| Publicerad 1910 | Lämna synpunkter |
DERANGERA de1raŋʃe4ra l. der1-, ngn gg -anʃ-, i Sveal. äfv. de1raŋʃe3ra2 osv., v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr DERANGEMANG.
(mindre br. utom i a o. b) bringa (ngt l. ngn) ur dess regelbundna l. normala skick, rubba. Swedberg Schibb. 263 (1716). Derangera. Bringa i oskick och oredning. Sahlstedt (1769). Rycktet om ett fiendtligt inbrott .. upphetsar din imagination, derangera(r) alla dina planer. P. J. Bladh (1808) hos Bladh Minnen 8. (Barometern) hade undergått en obetydlig derangering (dvs. kommit en smula i olag), sedan jag lemnade Stockholm. Hedin Gm Khorasan 355 (1893). En (handskrifts-)samling som blifvit både flyttad och åtskilliga gånger derangerad. Lindroth Bureus 10 (1910). — (knappast br.) Kyrkan (blef) ej i det ringaste .. derangerad, oagtat den starka (jord-)skakningen. Björnståhl Resa 4: 57 (1773). — särsk.
a) [jfr eng. if a dancing-girl deranges her dress too much] (fullt br.) med afs. på ngns klädedräkt, toalett o. d.: bringa i oordning l. olag; i sht i p. pf. i (mer l. mindre) adjektivisk anv.: bragt i oordning l. olag, tilltufsad o. d. En ilsken spik i taket, som aldeles derangerade min coeffure. SP 1779, s. 478. När hon .. hade rättat till sin något derangerade dräkt. Gellerstedt Gläntor 97 (1909).
b) [jfr motsv. anv. i fr.] (fullt br. utom i β) med afs. på ngns affärer l. finanser l. ekonomiska ställning o. d.: bringa i oordning l. oreda l. betänkligt skick, bringa oreda i. Det pommerska kriget förstörde den svenska statens redan undergräfda ekonomi och derangerade i grund dess myntväsen. Stavenow G. III 7 (1901). — särsk.
α) [jfr fr. mes affaires sont toutes dérangées] i p. pf. (mer l. mindre) adjektiviskt om ngns affärer osv. Hertigens finanser, som alltid voro derangerade. Fersen Hist. skr. 5: 13 (c. 1790). Mina affärer äro derangerade. Lindegren 1: 235 (1795, 1805). Presidenten gjorde detta giftermål, för att hjelpa upp sina ”derangerade affairer”; (ett uttryck som hör till tiden). Bremer Nina 36 (1835). De Geer Minnen 1: 100 (1892).
β) [jfr motsv. anv. i t. samt fr. le mari de ta mère était fort dérangé] (numera knappast br.) i p. pf. om person: som laborerar med dåliga affärer l. förstörd ekonomi, som befinner sig i betänkliga förmögenhetsomständigheter l. som kommit på ekonomiskt obestånd. Fattige eller derangerade pager .., som äro väl vid hofvet, få till sina ackord och gälds betalande då och då ett pastorat att afyttra. P. Bergström (c. 1780) hos Schück G. III 48. Kexél 1: 115 (1788).
c) [jfr motsv. anv. i eng. o. fr. il a le cerveau dérangé] i fråga om ngns kroppsliga l. psykiska tillstånd l. befinnande, sinnesstämning, lynne o. d.: rubba (ngns förstånd, hälsa l. ngn till förståndet o. d.), bringa ur lag l. förstöra (ngns humör o. d.); jfr DERANGEMANG slutet. Han har nyligen haft den olyckan att blifva derangerad till förståndet. Calonius Bref t. Porthan 90 (1795). Några öden, som nu sednast träffat mig, och hvilka derangerat mitt lyckliga humör. Choræus Bref 113 (1802). En derangerad mage. Damm Studentm. 47 (c. 1873).
Spalt D 990 band 6, 1910