AFSPLITTRA a3v~split2ra, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[jfr t. absplittern; jfr äfv. d. afsplintre, holl. afsplijten]
(föga br.) afskilja (ngt) i form af splittror l. mindre stycken. Wikforss(1804, under absplittern). Kulan hade afsplittrat några stycken af masten. Kindblad(1867). — jfr SPLITTRA AF.