| Publicerad 1903 | Lämna synpunkter |
BENÖJA (benö´ja Weste; ben`öjja Almqvist), v. -er, -de, -t, -d; se för öfr. NÖJA. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (A. J. Gothus Thes. ep. 3: 66 (1619)).
(†)
1) [jfr ä. t. be(g)nügen i motsv. anv. samt mnt. benogen, betala] ställa till freds; godtgöra; jfr FÖRNÖJA. G. I:s reg. 18: 131 (1546). Tå skal Landzhöffdingen .. wara skyldig at vpfylla samma Frijheeter, och benöya honom therföre, anten medh Penningar eller annat. Förordn. 20 Aug. 1646, mom. 1. — särsk. [jfr ä. holl. hier in hadde ’t volck wonder groot benoeghen, ä. t. ich hett ein gut benügen daran] ss. vbalsbst. -ande i uttr. hafva ett benöjande af, vara till freds l. nöjd l. belåten med, ngn sker ett benöjande i (ngt), ngn blir till freds l. nöjd l. belåten med. Ställe riigzens warur så högt, och åther igen the Lubeske warur i thz wärde, att riigzens vndersåter thervthaff ett benöiende haffue måtte, och iw bliffue vthan schade. Stiernman Com. 1: 116 (1550). At .. Kon. Mt. til Swerige .. måtte thervthinnan ett benöijande skee. Tegel G. I 2: 302 (1622).
2) [jfr motsv. anv. i ä. d. o. mnt. samt ä. t. sich benügen lassen, t. sich begnügen lassen] i förb. låta sig benöja, vanl. med prep. med, ngn gg med prep. af l. vid l. åt l. med inf. med att: låta sig nöja l. nöja sig l. vara nöjd l. gifva sig till freds l. hålla till godo (med l. att). Wii haffua befalat thom att the siig såå skälige haffwa skwle oc benöya lathe. G. I:s reg. 6: 23 (1529). Hvar någen af parterne medt sådana dom, som ther afsegs, sig icke vilde benöge lathe. RA 1: 266 (1540). Tienstfolck .. skole .. sigh .. medh en skälig löön benöija låta. Stiernman Com. 1: 75 (1546). Låte sigh benöie medh barkebrödh. Svart G. I 21 (1561). Hwar och en skall låta sig benöya åth sitt, det Gvd honom gifwit och förlänt hafwer. Rudbeckius Kon. reg. 158 (1615). Borgere i Städerne .. skole sigh widh then tilbörlige drächt och klädebonat .. benöije lata. Tegel G. I 2: 269 (1622). En ärhegirugher (låter) .. icke sigh .. benöia aff sitt kallelses wärck. Vigæus Horol. D 7 a (1632). Mose kom, och lät sig väl benöja, / At i min faders hus en långlig tid fördröja. Kolmodin Qv.-sp. l: 171 (1732). Canton Solothurn .. begaf sig .. först .. 1481 med uti Förbundet, och måste således låta sig benöja med thet Elofte rummet. Lenæus Hübner Geogr. 150 (1738). Fryxell Ber. 14: 165 (1846; efter äldre källa).
3) [jfr motsv. anv. i ä. holl. samt ä. t. sich benügen, t. sich begnügen] refl. = 2. (Jaropolk) gaff sigh til dagtingan med sin broder Wolodimer, medh the wilkor, at han skulle sigh medh then deel aff landet benöia, som han honom wille vnna. Petreius Beskr. 2: 13 (1614). Benöga eller benöja sig. Lind (1749). Indelningshafvaren .. måste med räntans åtniutande sig benöya. Amir.-coll. circ. 8 Nov. 1753, mom. 4. Måtte jag afdö från alt hvad verlden tilhör, och benöja mig at lefva okänd, glömd och föraktad, för din kärleks skuld! Liljestråle Kempis 148 (1798). Dalin (1850; betecknadt ss. föga br.).
Spalt B 1202 band 3, 1903