Publicerad 1923   Lämna synpunkter
DÅRAKTELIG l. DÄRAKTLIG, adj. -are. adv. = (Asteropherus), -A (Rudbeckius KonReg. 364 (1618), Wollimhaus Ind. (1652)), -EN (Bullernæsius Lögn. 262 (1619), Nicander).
Ordformer
(-elig Asteropherus, Posten; -lig Nicander)
Etymologi
[jfr ä. d. daaragtelig; tidigast uppvisadt ss. adv. o. sannol. urspr. bildadt ss. adv. till DÅRAKTIG]
(†)
1) = DÅRAKTIG 1. Asteropherus 26 (1609). Hwad kan .. dårachteligare .. wara än (att hoppas på syndaförlåtelse utan bättring). Muræus Arndt 1: 64 (1647). Yfs dåraktligen ej af granna .. kläder. Nicander Syr. 18 (1759). Posten 1769, s. 806.
2) = DÅRAKTIG 2. (Lat.) Dementer, .. (sv.) dårachteligen, galet. Linc. (1640; under dementer).

 

Spalt D 2491 band 7, 1923

Webbansvarig