| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
ANLÄGGA an3~läg2a (a`nlägga Weste), v. -er, -lade, -lagt, -lagd; se för öfr. LÄGGA. vbalsbst. -ANDE, -NING (se d. o.); -ARE (se d. o.); jfr ANLÄGG.
I. eg.: lägga l. förflytta l. placera (ngt) så, att (det) kommer att ligga emot l. intill l. på ngt. — jfr ANLÄGG.
1) [jfr t. eine leiter (an einen baum), flachs (an den rocken) anlegen] († utom i a, b, c β, d, e, g, h α o. β) lägga l. ställa emot l. intill l. på ngt; applicera, anbringa. Aminander anlade vppå Murarna Stormsteghorna. Schroderus Liv. 435 (1626). Tå stormredhskapen .. til muren anladhes, kommo legater vthur Stadhen. Därs. 753. Hvart och et Bij (frambär) emellan sina kieftar til den orten der Honungs-Kakan bygges .. et litet stycke Vax, hvilcket hon (dvs. biet) .. snart til höger snart til vänster anlägger. Triewald Bij 30 (1728). Agh-Taken hade man här tilfälle at få se, huru de anlades. Linné Gotl. 230 (1745). — särsk.
b) (mindre br.) ridk. med afs. på sporrar. Då sporren .. anlägges med sidan af kringlan, och tån i detsamma vrides ut, hjelper sporren med flatning. Ehrengranat Ridsk. II. 1: 78 (1836).
c) eg.: lägga l. trycka (ett vapen) intill sig för att få stöd åt (det).
α) (†) med afs. på lans l. spjut o. d., som bringas i det för anfall egnade läget. I thet kom Tyrannen .. tilridhandes: Tå befalte Alexamenus Resenärerna (dvs. ryttarna) sine Spessar (dvs. spjut) at anleggia (för att anfalla tyrannen; t. die Spiesz einlegen). Schroderus Liv. 542 (1626). När hofmännen kommo väl slutne, med anlagd glafven, rusande på andra troppar, hofvo de öfver ända, hvad som förekom. Röding i 1 VittAH 1: 176 (1755).
β) [jfr t. das gewehr anlegen] (knappast br. utom ss. vbalsbst.) med afs. på skjutgevär: lägga intill axeln i o. för siktning; lägga an; bl. i inf. o. p. pf.; jfr ANLÄGGNING I 2. A(nlägga) med bössan, geväret. Dalin (1850). Anlagdt gevär. Björkman (1889). — jfr: Jag skulle se en Skytt, en gräslig Hottentott, / i riktigt skotthåll stå med anlagd pil och båga. A. G. Silfverstolpe Skald. 239 (1801, 1814).
d) [jfr t. einen massstab an etwas anlegen] i (det vanl. bildl.) uttr. anlägga en måttstock. A(nlägga) (oftare lägga) en måttstock på en sak. Cavallin (1875). Det kommer an på hvilken måttstock man anlägger. Därs. jfr: Den andra måttstocken, som ej .. får lemnas oanlagd. Runeberg 6: 210 (1832). — [sannol. i anslutning till föreg. uttr.; jfr d. anlægge et synspunkt] (mindre br.) tillämpa, utgå från. Anlägga .. praktiska synpunkter. Steffen Brit. ströft. 165 (1895). En ny synpunkt anlades af hr S. W. SDS 1897, nr 133, s. 2.
e) [jfr t. einen verband anlegen] i sht med. En dubbel serviette, anlagd omkring Bäckenet. J. Kraak i Veckoskr. f. läk. 1: 200 (1781). En (vid ett elektriskt experiment) på buken (af en kanin) .. anlaggd liten metallbricka. Berzelius i Årsber. t. VetA 1821, s. 134. Spansk fluga .. anlagd i nacken. Huss Typhus 113 (1855). Ingen praktiserande kirurg kunde skickligare än hon anlägga ett förband. Topelius Fält. 5: 328 (1867). Tråden anlägges (vid underbindning af ett blodkärl) i dubbel knut. Rossander i NF 9: 1270 (1885). Att anlägga bindor på olika kroppsdelar. Göransson Samaritkurs 54 (1886, 1889). — [jfr t. ein kind (an die brust) anlegen o. d.] (mindre br.) Ett til bröstet anlagt barn. Schultze Ordb. 2562 (c. 1755). Att första gången lägga ett barn till bröstet och förmå det att fatta vårtan kräfver ej sällan .. tålmod .. Modern .. får .. vrida sig något litet åt den sida, där hon först tänker anlägga barnet. Sev. Ribbing Barns fostr. 16 (1892).
