| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
ANLOFVA an3~lω2va (ànnlóva Almqvist), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -LOFNING.
sjöt. bringa fartyg närmare upp mot vinden; lofva upp. Då anlofningen var slutad, kunde ingenting höras för det ihåliga tjutet i tacklingen. Gosselman S. o. N. Am. 1: 130 (1833). Naut. ordb. (1840). Nissen i NF (1876). Ekelöf 131 (1881). An-L(ofva), L(ofva) till, taga lofvarts gir(,) faire une auloffée. Konow (1887, under lofva). — jfr LOFVA AN.
Spalt A 1530 band 1, 1898