| Publicerad 1901 | Lämna synpunkter |
BEBYGGA bebyg4a, i Sveal. äfv. 032 (beby´gga Weste; beby`gga Almqvist), v. -er, -de, -t, -d; se för öfr. BYGGA. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (föga br., RARP 4: 242 (1649), Geijer II. 1: 149 (1825), H. Hildebrand Medelt. 2: 36 (1884) m. fl.), -NAD (se d. o.), -NING (föga br., RARP 3: 323 (1643), L. F. Svanberg i SvT 1852, nr 177, s. 4, m. fl.); -ARE (se d. o.).
1) (†) (gm byggnadsverksamhet) reparera l. ställa i ordning, sätta i godt skick; jfr BYGGA i motsv. anv. samt BEBYGGNAD 1. Bönderne på Öhlandh tillbjuda sigh vela bebygga skantzen der sammastädes medh huggen steen. RP 6: 166 (1636). Att Ballett Sahlen här på Slåttet skall blifua medh hast bebygdt som det sig böör. Meddel. fr. sv. slöjdför. 1894, s. 79 (i handl. fr. 1647). Capital fästningarne här i Landet äre efter handen reparerade och bebygde. S. G. Helmfelt i HSH 31: 506 (1662). (Jag har) låtit wägarne .. så bebyggia, at man nu till åtskillige orter kan bequemligen medh wagn reesa och fortkomma. E. J. Creutz Därs. 474 (1662). — refl.: reparera sitt fartyg o. d.; reparera. (Amiralens skepp blef så sönderskjutet) att han är nödgader worden att draga sigh uthur wägen och bebyggia sigh. RARP 7: 145 (1660).
2) (†) bygga, uppbygga, anlägga. Flere städers .. bebyggiande. RARP 4: 178 (1649). Nu hender att krogen faller lägligest att bebyggias på en Frälsemans gårdh. Därs. V. 1: 46 (1652). Then öfriga hopen stelles .. på en serskild lectare, huar then bebygd finnes i Kyrckian. Laurelius i KOF II. 1: 400 (1659). Ett större Orgevärk skulle bebygges. Rudbeck Bref 1: 63 (1670). Tykozin, en liten, men af Judar väl bebygder Stad. Nordberg 1: 242 (1740); jfr 3. (Tejerna) begåfvo sig undan, seglande till Thracien, hvarest de bebyggde staden Abdera. Carlstedt Herodot 1: 161 (1832; gr. ἒκτισαν).
3) [jfr fsv. tomptena som är bebygd mädh twem trägardhum] bygga byggnader på, förse med åbyggnader; i förb. bebygga (en gård, en tomt osv.) med hus, uppföra hus på, o. d.; jfr BEBYGGARE 1, BEBYGGNAD 2. Att förenämnde .. tomter .. till .. bebyggande varit upplåtne. Calonius 3: 425 (1794). En treflig landtgård, snyggt bebyggd. Zeipel Set. 4: 210 (1847). Sturefors .. bebyggdes 1704 med ett slott efter Nikodemus Tessin d. y:s ritning. B. Schlegel i NF 15: 805 (1891). (Omri) bebyggde berget och kallade staden, som han byggde där, Samaria. 1 Kon. 16: 24 (öfv. 1896). — särsk.
a) (föga br.) med prep. till för angifvande af bebyggningens resultat. Botin Hem. 1: 166 (1755; efter handl. fr. 1696). Jonas Alströmer .. bebyggde den (dvs. gården Nolhaga) till herregård. NF 11: 1189 (1887).
b) (mindre br.) med afs. på gata. Gatorna (äro) .. bebygda med gamla hus. Rydqvist Resa 284 (1838). Stadens hufvudgator .. äro bebyggda med 3 à 4 våningars hus. Hedlund Schweiz 73 (1866). De föga väl bebygda stengatorna. Böttiger 6: 5 (c. 1875); jfr c.
c) i p. pf. ss. adj. Bebyggda tomter. Gården är väl bebyggd. C. D. Skogman i VittAH 18: 253 (1842). — med tanke ej bl. på byggnaderna, utan ock på dessas invånare: försedd med bebodda hus; ofta närmande sig 5. (Tätt, glest) bebyggda trakter. Weste (1807). Cavallin (1875). — jfr VÄL-BEBYGGD.
4) kolonisera, taga till boningsort, befolka, förvandla (obruten mark) till bygd, uppodla, odla; jfr BEBYGGARE 2, BEBYGGNAD 3. Risingh Kiöph. 103 (1669). Och war detta den första ort, efter (synda-) floden, som blef bebygdt och bebodt. Rudbeck Atl. 1: 38 (1679). Längst öfver hafvet sökte desse Norske flyktningar sina giömslor, så at äfven Island och Färöjarne då blefvo bebygde. Dalin Hist. 1: 562 (1747). Den gamla berättelsen om Gottlands bebyggelse. Strinnholm Hist. 4: 636 (1852). Bebyggandet af ett nytt land skrider från hafskusten småningom upp efter floddalarne. C. Rosenberg i Ekon. samh. 1: 210 (1891; återgifvande t. besiedelung). — (†) med prep. med. J lijka måtto bliffue och nu alle skogar .. medh nye Torp bebygde och uthuggne. RARP 3: 76 (1638); jfr 3.
5) (mindre br.) bo (lefva o. verka) på l. i, bebo, befolka; jfr BEBYGGARE 3. Efter deras ord skulle man mena hela vår Stad och Land vara bebygde af små Guds-Änglar, dygdigt folk. Dalin Arg. 1: 209 (1733, 1754). Bebyggia, habitare, incolere. Broman Gl. (1736). Kom då, sol, och kring de dalar, / Vi bebygga, sprid din ljusning. Wallin Vitt. 2: 137 (1825).
6) (†) anlägga, iordningställa. Humblegårdars högnödige bebyggning och plantering. RARP 3: 323 (1643).
7) (†) bergv. drifva, bryta. Af ålder bebyggde, och ännu gängse varande stoller. Leijell Præs. i VetA 1751, s. 37.
Spalt B 545 band 3, 1901