f) [jfr t. anlagen (Bergmänn. wb. 1778)] (†) bergv. hopskarfva. När Bergnafrarne blifva så förnötte, at de i anseende til deras (dvs. sin) korthet icke vidare kunna brukas, .. sammansvissas .. eller hopsmidas (tvenne), hvilket heter anlägga. Rinman 1: 61 (1788).
g) [jfr t. anlegen i samma bet.] mål. jfr ANLÄGGNING I 3. Anlägga kallas, at efter sin på duken gjorda tekning pålägga de första färger, hvilka sedermera vid färdigmålningen åter täckas af andra färger. Boye (1833). — särsk.
α) med afs. på färger o. d.: påstryka l. pensla på (ss. grundfärg). När man vil anlägga en färg lika stark öfver alt, såsom en grund. Miniaturskolan 17 (1784). Sedan bottenfärgen blifvit anlagd. Uppf. b. 5: 575 (1874). Stucken .. var .. anlagd med en ytterst jämn fördelning. R. Östberg i Tekn. tidskr. 1897, A. B. s. 126.
β) [jfr t. den wald grün anlegen o. d.] närmande sig III 1 l, med afs. på de figurer, som skola framställas: anbringa första färgen l. bottenfärgen till (ngt); undermåla. Foten på pistillen anlägges med Blygelb och skuggas med Saftgrönt. Miniaturskolan 53 (1784). Gula blommor anläggas efter originalet i ljusare och mörkare ton. Törner Glas- o. porslinsmåln. 37 (1895).
h) bergv. o. geol. refl.: lägga sig l. ligga (intill l. på ngt).
α) (föga br.) om beslag o. d.: afsätta sig (på ngt). Blyte (Blüthe) kallas det beslag, eller den beklädning, som uti tunna flagor, eller skorpor, anlägger sig uti crystallinisk form på andra sten- och malmarter. Rinman 1: 260 (1788).
β) (mindre br.) om lager, skikt o. d.: stöta an l. sätta af (emot); jfr ANLÄGGNING I 4. Invid stora fjällryggen .. anlägger sig en sandstensformation. Wahlenberg 40 (1824). jfr: Sandstenen .. synes mägtigare och anlagd under kalkstenshvarfvet. Hisinger Ant. 1: 35 (1819).
γ) (†) om gångar: (åter) taga vid. Anlägga sig säges .. en Gång, då den efter Förtryckningar, eller Kastningar, blifver ädel och fyndig. Rinman 1: 61 (1788).
2) [jfr t. ein kleid, waffen, einen schmuck anlegen] (mest i skriftspråket) med afs. på kläder o. andra till dräkten l. öfver hufvud till det yttre skicket hörande föremål: ikläda sig, sätta l. taga på sig, påtaga; motsatt AFLÄGGA 1.
a) om sådant, som man ämnar l. skall för alltid l. under en (längre) tid bära: (börja) bära. Anlägga uniform, turban, värja, peruk. Czaren .. tvingade folcket .. at anlägga främmande klädedrägter. Nordberg 1: 872 (1740). Anläggandet af en ny costume, som fått namn af Gallo-Grec. Konst- o. nyhets-mag. 4: 28 (1821). Den unge konungen .. anlade krigarens enkla drägt. Beskow K. XII 1: 34 a (1868). — särsk.
α) [jfr t. trauerkleider l. trauer anlegen] i uttr. anlägga sorgdräkt l. anlägga sorg. Hofvet anlade åtta dagars sorg. OSPT 1686, nr 52, s. 6. (Coriolanus’) aska och minne (hedrades) af den allmänna sorg, som Romerska Fruntimret anlade. Tessin Bref 1: 239 (1753). Då Gustaf Adolfs död förspordes, anlade .. patriarken i Moskau sorgedrägt. Fryxell Ber. 8: 209 (1838). Ljunggren SAHist. 2: 168 (1886). Vid dödsfall inom kungliga huset skola officerare .. å uniform anlägga sorg. Tj.-regl. 1889, s. 45.
