| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
ANKOMMA an3~kom2a, äfv. aŋ3~ (a`nkomma Weste), v. -er, -kom, -kommo, -kommit, -kommen; se för öfr. KOMMA, v. vbalsbst. -ANDE (se d. o.), -ELSE (†, Törneros Bref 1: 137 (1825), 320 (1830), i bet. I 1); jfr ANKOMST.
I. anlända l. komma.
1) i rent yttre lokal bem., om lefvande varelse l. sak: anlända (till ett ställe), komma l. inträffa; med tanke på uppnåendet af ett föresatt mål: framkomma. G. I:s reg. 13: 268 (1541). Jagh .. ankom hijtt i går. G. Oxenstierna i Oxenst. brefv. 3: 1 (1611). Strax Konungens bref ankommit är. Emporagrius i KOF II. 2: 225 (c. 1655). Til Stralsund var han ankommen d. 9 innevarande. E. Benzelius d. y. i Benz. brefv. 84 (1731). När han hänger en ankommande landsman i rocken. J. Wallenberg 279 (1771). En Kurir (hade) ankommit. Nicander Minnen 1: 84 (1831). Diligensen ankom i går. SAOB (1870). Flere spanmålslaster äro nyligen ankomna. Därs. Kallelsen hade ankommit för sent. E. Hildebrand Statsförf. 101 (1896). — särsk.
a) [efter t. in der stadt, hier, dort (osv.) ankommen] (numera föga br.) med prep. i, på, vid o. d. i uttr. för ankomststället l. med adverbet här o. d. The Lübeskas Sendebudh woro .. nu vthi Swerige ankomne. Girs G. I:s hist. 122 (c. 1630). N. Av. 30 Dec. 1658, s. 6. The äro thär så när ankomne. Verelius Götr. 61 (1664). Wij .. Ankommo altså widh Kapo de Wärde (dvs. Kap Verde). Kiöping 1 (1667). Knapt voro vij på Stranden ankomne, för än Invånarena. .. brände up vårt Skiepp. Ehrenadler 28 (1723). Humbla 53 (1740).
b) (†) med obj., om skrifvelse: anlända l. komma till (ngn), komma (ngn) till handa. Idher scriffuelse .. är oss ankomen. G. I:s reg. 8: 135 (1532). Hoffrettens resolutioner som mig på någon tijdh ähre ankombne. S. Rosenhane i HSH 31: 44 (1663). Utanskriften: Mine Älskelige käre Foster-Söner .. Ankomme detta kärligen. Dalin Vitt. 3: 246 (1736).
c) (†) i p. pr. ss. sbst.; se ANKOMMANDE, sbst.1 1.
d) i direkt motsats till AFGÅ. Snälltåget ankommer hit 8,30 f. m. och afgår 8,46. Perrongen för ankommande tåg. Civ. instr. 466 (1669). Afdelningen för ankommande Poster. Statskal. 1841, s. 258. Tjenstgöra å ”ankommande” afdelningen. SD (L) 1897, nr 2 B, s. 2.
e) [jfr holl. de schuit kan hier niet aankomen] (†) komma fram (l. in) till stranden, komma i land, lägga till, landa; jfr ANLÄNDA. (Det är) grundt allestädes ut för landet, at man intet kan ankomma, utan med små farkostar. Verelius Götr. 208 (1664). Cellarius (1699, 1729, under appello).
2) (†) i utvidgad o. oeg. anv.
a) om person, i fråga om uppnående l. tillträdande af ämbete o. d. Måns Nilsson .. hade .. väntat, at Gustaf til regementet ankommen (dvs. sedan han kommit till makten l. tillträdt regeringen), skulle .. draga honom upp til förnäma ämbeten. Celsius G. I:s hist. 471 (1753, 1792). — i p. pr. ss. sbst.; se ANKOMMANDE, sbst.1 2.
b) [jfr holl. de dag komt aan] om dag, årstid o. d.: inbryta l. infalla, komma; närma sig, nalkas. Tå Natten ankom. Schroderus Liv. 283 (1626). Aldenstund att vinter med macht ankommer. J. Banér i Oxenst. brefv. 6: 6 (1626). Dagen var nu ankommen då fältslaget skulle angå. Ehrenadler 825 (1723).
c) med annat, mer l. mindre abstr. subj. l. opers.
