| Publicerad 1903 | Lämna synpunkter |
AXIOMATISK ak1sioma4tisk l. -siå-, äfv. -siω- (axioma´tisk Weste), adj.; adv. -T.
adj. till föreg.
1) till AXIOM 1. En axiomatisk sanning. Leopold 4: 60 (c. 1820). Man tager axiomatiskt för gifvet, att förnuftet är den kraft, hvarmed och hvarigenom vi philosophera. Atterbom Philos. hist. 48 (c. 1835); jfr 2. De axiomatiska satserna i matematiken. Ribot Själsegensk. ärftl. 123 (1900).
2) till AXIOM 2. Atterbom Philos. hist. 457 (1835). Hvad som nu tagit charakteren af axiomatisk sanning, det ansågs i de dagarne som en paradoxi. Man behöfde rentaf bevisa bränvinets skadlighet. Ahnfelt Stud.-m. 2: 9 (1857). En inom folkpoesien rådande generatio æquivoca (dvs. själfalstring), som man gärna ville hafva axiomatiskt antagen. Lysander Skr. 104 (1861). För den tidens bildning .. ega de af folksuveränetetsläran formulerade anspråken axiomatisk giltighet. Bolin Eur. 1: 245 (1870). J. Leffler i Ekon. samh. 1: 397 (1893).
Spalt A 2771 band 2, 1903