β) med afs. på parti- l. föreningsmärken o. d., hvars bärande betraktas ss. sinnebild däraf, att man tillhör l. ansluter sig till ett visst parti, en viss riktning o. s. v. Anlägga blå bandet. Alla hans män anlade fälttecken af halm eller löf på hjelmar och hattar. Geijer II. 2: 259 (1832). Cronholm Lig. 467 (1839). — i bild. Så länge den rådande Oppositionen icke aflöses af någon annan, som försmår att anlägga färgerna af något parti. Askelöf Objudn. g. nr 25, s. 4 (1829). I denna bildningens rustkammare kan .. (människan) anlägga, hvad sköldemärke hon vill; men skölden vill icke bära andra prydnader än visdomens och vettets runor. Genberg 1: 61 (1866).
γ) (mindre br.) bildl., med afs. på åsikter l. egenskaper o. d., hvilka ej tillhöra ens väsen: låtsa hysa, hyckla. Min unge .. vän .. behärskades .. af ett tungsinne och ett världsförakt, som ofta förvånade mig genom sitt djup och sin allt annat än anlagda förtviflan. Tavaststjerna Patriot 145 (1896). Vising Dante 45 (1896).
δ) oeg.
α’) med afs. på skägg o. d.: lägga sig till. Anlägga helskägg, mustascher. tupé; jfr III 1 g slutet.
β’) om djur. Då snö börjar falla. anläggas (af riporna) åter vinterklorna. Nilsson Fauna II. 2: 93 (1858). Om våren, då sommardräkten anlägges, ombytas ej fjädrarna. Aurivillius Sv. fågl. 20 (1894).
b) (i sht i högre stil, mindre br.) med afs. på ett påtagande för en gång l. vid ett särsk. tillfälle. Våra förfäder anlade ofta på sotsängen sina dopkläder, det kallades att dö i ”hvita vadum”. Tegnér 4: 229 (1839); jfr a. Vänta här nu. tilldess jag rustningen anlaggt. Johansson Hom. Il. 6: 340 (1846). Kappan .. hade .. blifvit anlagd af Konung Sigurd midt i skörden. Holmberg Nordb. 259 (1852). — i bild. (Gustaf Adolfs) gudsfruktan var ingalunda .. en skrymtaktig förklädnad, anlagd för tillfället. Tegnér 4: 8 (1832). — oeg. o. bildl. Med harlequinshabiten / Harlequinssjälen har han anlagt ock. Stagnelius 1: 567 (1823). Majoren .. anlade en förorättad min. Lönnberg Cas. 66 (1882).
3) [jfr t. wir, die schiffe legten an, ä. t, das schiff anlegen] (numera föga br.) lägga till. landa: om personer o. fartyg; motsatt AFLÄGGA 10. Sedan jagh ifrån Pillou afseglade. hafuer jagh under norre udden vedh Ölandh låthehd anläggie. J. De la Gardie i Oxenst. brefv. 5: 474 (1628). Fremmande som ther medh sine Farkostar anläggia. Kiöping 65 (1667). Vid Tanum .. kunde man för en mans ålder anlägga med en jakt; men nu knapt med en julle. Dalin Hist. 1: 7 (1747). Dalin (1850). Medhafver skeppare förpassadt gods, må han ej, sedan mörker inträdt, anlägga vid brygga förr än .. anmälan egt rum. SFS 1877, nr 36, s. 35. — med numera obruklig konstr. Then Romerske Skepzflåttan, sampt och .. the Rhodiser .. anladhe .. til öön Bachium. Schroderus Liv. 601 (1626). Sven råkade .. 1154. på Seland i stort betryck, då Knut och Valdemar dit anlade vid Sundby med en flotta. Dalin Hist. 2: 97 (1750).