α) framkomma. Alt hvad om den saken ankommet vore (dvs. hade meddelats), genom munteligt eller skrifteligt anbringande. Schönberg Bref 2: 362 (1778). Ankomma (dvs. inträda, inträffa, ske) förbättringar först sedan folket .. pockat sig till dem, så äro de ej längre välgerningar. Livijn 2: 345 (1842).
β) komma, gå, skrida. För dedh vij sakerne icke till dombs och opmandh (dvs. skiljedomare) hafue låthedt ankomma. A. Oxenstierna Skr. 2: 692 (1624). — opers. När så ankommer (dvs. när det kommer därhän), vill ingen leggia sig uth för oss. RP 8: 136 (1640). (Om fienden) wille låta ankomma ad extrema (dvs. låta det komma till ytterligheter, låta det gå till det yttersta). N. Av. 28 Febr. 1656, nr 1, s. 2.
II. vanl. med prep. på (å, uppå l. motsv. adv.): bero (på); gälla l. beträffa; tillhöra.
1) [jfr t. ich will es auf dich l. auf deine entscheidung ankommen lassen, holl. de gansche fabriek komt op hem aan] (mindre br. utom i kurialstil; se dock a) (till sin möjlighet, verklighet, beskaffenhet, utgång osv.) bero på, vara beroende af, hänga på. A. Oxenstierna Skr. 2: 687 (1624). Han lät det ankomma, sade han, på Prinsessans eget tycke. Dalin Hist. 2: 27 (1750). Hela lifstidens öde ankommer ofta på de första intryck, som själen i barndomen erfar. Gustaf III Skr. 1: 33 (1786). Låta saken ankomma på laglig undersökning. Strinnholm Vas. 1: 86 (1819). Beskattningsrätten förbehölls konungen, på hvars behag det skulle ankomma, om han .. ville höra ständerna. E. Hildebrand Statsförf. 420 (1896). — särsk.
a) (fullt br.) i uttr. så mycket på mig ankommer, i hvad på oss ankom, i allt som på honom ankommit o. d. Begynn att lefva, så mycket på dig ankommer, .. ett gagnande .. lif. Lehnberg Pred. 3: 83 (c. 1800). Wallin 1 Pred. 1: 41 (c. 1830). Björkman (1889).
b) (mindre br. utom i kurialstil) det ankommer på ngn att osv. (jfr 3), det beror på ngn l. på ngns godtfinnande l. pröfning, ngn kan l. får själf afgöra l. bestämma, om han vill l. skall osv. Hennes Maij:t vil låta ankomma på Ständerna at regulera om det begiärte underhållet. 2 RARP I. 1: 67 (1719). Ehrenadler 921 (1723). På oss ankommer det, att öppna eller tillsluta våra hjertan. Wallin 2 Pred. 3: 60 (1828). (Kronoarrendatorer få) använda det dikningssätt, som de finna .. lämpligast; ankommande på Syne-Rätt att .. deruti föreskrifva .. rättelse. SFS 1859, nr 50, s. 2.
c) [jfr t. es kommt mir auf eine handvoll thaler mehr nicht an, es kommt auf ein paar tage nicht an, holl. komt het op een uur aan?] (mindre br.) det ankommer på (ngt), det beror på, det ligger vikt på l. vid, (ngt) är af vikt l. betydelse, har ngt att betyda; jag (man osv.) fäster mig (sig osv.) vid; i sht med negation. Icke ankommer det uppå handen, som någon gjerning gjör, utan uppå det .. hjertelag, hvaraf gjerningen kommer. Borg Luth. 1: 349 (1753). Det ankommer intet på några daler. Sahlstedt (1773). Derpå skall det icke ankomma .. qu’à cela ne tienne. Schulthess (1885). jfr: På sättet ankommer mindre. Askelöf Objudn. g. nr 19, s. 2 (1829). — [jfr t. es kommt alles, viel darauf an, holl. hier komt alles op nauwkeurigheid aan] allt, det mesta, mycket ankommer på, allt (osv.) beror på, största vikten (stor vikt) ligger på, det viktiga(ste) är, det är af största (stor) betydelse, det gäller hufvudsakligen (jfr 2), (ngt) är hufvudsaken. Det mästa ankommer på, at hålla dessa snören torra. Bergman Intr. i VetA 1764, s. 92. Tryckfel, .. oförsvarliga .. i ett paradigma, der allt ankommer på bokstafven. Tegnér 3: 531 (1819). En kompromiss (är) icke i och för sig själf .. förkastlig .. utan .. allt ankommer på hurudan kompromissen är. De Geer Minnen 2: 148 (1892).
