| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
AFSLIPA a3v~sli2pa (a`fslipa Weste), v. -ade (se för öfr. SLIPA). vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE Wikforss (1804, under abschleifer).
1) gm slipning borttaga: slipa bort. Wilcke Intr. i VetA 1759, s. 25. Afslipas denna skorpa, så blir .. (diamanten) fullkomligt genomskinlig. Berzelius Kemi 1: 197 (1808, 1817). Alla ojemnheter afslipas .. med pimsten. AHB 8: 6 (1889). — särsk.
a) i bild. (G. III:s) bemödanden att afslipa den erg, hvilken .. fördunklade och frätte det ädla i Svenska lynnet. Järta i SAH 12: 54 (1826). — (föga br.) med dubbelt obj. (Panætius hade) afslipat sin Lära alla .. tvärheter. Biberg 2: 379 (c. 1820).
b) bildl.: affila, afnöta, bortnöta. Den högre umgängestonen .. söker det allmänna. Dess förfining består .. i en afslipning af det enskilda, det sinligt bestämda. Tegnér 3: 173 (1819). Menniskor, hos hvilka en högre själsodling ännu icke hunnit afslipa dragen af den fordna råheten. Strinnholm Hist. 3: 759 (1848). — språkv. Det afslipade t återkommer (hos fr. adj. coi, motsv. lat. quietus) i femininformen coite. Richert Kons. ljudl. 253 (1866).
2) gm slipning jämna; slipa. Hammaren afslipas i slaget till dess att han åter blir skarp. Berzelius Blåsr. 39 (1820). Innan träet betsas, måste det afslipas. AHB 17: 54 (1858, 1867). — gm slipning minska. Dessa (slip-)stenar .. afslipas på 6 till 7 veckor till en diameter af omkring 75 c. m. Tekn. tidskr. 1878, s. 139. — särsk.
a) i utvidgad o. oeg. anv. En i början vänlig skärgård blir efterhand vildare och ödsligare, klippan blir låg och afslipad. Rydqvist Resa 1 (1838). Hällarnes afrundning och afslipning. Nathorst Jord. hist. 933 (1894). — naturv. i p. pf. ss. adj. Hörntänderna .. i ändan snedt afslipade. Nilsson Fauna 1: 456 (1847).
b) bildl.: polera, förfina, afrunda. Afslipad .. Abgeschliffen, artig, höflich. Heinrich (1814). Menniskor med mera afslipadt .. väsende. Törnebladh i NF 16: 34 (1891). (Sångarens) prestationer (saknade) den högre konstnärliga afslipningen. GHT 1895, nr 210, s. 4. — språkv. afnöta (se d. o. 1 b). Talspråket .. afslipar och afrundar grammatiska former. N. P. Ödman i VL 1895, nr 95, s. 2. jfr 1 b slutet.
Spalt A 534 band 1, 1898