4) [jfr ä. t. steuern anlegen] (†) åsätta l. pålägga (skatter, tullar o. d.): lägga (skatt o. d., kvarstad på ngt); jfr ANLAGA. Hvad de 30000 R:dr i Rostock arresterede (dvs. med kvarstad belagda) vedkommer .. hafver (hertigen af Mecklenburg) .. samme arrest hvarken .. anleggia lathitt eller till orsak gifvedt. A. Oxenstierna Skr. 2: 6 (1607). Ordning öfwer Siö-Tullen, hwareffter den samma på vth- och ingående wahror .. bör anläggias och vpbäras. Stiernman Com. 3: 605 (1667). Anlägga en tull. Schultze Ordb. 2561 (c. 1755); jfr III 2 a β.
5) [jfr ä. t. einem schande anlegen; jfr äfv. lat. imponere alicui contumeliam l. pænam] (†) med afs. på ngt vanärande o. d., som tillfogas ngn: tillskynda l. tillfoga (ngn ngt), sätta (en skamfläck o. d. på ngn). Eij geller roos aff edel börd. / Om tu aff dygden oberörd, / Anlägger skamfläck på tin ätt. Girs Edelh. E 3 b (1627). Till detta (näml. att fordringsegare få betalning) skulle merckeligen hielpa. att tröga och mootwillige Skulldenärer något (dvs. något skymfligt straff) ahnlades, så att dhe sigh för skam och blygd hade att befruchta och skyy. RARP 4: 631 (1651).
II. (på ngt visst sätt) använda.
1) [jfr t. geld in einem geschäft anlegen] (föga br.) placera (penningar o. d.): jfr ANLÄGGNING II. Det ankommer endast derpå. huruvida kapitalisterne finnas benägne att anlägga sina penningar på detta sätt. Askelöf Objudn. g. nr 50, s. 4 (1829).
2) [jfr ä. d. anlegge sine penge paa nogen ting, mnt. wi willen anleggen dem proveste to siner taffelen tein mark geldes iarlikes, t. sein geld, seine zeit, seine gaben gut anlegen] (†) nedlägga (kostnader l. möda på ngt). (till ngt l. på ngt visst sätt) använda (penningar, förnödenheter, tid, möda o. d.); anslå (till ngt). G. I:s reg. 14: 191 (1542). Iagh .. beder att Eders Konng:e M:th sådane nödtårfft (näml. hampa) .. alleneste till schipflåthans besta .. annleggie lathe werdiges. B. S. Justen i HSH 36: 178 (1579). Then stora omsorgh och mödo som iagh på Eder Konungh Maistadz hälsa anlagt haffuer. Balck Es. 107 (1603). Man anladhe sine Penningar til at köpa Hws. Schroderus Uss. F 1 b (1626). Skall man .. tillsee .. att fåå .. penningerne anlägga i gode ekeplanckar. RP 5: 177 (1635). Pröfwas (stipendiaten) att hafwa illa anlagt Academiens penningar, obligeras tå att betala them. O. Rudbeck Bref 1: 15 (1662). Penningen rätt anlagd. bär winningh heem. Grubb 668 (1665). Medh förmaningh att han .. anlegger sina gåfwor. ingenium. studier och förfarenheet till Gudz ähra. Schück Anteckn. 39 (i handl. af 1670). Een Trägård wäl i acht tagen. och fruchterne wäl anlagde, kan löhna sit Landstycke. Risingh Landb. 48 (1671). På deras (dvs. sina) Trummor hafva (lapparna) .. på sit sätt ej anlagt någon ringa konst. Högström Lapm. 87 (1747). Om (prästkandidater, som skola tjänstgöra i Lappland) .. blefvo förbundne att uti historia naturali anlägga någon flit. Linné Sv. arb. 1: 121 (1747). Anlägga stora kåstnader på en byggning. Schultze Ordb. 2561 (c. 1755). Anlägga, slåan (dvs. slå an, anslå, bestämma) et Skepp at lasta gods til en viss hamn. Zetterstén Anm. om mynt 155 (1771). Har du väl anlagt dagen, så blifver dig aftonen ljuflig. Liljestråle Kempis 62 (1798). — med anslutning till III 2 a β. I .., som med goda grundvalar så ädelt anlagt Er ungdoms tid. Dalin Arg. 2: 106 (1734, 1754).
