| Publicerad 1922 | Lämna synpunkter |
BRODDA brod3a2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
1) förse med brodd(ar); i sht i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. Medelst en broddad staf sköt han sig fram öfver isen. LsbFolksk. 89 (1890). — särsk.
a) till BRODD I a. Brudde en hest. Skråordn. 315 (1546). Ett par man med skarpt broddade stöflar. Carlén Köpm. 1: 351 (1860). Wrangel HbHästv. 837 (1886).
b) till BRODD I b. Broddningen (har) utgjort det första .. hofbeslaget i norden. Möller Jordbr. 69 (1881).
α) (hvard. o. skämts., mindre br.) i uttr. brodda med halfvan o. d., urspr. i fråga om den sup med hvilken man vid måltidens slut satte ’spets’ på välfägnaden; numera allmännare: ta halfvan. Jag tror vi brodda med halfva? Wennerberg 2: 169 (1850, 1882; jfr språkprofvet från 1882 under BRODD I d).
β) (hvard.) ”sätta spets på”, ”spetsa” (punsch l. dyl. med konjak l. visky l. annan starkare spirituös dryck). WoL (1889; under lace). Auerbach (1907).
2) (enst.) vara tillräcklig, räcka till; äfv. opers. Hur många man har du med? — Tolf! — Det broddar! Strindberg NSvÖ 1: 10 (1906). Tolf söner hade Torwald, och han hade sagt hustrun: — En tolft broddar, men den trettonde blir icke min. Därs. 83.
II. (numera knappast br.) till BRODD II a, i refl. l. pass. form: gå i brodd. Af kalla blåsten och myckna rägnet .. ville sådden .. ej så väl gro eller brodda sig. VetAH 1779, s. 98. Åkrarna .. broddades ovanliga starkt. Därs. 105. Rågen broddas. Valerius 2: 1 (1809).
Spalt B 4256 band 5, 1922