| Publicerad 1911 | Lämna synpunkter |
DEVIERA de1vie4ra l. dev1-, i Sveal. äfv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING, DEVIATION (se d. o.).
1) (i fackspr., särsk. naturv., med. o. sjöt.) intr.
a) [jfr motsv. anv. i t. o. fr. äfvensom af eng. deviate] aflägsna sig l. afvika från den en gång gifna (ursprungliga) riktningen l. den riktning som är l. betraktas ss. den normala, vända sig åt sidan l. uppåt l. nedåt osv. Ögat förblifver uti dess devierande ställning. Hygiea 1860, s. 428. Tungan devierar (vid en viss grad af förlamning), då den utsträckes. Salomon Allm. paresis 16 (1861). En kula som devierat, då den träffade lungsäcken. Hygiea 1868, Förh. 17. Under dessa försök (vid en viss undersökning af paralytisk strabism) .. devierar högra ögat inåt till venster långt mer än det paralyserade ögat. Bergh Ög. funkt. 102 (1884, 1891). — särsk. om det förhållandet att en magnetnål under inverkan af lokala magnetiska l. elektriska strömningar förändrar sin riktning, l. att en ljusstråle vid öfvergången från ett medium till ett annat gör detsamma o. d.; i sht sjöt. o. bergv. om kompassnål (l. kompass); sjöt. äfv. i uttr. devierande nord, syd med afs. på kompassens nyssnämnda ändrade riktning, devierande asimut, magnetisk asimut. Föreskr. f. bestäm. af compassens deviation 30 okt. 1849, s. 2. Man kallar middagsliniens riktning rättvisande Nord och Syd, magnetiska meridianens riktning missvisande N. och S. och kompassnålens riktning devierande N. och S. Pettersson Nav. 66 (1861). Genom pejling af solen erhålles den devierande azimuthen, som, jemförd med den i tabellerna funna, sanna, gifver lokalmissvisningen. C. af Trolle i Tidskr. i sjöv. 1868, s. 46. När fartyget länge har styrt samma kurs, induceras magnetism i detsamma i den magnetiska kraftens riktning. .. Denna magnetism kallas retentiv och verkar alltid (vid ändrad kurs) så, att kompassen devierar mot den först styrda kursen. Bagger Den sv. fartygsbefälh. 273 (1891, 1895).
b) [jfr fr. la colonne vertébrale est déviée] med. om kroppsdel l. kroppsparti l. organ o. d. (af mer l. mindre långsträckt form): hafva en riktning l. sträcka sig på ett sätt l. ligga i ett plan o. d. som afviker från den (det) normala. Ryggradens nedre dorsalparti devierar något åt venster. Hygiea 1865, s. 335. Deviationerna hos septum nasi (dvs. näsans skiljevägg) .. äro så allmänna, att ett normalt septum torde vara sällsyntare än ett devieradt. Elmgren Unders. ö. hög gom 22 (1904).
2) [jfr motsv. anv. i fr. samt af eng. deviate] (i fackspr., särsk. naturv., med. o. sjöt.) tr. med saksubj.: framkalla l. verka ändring af riktningen hos (ngt). Ett prisma devierar (dvs. bryter) ljusstrålarne, som genomgå detsamma, åt sin bas. Bergh Ög. funkt. 106 (1884, 1891). Huruvida statisk elektricitet verkar devierande på radiumstrålar har varit svårt att iakttaga. Å. G. Ekstrand i Kem. tidskr. 1900, s. 154. — särsk. fys. o. sjöt. om magnetisk l. elektrisk ström: åstadkomma att kompass- l. annan magnetnål vrider sig ur sitt förut intagna (rätta l. normala) läge. De devierande krafterna. Föreskr. f. bestäm. af compassens deviation 30 okt. 1849, s. 2. Så snart den fixa magneten upplägges på armen (af magnetometern), devieras den rörliga nålen en viss vinkel från sitt ursprungliga läge. R. Thalén i Jernk. ann. 1879, s. 30. De flesta ampèremetrar äro ett slags galvanometrar .. af ringa känslighet, i hvilka den magnetnål, som af strömmen devieras, inställes i sitt jämnvigtsläge af en stark riktmagnet, som är fäst i instrumentet. NF 19: 217 (1895). Wrangel Nav. 93 (1897).
3) sjöt. tr. om handlingen att utröna o. registrera deviationen hos en kompass, särsk. om dylik operation efter det att kompensering blifvit verkställd. Innan deviering företages, måste man tillse, att alla rörliga järnmassor äro på de platser, de skola innehafva, då fartyget är sjöklart. Hägg Prakt. nav. 30 (1900, 1908). Dens. Fl. 72 (1904). Sommaren 1903 kompenserades och devierades torpedbåten Orkan .. på mindre tid än en timme. G. R. Starck i Tidskr. i sjöv. 1905, s. 191.
Spalt D 1123 band 6, 1911