III. (i allm.: efter ngn plan) lägga grunden till (ngt), grunda, från början bilda, göra början till (ngt, som sedan får vidare utvecklas), planlägga; bygga, inrätta, upprätta, stifta.
a) [jfr t. städte, kolonieen, befestigungen, fabriken anlegen] med afs. på städer, kolonier, befästningar, industriella verk o. d.: lägga grunden till, grundlägga, grunda; bygga, uppföra; jfr ANLÄGGARE 1 o. ANLÄGGNING III 1 a. Ther någre nye värk nödige ähre at anläggias, måste .. Gr. Stenbock .. hafva Direction theröfver. HSH 2: 121 (1657). Oden .. anlade en Stad. Botin Utk. 20 (1757). (Det) stånde hvar och en fritt, at .. anlägga .. Tryckerier .. uti Stad. Tryckfr.-förordn. 1: 5 (1812). Är innerbranten murklädd, måste breschbatterier .. mot densamma anläggas. Hazelius Bef. 297 (1836, 1864). Handeln befordrades .. genom anläggande af colonier. Palmblad Fornk. 2: 127 (1844); jfr c. Alla (sten-)brott (äro) anlagda i lagrets mellersta och öfre del. Linnarsson Vg. cambr. 29 (1869). P(iteå) är reguliert anlagdt och bebygdt. A. Granlund i NF 12: 1330 (1888); jfr b α α’. — särsk.
α) (†) bildl. (I Uppsala) hade en Öst-Anglisk Konung .. anlagt sit välde. Dalin Hist. 1: 374 (1747).
β) i utvidgad anv.
α’) (†) med afs. på industrier o. näringar. 2 RARP 4: 560 (1727). Mångahanda slögder af olika egenskap varda uti en och samma ort anlagde. Berch 224 (1747). De näringar, hvilka här med mycken kostnad anlagde, nu mera drifvas til .. fullkomlighet. K. Maj:ts varn. emot yppigh. 11 Aug. 1792, s. 3.
β’) bergv. Dessa malmränder äro .. merendels .. så smala, att någon vinstgifvande grufbrytning icke kan på dem anläggas. A. Sjögren i Jernk. ann. 1855, s. 115.
γ’) (i Finl., föga br.) grunda l. sätta upp (hushåll, affär o. d.). A(nlägga) handel. Hahnsson (1884). A(nlägga) hushåll, eget h(ushåll). Dens.
b) med afs. på (enstaka) byggnader o. byggnadsdelar.
α) (mindre br. utom i α’) med afs. på (enstaka) byggnader: bygga, uppbygga; jfr ANLÄGGNING III 1 b α. Ännu (äro) mehrendels alle Thingzstufwor .. strax wid Kyrkiorne anlagde. Peringskiöld M. Upl. 126 (1710). Ett väl anlagt hus, Domus bene ædificata. Schultze Ordb. 2562 (c. 1755). Hartman 25 (1828). — särsk.
α’) (fullt br.) (efter en viss, den yttre formen afseende plan) bygga. Upsala domkyrka är .. anlagd i fullt utvecklad gotik. Nyblom i NF 16: 1463 (1892). jfr H. Lilljebjörn 1: 6 (1865).
β’) (†) bildl., med afs. på tankebyggnader. Somlige hafva .. anlagt en besynnerlig (dvs. särskild) vetenskap til minnets öfning, then the kalla Artem Mnemonicam. Rydelius Förn. 16 (1718, 1737).
β) (†) med afs. på grunden till en byggnad: lägga. — i bild. Til en god bygnad måste aldraförst anläggias god grund. 2 RARP 2: 2 (1723). — bildl. Vprifva i et vngt sinne then anlagda falska grunden. Rydelius Förn. Föret. § 15 (1718, 1737).
γ) tekn. med afs. på vissa byggnadsdelar: lägga; bygga; jfr ANLÄGGNING III 1 b β. Anlägga en skorstenspipa. Afloppsröret måste anläggas så. att det kommer att ligga under de i stallsgolfvet sedermera anbragta rännorna. Tekn. tidskr. 1874, s. 57. A. Knös Därs. 1895, A. B. s. 37.
