| Publicerad 1908 | Lämna synpunkter |
DEBUTERA deb1ɯte4ra l. de1-, l. -u-, i Sveal. äfv. -e3ra2, äfv. DEBYTERA -y- (debytèra Dalin. Om uttalet jfr för öfr. DEBUT), v. -ade. vbalsbst. -ANDE; jfr DEBUT o. DEBUTANT.
1) uppträda första ggn på scenen (särsk. i en större roll). Madame Felix är för några dagar sedan ankommen och begär att med första få debutera i Zelmire. A. N. Clewberg (1788) i Bref rör. teat. under G. III 25. Hvarje för Theatern främmande person, som önskar att i Aktörs-Staten vinna inträde, är förbunden att ordentligen debutera. Regl. f. K. theat. 1834, § 15. Strandberg 2: 195 (1865). Auerbach o. Blomqvist (1908).
2) i utvidgad anv.
a) om icke-scenisk konstnär, författare osv.: uppträda, framträda första ggn. Piccini .. debuterade i Rom år 1761 med operan Cecchina. Bauck 1 Mus. hist. 88 (1862). En ung dramaturg, som debuterat ej utan framgång. AB 1890, nr 7, s. 2. NF 19: 141 (1895; om sångerska). Både Hiärne och Samuel Columbus debutera som författare 1661. Castrén Stormaktst. diktn. 6 (1907).
b) allmännare, vanl. med direkt anslutning till 1 o. 2 a: göra sitt första försök l. prof; börja; utträda l. först framträda i lifvet (särsk. i det politiska lifvet l. sällskapslifvet). Att vi .. lära blifva hela campagnen sådane, som vi debutera, nämligen allt i confusion. H. H. von Liewen (1758) hos Höpken 2: 488. Pfeiffer (1837). Efter att först ha debuterat (i sin konversation) med en flyktig och lekande skizz öfver balen på Ljungby .. (kastade han sig) in i dagens allmänna frågor. Carlén Klein 70 (1861). Mitt lilla barn, .. med tiden skall väl också du debutera (i societeten). K. A. Wetterbergh enl. Kindblad (1868).
Spalt D 422 band 6, 1908