| Publicerad 1909 | Lämna synpunkter |
DEKRETERA dek1rete4ra l. de1-, i Sveal. äfv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
1) afgöra, besluta, fatta beslut om, bestämma, fastställa; förordna, stadga, påbjuda, utfärda påbud om (ngt).
a) [jfr motsv. anv. i t., eng. o. fr.] i eg. mening, om vederbörande myndighet; jfr DEKRET 1 o. 2. Therföre wardt tå decreteret, / At Gååsen bleff Canoniseret. Sigfridi G 5 a (1619). Konung Alphonsus (har) decreterat och stadgat, at hvar och en koplerska skal leffwandes förbrennas. Schroderus Albertinus 4: 164 (1638). Thet som Rijkssens Ständer emot Konung Sigissmundum och dess affödde hafwa decreterat och slutit. RARP 6: 45 (1657). Ständernes Secrete Utskått, som har decreterat det, som H. Exc. kallar sådanne hårdheter. 2 RARP 4: 111 (1726). En ny läroanstalt i de orientalska språken .. (blef) decreterad af Conventet. Litt.-tidn. 1796, s. 122. Således decreterar en liten pluralitet af consistorium att universitetet denna gång intet ombud skall sända. H. Reuterdahl (1839) i Hist. tidskr. f. Skån. 2: 231; jfr b. Catharinas högtidliga canonisation (blef) aldrig .. af påfven formligen dekreterad. G. E. Klemming i Ant. saml. 98 (1869). Den frihet från surtaxe de pavillon, som, förut dekreterad genom fransk lag af den 19 maj 1866, nu blifvit genom lagen af den 30 januari upphäfd. Forssell Stud. 2: 364 (1888). Om presterskapet trott, att konungen skulle utan vidare dekretera något till dess förmån, bedrog det sig. Annerstedt Rudbeck Bref cxc (1905). — särsk. [jfr motsv. anv. i fr.] (†) utfärda häktningsorder emot (ngn). Rousseau dekreteras och landtförvises. Leopold 3: 139 (1798, 1816).
b) [jfr motsv. anv. i t.] oeg.: med själftagen auktoritet o. en viss tvärsäkerhet l. godtycklighet kort o. godt bestämma l. afgöra (ngt) l. fastslå (ngt l. att ngt förhåller sig så l. så). Den intellektualistiska blindheten i vår tid dekreterar, att religionen upphört att regera. Norström Den nyaste män. 4 (1906). Vi skola sammansmälta med det öfriga Europa, dekreteras det. PT 1906, nr 275 A, s. 3. Så dog .. den gamle komministern, och prosten dekreterade genast, att Daniel skulle söka och erhålla den lediga sysslan. Fahlcrantz Kyrkoh. 33 (1907). Marcel Prévost har dekreterat, att det inte längre är skönhet, utan elegans vi begära af en kvinna. SD 1907, nr 308, s. 7. jfr: Förändringar i ljudförhållanden dekreteras icke godtyckligt. Hildebrand Sv. folket 53 (1872). jfr äfv.: I konstfrågor dekreterade han sina åsikter som en imperator i andens värld. Ahrenberg Män. 2: 97 (1907).
2) (†) gm beslut tilldela (ngn ngt). Richs-Marsks chargen, som honom så eenhelligt .. är decreterat vorden. RARP 9: 41 (1664).
Spalt D 552 band 6, 1909