δ) i utvidgad anv.
α’) mer l. mindre bildl., i p. pf. ss. adj.: som har en (så l. så beskaffad) form l. läggning, (så l. så) danad l. formad. Den ena menniskan (är) icke .. såsom den andra, ehuru de lekamligen äro anlagda efter samma grundform. Genberg 1: 71 (1867). Hans mörkbruna, ovalt anlagda ansigte med de milda ögonen. Retzius Nil. 182 (1891).
β’) (†) med afs. på studier: grundlägga. Bergius Intr. i VetA 158 (1758). (C. M. Stuart) begaf .. sig efter väl anlagda studier .. till sjös. Franzén Minnest. 1: 362 (1821). jfr 2 a β.
c) [jfr t. universitäten anlegen o. d.] med afs. på institutioner o. anstalter: grunda, upprätta, inrätta, stifta; jfr ANLÄGGNING III 1 c. HSH 1: 172 (1697). Tessin Bref 1: 317 (1753). Anlägga ett universitet. Fryxell Ber. 2: 206 (1826). Platsen .. skänktes af min farfar till den helso-anstalt, som han .. der anlade. H. Lilljebjörn 2: 7 (1867). — (†) om fest: instifta. Büchner Concordans 99 (1754).
d) [jfr t. sammlungen, bibliotheken anlegen] med afs. på samligar af olika slag: gm beståndsdelarnas samlande o. ordnande bilda l. åstadkomma; upprätta. Prinsessan har anlagt et förträffeligit Natural-Cabinet. Björnståhl 2: 237 (1774). Det är först i senare åren man börjat anlägga dylika samlingar (af hufvudskålar från forna tider). Nilsson Ur. 1: 20 (1838, 1866). Ingeborg Tott .. lät trycka böcker på sin bekostnad och anlade ett bibliothek. Geijer I. 1: 259 (1845). Anlägga ett allmänt herbarium. Fries Utfl. 3: 142 (1864). I Sverige anlades en dialektordsamling af E. Benzelius d. y., men denna blef aldrig utgifven. Lundell i NF 7: 421 (1883).
e) bergv. o. byggn.; jfr ANLÄGGNING III 1 d. Anlägga et Arbete i någon Grufva, såsom: en Ort, Sänkning, Schacht, Band, Pelare, m. m. betyder at därtil utstaka Direction, storlek, med flera omständigheter. Rinman (1788). Murmästaren eller Verkgesällen anlägger första schiktet, d. v. s. utsätter rättelsepunkterna. Stål 1: 252 (1834).
f) [jfr t. strassen, eisenbahnen anlegen] med afs. på vägar, broar o. d.: bygga; jfr ANLÄGGNING III 1 e. Den nya, präktiga bro, som är .. anlaggd öfver Vedro. Nicander Minnen 1: 265 (1831). Långs en brant fjellvägg går den murade chaussén. Den är .. anlagd på slutet af 1820-talet med stor möda och kostnad. Oscar II Skr. 3: 260 (1863, 1888). Anläggandet af en spårväg. J. Leffler i Ekon. samh. 1: 344 (1893).
g) [jfr t. einen garten anlegen] med afs. på trädgårdar, parker o. d.; jfr ANLÄGGNING III 1 f. Rålamb 14: 26 (1690). Humlegårdars anläggiande. 2 RARP I. 1: 153 (1719). Lunda-gården .. framan för Academien var anlagd af vår makalösa Öfver Hof-Intendent .. Baron Hårleman. Linné Sk. 167 (1751). För att anlägga parker fordras .. ett naturligt skönhetssinne. Lundström Trädg. 377 (1852). Anläggandet af trädgårdar i naturlig stil. Lindgren Trädg. 8: 70 (1884). — oeg. om skägg. Det på svenskt sätt anlagda skägget. Ahrenberg Haap. 20 (1894); jfr I 2 a δ α’.
h) (†) odla l. plantera (en växt); jfr ANLÄGGNING III 1 g. Humlen växer här väl, när han blifver anlagd, som doch sällan skier i detta land. Linné Öl. 59 (1745). Arbuser (dvs. vattenmeloner) anläggas på en dylik bänk. Lundberg Träg. 56 (1754, 1780).
