| Publicerad 1919 | Lämna synpunkter |
BORDERA, v. -ade, i p. pf. äfv. borderd (Oxenst. brefv. 11: 688 (1637)). vbalsbst. -ANDE, -ING (se d. o.); -ARE (se d. o.).
1) förse (ngt) med bård l. bräm, kanta. Besatte och borderadhe klädningar. Schroderus Liv. 932 (1626; lat. prætextæ). Nedan för maljorna är tröjan borderad med en svart borda. Linné Sk. 66 (1751). Man gör (vid blomstermålning) .. borderade Tulpaner, det är, som hafva blott en färg, undantagandes bladens kant, som stundom utmärker sig med et bräm. Miniaturskolan 48 (1784). Dalin (1850).
2) brodera, utsy; äfv. allmännare: förse med ornament, utsira. Oxenst. brefv. 11: 690 (1637). (Jag) sendher .. Ett par burderadhe hanskar Dito släta. J. Stålhammar (1708) i Karol. krig. dagb. 7: 181 (jämfördt med handskr.). (Drottning Ulrika Eleonora for) i en öfvermåttan kostelig och af Gull och Silfver väl borderad Vagn. Rüdling Suppl. 349 (1740). Hos .. (turkarna) brukar könet altid benfoder eller caleçons på bara kroppen, ganska väl borderade och mycket vida. Björnståhl Resa 3: 65 (1778). — oeg. Blomstren .. voro så blandade om hvar andra, at de borderade marken. Kling Spectator U 1 b (1735).
-VERK. (bordere- HSH) broderi. Allom som höra vnder bårgerlige Ståndet ware förbudit at draga (dvs. bära) något borderewärck (på sina kläder). HSH 31: 83 (1661). Nemnich Waarenlex. 86 (1797).
B: BORDERE-VERK, se A.
Spalt B 3920 band 5, 1919