d) (föga br.) det ankommer på ett försök, man kan (ju) göra ett försök, det står (till) att försöka, det är försöket som gör det. Möller (1790). — [jfr t. ich will’s drauf ankommen lassen] jag (osv.) vill låta det därpå ankomma, jag (osv.) vill riskera det, det får gå som det kan. Schulthess (1885).
e) (†) ankomma på tiden, taga tid, dröja; dragas ut på tiden l. dröjas l. förhalas (med ngt). På det .. ey måtte med et fast slut uti denne .. angelägenhet än längre på tijden ankomma. 2 RARP I. 1: 80 (1719). Som detta torde något på tiden ankomma. Botin Sv. spr. 3 (1789). — låta (ngt l. med ngt) ankomma på tiden, se tiden an (med afs. på ngt), draga ut på tiden l. låta anstå l. dröja l. förhala (med ngt). J. Banér i Oxenst. brefv. 6: 320 (1636). (Man borde) låta den (dvs. äktenskapsförbindelsen) på tiden något ankomma, til dess de upstegne molnen förskingrades. Celsius E. XIV:s hist. 112 (1774). Erik hade .. lofvat .. (hansestäderna) fortsätning af deras .. Privilegier, men lät dermed mycket på tiden ankomma. Därs. 125. Icke .. får man för länge låta ankomma på tiden, innan trädet (dvs. trädans plöjning) .. förrättas. P. Wäsström i VetAH 39: 121 (1778).
2) gälla.
a) [jfr holl. dat komt op zijne eer aan, die gansche zaak zal op mijne beurs aankomen] (†) med sbst. ss. subj.: hafva till (före)mål l. syfte, gå ut på, afse; jfr KOMMA UT (på). Muscowitens största expedition .. (torde) vppå .. Gonscevv(s)ky ankomma. N. Av. 10 April 1657, s. 2. Öfningen (bör) i förstone mer ankomma på exempla och praxin (dvs. praktisk användning l. tillämpning), än regulas (dvs. regler). Rydelius Förn. 150 (1721, 1737). Han .. funne tvistigheten egenteligen derpå ankomma, hvilcketdera först borde företagas. Tilas i HSH 16: 328 (1769).
b) [jfr t. es kommt nur darauf an zu wissen, holl. als het op doen aankomt] (mindre br.) med det opers. det ss. subj.: vara fråga om (ngt, som skall utföras l. presteras l. som behöfves osv.). Ehrenadler 818 (1723). Det är ingen .. i stånd att gifva lån, när det ankommer på någon större summa. Chydenius 58 (1765). (Rådsherrarna voro) icke lika enhällige, då det ankom på at Regera. Schönberg Bref 2: 254 (1778). Det a(nko)mmer här icke på några styfver, utan på flera hundra riksdaler. Dalin (1850). Schulthess (1885). — [jfr det gäller att] (numera knappast br.) utan prep. på. Det ankommer, att upptäcka, om .. Gustaf III Skr. 1: 217 (1774). Hvar det ankommer att motarbeta sedeförderfvet. Strinnholm Hist. 3: 150 (1848).
c) (föga br.) i uttr. det ankommer på det samma, det gäller l. betyder lika mycket, det kommer på ett ut. Nyblæus Forskn. IV. 1: 114 (1895).
d) [jfr mnt. wes eren personen ankamende unde bedrepende sy] (föga br.) hvad den saken (osv.) ankommer, för så vidt det gäller den saken, beträffande den saken, hvad den saken angår; jfr ANBELANGA a. Ganska rigtigt, hvad presterne i den offentliga gudstjensten ankommer. Palmblad Fornk. 1: 541 (1844). Dalin (1850). Hvad ditt påstående a(nko)mmer. Ahlman (1872).