i) fysiol. med afs. på ett organ l. en organism i det första utvecklingsstadiet; pass. i intr. bet.; jfr ANLÄGGNING III 1 h o. ANLAG II 4 a. Tvillingar .. härstamma antingen från tvänne skilda ägg .. eller ock från ett ägg, i hvilket tvänne fullständigt skilda foster anläggas. J. E. Johansson i NF 16: 1046 (1892). Den första tanden hos reptilen anlägges i själfva munepitelet såsom en upphöjd papill. C. A. Ljunggren i Nord. med. ark. 1895, nr 1, s. 24. Blomklasarna äro bäst utbildade i de inre partierna af busken, i utkanterna deremot felslå de ofta; i vanliga fall anläggas icke ens blommor i de periferiska delarna. SD (L) 1895, nr 77, s. 4.
j) [jfr t. feuer anlegen; bet. utvecklad ur I 1] med afs. på mordbrand o. d. i uttr. anlägga eld, anlägga mordbrand o. d.; jfr ANLÄGGNING III 1 i. Anlagd eld. Schultze Ordb. 2562 (c. 1755). Svårt blir det .. att förklara, huru elden på en gång så häftigt kunde utbryta ur förluckan, .. om den ej varit anlagd. Oscar II Skr. 3: 224 (1849, 1888). Mordbrand .. egentl. hemligt anlagd brand. Hagströmer i NF 11: 334 (1887).
k) [jfr d. anlægge sag imod, holl. een proces aanleggen tegen] (mindre br.) jur. anhängiggöra. Asgrim Ellidagrimsson hade på Altinget på Island en tvist med Ulf Uggason, hvarvid det händt Asgrim, .. att han försett sig i sakens anläggande. Strinnholm Hist. 2: 393 (1836). En stor mängd rättegångar anläggas i konungens namn, så att kronan förekommer under namn af part. Svedelius Statsr. ansv. 143 (1856).
l) [jfr t. ein gemälde, einen roman anlegen] estet. med afs. på alster af de bildande konsterna o. litterära verk: göra (en plan o.) ett utkast till; jfr ANLÄGGNING III 1 j. SAOB (1870). På nyåret 1886 anlade han i Paris en stor duk, en skildring af de svenska artisternas frukost på fernissningsdagen. Nordensvan Sv. k. 625 (1892). (Filelfo) anlade genast en kolossal hjältedikt — Sforziaden. H. Schück i Nord. tidskr. 1894, s. 231; jfr 2 a β. — jfr: Handlingen (i Miltons dikt Det förlorade paradiset) .. är dramatiskt både anlagd och utförd. Tegnér 3: 191 (1819). jfr äfv.: En berättelse anlagd på djup religiös grund. N. P. Ödman Minnen 2: 249 (1881); jfr b α. — närmande sig m. (Öfversättaren skulle) vilja fästa läsarens uppmärksamhet .. på Mercutios fint anlagda karakter. Hagberg Shaksp. 10: 432 (1850).
m) [af ANLAG II 5 b påverkad anv.; jfr äfv. ideell läggning, kritiskt lagd o. d.] i p. pf. om person: utrustad med (så o. så beskaffade) anlag; jfr ANLÄGGNING III 1 k. Vara ideellt, melankoliskt, konservativt, litterärt, poetiskt, konstnärligt, praktiskt anlagd. En ädelt anlagd personlighet. Wikner Lifsfr. 1: 197 (1866). Den, som kan hafva åstundan efter Gud och Hans rättfärdighet, måste .. vara .. anlagd för rättfärdighet, vara af Guds slägte. Rudin 1 Evigh. 2: 641 (1870, 1878). Hennes lynne .. (var) alldeles icke .. kritiskt anlagdt. Heidenstam End. 36 (1889). W(ikner) var en mycket djupt anlagd, inåtvänd personlighet. L. H. Åberg i NF 17: 968 (1893). De gamle romarne voro starkt ekonomiskt anlagde. Vising Dante 44 (1896). — i utvidgad anv. Tidningen var .. tillräckligt personligt anlagd för att förvärfva sig och sin egare många ovänner. SD (L) 1895, nr 294 A, s. 8. — Anm. Denna bet. är ung; den omnämnes ej i SAOB (1870), ej heller i tidigare ordböcker.
