| Publicerad 1901 | Lämna synpunkter |
ARKTISK ar4ktisk, adj.; adv. -T.
som tillhör l. är utmärkande för l. angår norra polarområdet; nordpols-; stundom allmännare: polar-. De arktiska länderna, hafven. Arktiskt klimat. Den arktiska djurvärlden l. faunan. Arktiska expeditioner. SC 3: 192 (1822). De arktiska farvattnen. Fries Grönl. 5 (1872). Riksmuseum (i Sthm är) .. i afseende å arktiska föremål ojemförligt det rikaste i verlden. Ill. Sv. 1: 111 (1873, 1882). Den arktiska nattens köld och mörker. Nordenskiöld Vega 2: 49 (1881). Den arktiska floran har först utbredt sig till Skandinavien från sydväst. Andersson Växtvärld. 19 (1896). jfr: En arktiskt-alpin växtlighet. A. G. Nathorst i Ymer 1895, s. 50. jfr ANT-, HÖG-, SUB-ARKTISK. — särsk.
a) i vissa stående förb.
α) etnogr.: (den) arktiska (människo)rasen, sammanfattande beteckning för en del folkslag i nordöstra Asien o. nordligaste Amerika, den hyperboreiska rasen, polarrasen. H. Almkvist i NF 7: 196 (1883). — (de) arktiska folk(en), om de folk som tillhöra nämnda ras: hyperboreiska folk, polarfolk; äfv. allmännare, med inbegripande af lappar, samojeder osv.: polarfolk. Hildebrand Förhist. folk. 13 (1873). K. B. Wiklund i Meddel. fr. Nord. mus. 1898, s. 46.
β) arkeol.: (den) arktiska stenåldern, om den gm särskilda typer o. delvis gm särskildt material hos fornsakerna utmärkta stenåldern i norra Skandinavien o. Finland samt angränsande trakter af Ryssland. O. Montelius i VittAMB 1874, s. 98. Hildebrand Förhist. folk. 413 (1879).
γ) geogr.: (den) arktiska zonen, den norra kalla zonen. Palmblad Handb. i geogr. I. 1: 20 (1826). Nilsson Fauna II. 2: 143 (1835, 1858).
δ) i naturvetenskapliga benämningar. (Den) arktiska lämmeln, lämmelarten Myodes lemmus, fjällämmeln. Hildebrand Fr. ä. tider 140 (1882). (Det) arktiska videt, videarten Salix arctica Pall. A. G. Nathorst i Ymer 1900, s. 126.
b) (†) astr. som hänför sig till nordpolen på himlen. Melanderhjelm Astr. 1: 41 (1795; se under ANTARKTISK).
Spalt A 2262 band 2, 1901