet. Dens. 6: 335 (1838).
Spalt A 476 band 1, 1898