Publicerad 1898   Lämna synpunkter
ANHAKA an3~ha2ka, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[af nnt. o. t. anhaken, holl. aanhaken; jfr AN, adv. II 1]
(föga br.) sjöt. haka fast l. vid; sammanhaka. Et anhakat Förtakel. Pihlström 1: 36 (1796). Jungberg (1873). — jfr HAKA, v.

 

Spalt A 1449 band 1, 1898

Webbansvarig