| Publicerad 1915 | Lämna synpunkter |
BLIXA, v. -ar. vbalsbst. -ANDE, -NING.
(†)
1) [jfr motsv. anv. i sv. dial. (Linder Allmogem. i S. Möre 33 (1867), G. Billing i Landsm. X. 2: 160 (1890)), mnt. o. t.] = BLIXTRA 1. Thet Dundrar, liwngar och blixar. P. J. Gothus Pollio Fast. 570 (1614). Ett osäyeligit Dunder, Blixande och Regn. Rålamb Constantin. resa 89 (1658, 1679). Rudbeck Atl. 3: 492 (1698). Block Progn. 26 (1708).
2) [jfr sv. dial. bliksa, bläksa, glimma, tindra (Finl., Vendell)] = BLIXTRA 3. Rel. cur. 4 (1682). Blixningen i Barometerns tomrum. Ehrenheim Phys. 1: 149 (1822). När en Solstråle får i ett mörkt rum falla horizontelt på ytan af spiritus vini, .. (visa sig) färgade, blixande strålar .. på ett motsatt hvitt papper. Därs. 2: 96. — särsk. = BLIXTRA 3 f. (Pulver af Lycopodium, lummer,) skal .. hos Persianerna brukas, vid theras fyrverkerier, i stället för krut, för thes besynnerlige blixande krafft. Broocman Hush. 4: 32 (1736).
3) [jfr motsv. anv. i fsv. o. sv. dial. (Närke, Rietz; Finl., Vendell)] kasta blickar, blinka; jfr BLIXTRA 4. Nu blixar och blinckar han hijt och tijt med sinne syn. P. J. Gothus Savonarola Synd. sp. I 3 b (1593). När een Dotter gåår vth medh sijn Modher, skal hon gå sedigt och medh nederslaghit Ansichte, icke blixa medh Öghonen hijt eller tijt. Schroderus Albertinus 1: 43 (1638). Blincka eller blixa. Lex. Linc. (1640; under nicto). Ögonen stodo öppna utan att blixa. Linné Diet. 2: 237 (c. 1750).
Spalt B 3266 band 4, 1915