| Publicerad 1901 | Lämna synpunkter |
ARBETSAM ar3bet~sam2, äfv. ar3~be2tsam l. 302 (a`rbetsam Weste, àrrbetsámm Almqvist), adj. -samme, -samma; -sammare. adv. -LIG (†, Helsingius (1587)), -LIGA (†, Lex. Linc. (1640), Lind (1749, under arbeitsamlich)), -T.
— jfr OARBETSAM.
1) [jfr motsv. anv. i d., nor., holl. o. t.] som (i följd af skaplynne l. karaktär) gärna arbetar o. har för vana att arbeta (flitigt); flitig l. trägen l. oförtruten i arbete; motsv. ARBETA 5; jfr VERKSAM, STRÄFSAM. RA 1: 351 (1544). At Fougten är Drifwande, Arbetsam, Flijtigh och Trogen. Brahe Oec. 69 (1585). I träghne och arbetesamme Bönder ock åkermän. Rudbeckius 4 Pred. D 4 b (1634). (Biskop Swedberg) var en Gudfruktig och arbetsam Man. E. Benzelius d. y. i Benz. brefv. 194 (1735). Den är arbetsam, som i allmännhet är böjd att arbeta, att med en märklig möda använda sina krafter. Lidbeck Anm. 333 (1798). Var arbetsam! i nyttans värf / Ditt mod, din kraft sig dane. / Vet, lättjan är din själs förderf. Ps. 1819, 282: 3. Blott ett härdadt, arbetsamt, förståndigt slägte kunde bebo Skandinaviens dalar och berg. Geijer II. 1: 36 (1825). Själf ytterst arbetsam fordrade .. (Wallin) af sina underlydande en trägen flit. Läseb. f. folksk. 605 (1878, 1892). jfr SAH 31: 266. — särsk.
a) i numera föga br. uttr. Hwilken haffwer waritt Manligare, arbetsamare och meera wakande vthj Krijg och Strijdztider .. ähn .. Gustaff Adolph(?) RARP 2: 30 (1633). At man är arbetsam i thet goda. Lallerstedt Dygdel. 42 (1746). G. .. är mycket lärd och arbetsam uti Grekiskan. Björnståhl Resa 1: 371 (1772). Arbetsam at förvärfva Kunskaper. .. Arbetsam med sina Lärjungar. Arbetsam vid Verket. Kellgren i Underr. ang. sv. ordb. 37 (1787).
b) (mindre br.) om kroppsdel. Bruka sin Jord med arbetsamma händer. Mörk Ad. 1: 125 (1742). En arbetsam hjärna. Widegren (1788). jfr: Hans hand låg arbetsamt bakom örat, liksom för att räfsa tillsamman allt hvad der kunde finnas af fintlighet och förslager. Runeberg 4: 223 (1834).
c) om djur; särsk. motsv. ARBETA 5 h β: flitig. Thet arbetsamma Bj. Spegel Guds verk 214 (1685). En arbetsammer Myra. Eldh hos Ehrenadler Tel. 79 (1723).
d) frimur. ss. epitet till medlem af den s. k. lärlingsgraden. Oscar II Tal i S:t Erik 3 (1852). Arbetsamme lärling. Därs. 79 (1868).
e) substantiveradt. Ps. 1819, 281: 3. Rik i sin fattigdom är den arbetsamme. Franzén Pred. 2: 220 (1842). De ärlige och de modige höll han (dvs. Tor) af och de arbetsamme. Rydberg Vigg 9 (1875, 1883). jfr: En enslig och en arbetsam kallar en Sällskaps-man en dag-tjuf. Tessin Bref 1: 126 (1752).
f) [jfr holl. zijn arbeidzaam leven] närmande sig 2, om ngt (mera) abstrakt, särsk. ngns lif l. lefnadssätt: sträfsam. De vantes .. vid .. ett sparsamt och arbetsamt lefverne. Mörk Ad. 1: 48 (1742). Mitt lefnadssätt var här (dvs. på Yxkullsund) det samma som vid akademien: ensligt, arbetsamt, umgängeslöst. Tegnér 6: 481 (1839). Den store kritikerns (dvs. Sainte-Beuves) arbetsamma lif. Wirsén i PT 1899, nr 191 A, s. 3. jfr: Han har lefvat tyst och arbetsamt. Kellgren i Underr. ang. sv. ordb. 37 (1787).
2) [jfr motsv. anv. i ä. d., nor. o. (i sht ä.) t.; jfr äfv. eng. laborious, fr. laborieux] som fordrar l. medför mycket l. strängt arbete; mödosam, ansträngande, besvärlig; numera hufvudsakligen anslutande sig till ARBETA 5, men i ä. tid ofta till d. o. 1. — särsk.
a) om verksamhet, företag, sätt att gå till väga, uppdrag o. d. Thetta kongerikes .. arbetsamme regering. RA 1: 382 (1544). Predikare embetett .. är itt .. arbetosampt och tröttsampt kall. S. Laurentii Ridd. G 1 b (1622). För sitt egentliga yrke, arbetsamt men ärofullt, har .. (riksdagsmannen af bondeståndet) förlorat all håg och lust. Tegnér 4: 408 (1839). De få lediga stunder ett arbetsamt domareförordnande kunde lämna mig. De Geer Minnen 1: 91 (1847, 1892). Metoden (att bereda brunhö) är arbetsam. Juhlin-Dannfelt 48 (1886). Bemödandet att göra bokföringskonsten invecklad, obegriplig och i hög grad arbetsam. Smedman Kont. 4: 3 (1893). — (föga br.) om kroppsrörelse: ansträngande. Stark och arbetsam kroppsrörelse. Tegnér 3: 406 (1838). — (†) med anslutning till ARBETA 2: full af vedermödor. Sabina .. blef under sin arbetsamma flykt oroad af flera sorger. Mörk Th. 2: 85 (1752).
b) om tid: (strängt) upptagen af l. rik på arbete. Vi få en arbetsam dag. Bremer Strid 200 (1840). Det var ett arbetsamt år mitt sista i skolan. Lönnberg Cas. 51 (1882). Hösten är en arbetsam tid i ett landthushåll. GHT 1896, nr 290 C, s. 4.
c) (i sht hvard.) om ngt konkret, särsk. om ngt som är l. kan blifva föremål för arbete. Thet arbetsama Linet. O. Broman hos Celsius Almanach 1735, s. A 13 b. (Glasets) djupa slipning i arbetsamma mönster. R. Falck i Tekn. tidskr. 1895, A. K. s. 13. (Vi) beslöto .. att kringgå de arbetsamma (dvs. besvärliga) ändmoränkammarne. A. Hamberg i Turistfören. årsskr. 1896, s. 165. Det arbetsamma korrekturet. R. G:son Berg i Landsm. XVIII. 8: 3 (1900).
Spalt A 2147 band 2, 1901