2) i fråga om en andlig, i tankeverksamhet (o. viljans riktning på ett visst mål) bestående, grund.
a) [jfr t. einen plan, eine verschwörung, einen meuchelmord anlegen, etwas schlau anlegen] jfr ANLÄGGNING III 2.
α) (numera mindre br.) uppgöra (planer). Dalin Arg. 1: 209 (1733, 1754). Det kunde synas, som man efter anlagd plan, arbetat hos oss på vitterhetens förgrofning. Leopold 3: 297 (1802, 1816). Jag anlade en plan, så djuptänkt, som ernade jag att taga Konstantinopel från storsultanen. Livijn Skr. 1: 178 (1817). A(nlägga) plan till ett arbete. Cavallin (1875).
β) planlägga, planmässigt ordna, organisera. Anlägga sina studier praktiskt. Vtgången (är) icke någon effect, hvaraf man viszt kan sluta, huru alt hafver varit anlagdt, klokt eller oklokt. Rydelius Förn. 243 (1721, 1737). Et rätt anlagdt arbete. Oelreich 267 (1755). Med klokhet anlägga och genomdrifva ett .. företag. Fryxell Ber. 13: 3 (1846). Jag vill här lemna en uppgift på detta barns företaganden, uttänkta, anlagda och utförda af barnet sjelft. Nyblom M. Twain 1: 106 (1873). Att rätt anlägga en skatt förutsätter djupa insigter .. i förmögenhetsförhållandenas väsen. NDA 103 (1876—77); jfr α o. I 4 samt ANLÄGGNING III 2 b. Lifvet bör ej anläggas estetiskt, utan etiskt. Wirsén i PT 1883, nr 87 A, s. 3. En i stort anlagd interpellation. De Geer Minnen 2: 102 (1892). Storartadt anlagda lexikaliska verk. Söderwall i 3 SAH 7: 44 (1893); jfr 1 l.
γ) (numera mindre br.) med afs. på onda anslag, komplotter o. d.: anstifta, tillställa, arrangera; jfr ANLÄGGARE 2, ANLÄGGNING III 2 c. Sahlstedt Hofart. 30 (1720). En .. illa anlagd, men lycklig utfallen Hof-Intrigue. Tessin Bref 1: 305 (1753). Conspirationer anläggas och conspirationer belönas och hedras. Höpken 2: 350 (1757). Man utspridde, att konungamordet blifvit anlagdt vid riksdagen i Gefle. Adlerbeth Ant. 1: 274 (1792). Vet du något ondt mot honom anlagdt? Hagberg Shaksp. 12: 49 (1851).
δ) (†) utan bestämdt obj.: anstifta, stämpla (jfr γ); jfr ANLÄGGARE 3, ANLÄGGNING III 2 c. Dessa brefven utvijste hvad Kon. August hade anlagt, til at upofra Republiquen. Nordberg 1: 452 (1740). På hans tilstyrkande och anläggande är det skedt, at alle christelige Ministrar måste ständigt meddela åt Turkiska Stats-Rådet alla Nyheter, som de få ifrån sina Hof. Björnståhl 3: 88 (1778).
b) [jfr t. es auf etwas anlegen samt lägga an på, vara beräknad på] i p. pf. i förb. vara anlagd på, åsyfta, gå ut på. Musiken var för mycket anlagd på tjusning, på sinnesrus. Rydqvist Resa 94 (1838). Allt (är) anlagdt på att göra uppseende. Lysander Skr. 246 (1875). (Wickrams) på praktisk verkan anlagda arbeten. NF 17: 860 (1893). Vår .. undervisning .. är för mycket anlagd på att bilda goda tankemaskiner. J. A. Eklund i Sjunde nord. skolm. 1895, s. 251. jfr: Den (Kantska filosofien) är anlagd at bringa detta vacklande åberopande af Sensus communis til stadgade .. grundsatser. Böëthius Kant 153 (”85”) (1797).
Spalt A 1534 band 1, 1898