| Publicerad 1901 | Lämna synpunkter |
BEFULLMÄKTIGA beful3~mäk2tiga, äfv. 3~0200 l. 10400, stundom 04~100 (befullmä´gtiga Weste; bèfullmä´kktiga Almqvist), v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
(i sht i skriftspr.) förse med fullmakt.
1) förse med fullmakt att å fullmaktsgifvarens vägnar besluta l. handla m. m.; bemyndiga. Wederläggn. aff the skiäl, hwilke General Staterne föregifwa t. theras krijgzdecl. B 4 a (1675). Skriffteligen eller munteligen kan then ena befullmächtiga then andra. Nehrman Inl. t. jur. civ. 247 (1729). Den Riksdagsman Allmogen utväljer och befullmägtigar. Publ. handl. 9: 322 (1770). Sveriges angelägenheter .. (i Polen anförtroddes) Herr Rudenschöld .., såsom befullmägtigad Minister. G. Adlerbeth i 1 VittAH 5: 272 (1787) [jfr ministre plénipotentiaire]; jfr 2. Han (dvs. G. H A.) befullmägtigade .. Johan Skytte .. att .. besörja hans angelägenheter. Hallenberg Hist. 1: 62 (1790). Den, som erhållit fullmakt till ett ärendes förrättande, .. måste anses befullmäktigad till sådana handlingar, som .. dermed stå i sammanhang. Schrevelius Civ. 2: 588 (1847, 1857). Begge (dvs. påfven o. kejsaren) voro (enl. Dante) Herrans befullmäktigade ombud med delade uppdrag. Böttiger i SAH 39: 179 (1865). Utskickade från Dalarne, ordentligen befullmäktigade från 7 socknar. Malmström Hist. 3: 42 (1870). Härmed utse och befullmäktiga vi .. N. N. att förrätta bouppteckning .. efter vår framlidne fader. Körner Jur. rådg. 399 (1888). — särsk.
a) [jfr fullmakt på ngt] (†) med prep. på: förse med fullmakt till l. med afs. på. Biörenklou, som på alt war befullmächtigader. RARP 7: 161 (1660).
b) (mindre br.) i p. pf. ss. sbst.: (med fullmakt försedt) ombud. Publik. 20 April 1716, s. 1. Utskott .. bestående af befullmäktigade af hvarje stånd. Nordström Samh. 1: 386 (1839). Deras (dvs. skeppsredarnas) befullmäktigade, skeppets kapten. Forssell Stud. 2: 6 (1884, 1888).
c) (†) i p. pr. ss. sbst.: fullmaktsgifvare, kommittent. De öfrige Ståndens Ledamöter niöto Riksdags-penningar af sina Befullmägtigande. Schönberg Bref 1: 209 (1778).
d) (föga br.) bildl., närmande sig bet. berättiga. Ägandet af en Rätt befullmägtigar .. den ägande i allmänhet att gifva den ifrån sig. Biberg 2: 169 (c. 1820).
2) (mindre br.) om myndighet, i fråga om fullmakt på en viss tjänst: utfärda fullmakt för. Utaf de (till tjänsten) föreslagne utväljer och befullmäktigar Kongl. Maj:t den, som Hans Maj:t dertill skickeligast finner. RF 1720, § 40. Rektorer och kolleger, hvilka .. antagas och befullmäktigas till ungdomens undervisning. Leopold 6: 218 (1792). Befullmägtigad ordinarie professor i historien år 1849, bibehöll han (dvs. F. F. Carlson) denna plats intill år 1877. Rundgren i 3 SAH 2: 38 (1887). Domkapitlet .. har befullmäktigat .. musikdirektören C. att vara lärare i sång och musik vid läroverket i U. LD 1901, nr 117, s. 2. — bildl. De hafva ju befullmäktigat sig sjelfve att vara upplyste och liberale män. Askelöf Min. 79 (1834).
Spalt B 689 band 3, 1901