3) i förb. ankomma på ngn (jfr 1 b), om ngt, som bör ske o. hvars förverkligande är beroende af ngn: tillkomma l. tillhöra ngn, vara ngns plikt l. skyldighet. Genom Regeringens mellankomst, på hvilken det ankommer, at .. leda denna del af landets (ordningsförhållanden). LBÄ 16—17: 116 (1798). På oss ankommer det, att göra vårt bästa i det enskilda. Törneros Bref 1: 202 (1826). NDA 18 (1876—77). — (föga br.) ankomma på ngn l. på ngns ansvar, komma l. falla på ngn l. ngns ansvar, vara l. blifva ngns (en)sak l. angelägenhet. Låtha .. ankomma på the andre Stånden att bära invidien (dvs. oviljan). RARP 4: 545 (1651). Dalin Arg. 1: 226 (1733, 1754). Rättegångsordn. 14 Mars 1791, s. A 3 a.
III. (†) med prep. på: uppgå l. bestiga sig l. belöpa sig till, utgöra, bestå af; jfr KOMMA (på). At heela Fölget gemeenligen ankommer på 8. eller 900. Persohner. Siam 11 (1675).
IV. komma åt l. på; (in)verka på; kännas.
1) [jfr t. der feind konnte uns nicht ankommen, mnt. wor men eme vinde unde anqueme, holl. er niet aankomen kunnen, icke kunna komma åt l. få det] (†) om person: komma fram till (ngn l. ngt), komma när l. åt. Det (var) omöjligit .. dem androm (dvs. saxarna o. ryssarna) at ankomma, som stodo alt fördelacktigt bak om starcka strömar posterade. M. Stenbock (1713) hos Nordberg 2: 356. Det Svenska (örlogsfartyget) .. försvarade sig så manligen, at de Engelske icke torde det ankomma. Nordberg 1: 529 (1740). — komma på, ertappa. (När) de sina intriguer .. så hemligen drifwa .., at hwarken Öfwerhet eller Lärare på något sätt dem kunna ankomma. Swedberg Sver. ol. 10 (1710).
a) intr.: påkomma, tillstöta; uppkomma, uppstå (jfr I 2 c). Der een sådan nödh ankommer. Oxenst. brefv. 1: 240 (1624). Nu kunna difficulteter (dvs. svårigheter) under tractaten (dvs. underhandlingen) ankomma. RP 7: 306 (1638).
b) [jfr t. so dich ein verdruss ankommt, mnt. enen is ein zeterent unde vruchten angekamen, ä. holl. tegen dat ons allen eenigen last sal aencomen] komma på l. öfver (ngn), drabba, träffa; jfr ANGÅ II 2. För myket .. bekymber skuld, som oss dagligen ankommer. Dipl. dal. 2: 296 (1545). Ridderskapet och Adelen ankommer ock et stort beswär här utaf. RARP 7: 216 (1660).
3) [jfr ä. holl. komt u een kranckheit aen; jfr äfv. ÅKOMMA, sbst.] († utom i p. pf.) om sjukdom o. d.: angripa, ansätta, anfalla. Fallandesiuken som honom ofta hefticht ankommer. J. De la Gardie i Oxenst. brefv. 5: 92 (1616). — i p. pf., mer l. mindre adjektiviskt, se ANKOMMEN.
4) (†) (in)verka på, afficiera. Lufften; som oss alla ankommer, doch mycket olijka, effter hwars och ens egenteliga beskaffenhet och natur. Linder Fross. 17 (1717).
5) [jfr t. dieses geständniss kömmt mir etwas sauer an] (†) (börja) kännas l. falla sig (så l. så) för (ngn), förekomma, förefalla; jfr BEKOMMA (ngn väl l. illa). När samma tiänst honom besvärlig ankom, eskade han .. itt gunstigt affskedh. Vigæus Horol. E 5 b (1633). Turkiske Keysaren hafwer pålagt .. Borgarne (i Smyrna) .. at anskaffa 100000. Rr: .., hwilket dhem mycket hårdt lärer ankomma. OSPT 1687, nr 21; jfr 2 b.
V. [trol. bildadt i anslutning till ANKOMMEN 1; jfr nnt. ankomen i samma bet.] (†) intr.: blifva skämd, skämmas (bort). Nordforss (1805). Meurman (1846).
Anm. I bet. I nyttjas numera icke KOMMA AN, hvilket däremot i de ännu br. anv. under II undantagande 1 a o. 2 d är i talspr. vanligare än ankomma.
Spalt A 1504 band 1, 1898