Publicerad 1917   Lämna synpunkter
ECHAPPERA e1ʃape4ra l. eʃ1-, i Sveal. äv. -e3ra2 (eschappèra Dalin), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING (föga br., E. Smepust (1721) i Karol. krig. dagb. 3: 166); jfr ECHAPPAD, ECHAPPEMANG, ävensom ESKAPAD.
Ordformer
(echap(p)era (eschap-, es(s)iap-) Stenbock (o. Oxenstierna) Brefväxl. 1: 52 (1692), Schück Medelt. kult. hist. 106 (1907). chap(p)era (schap-, schiap- osv.) A. Pihlström (1708) i Hist. handl. XVIII. 4: 3, Laurén Minnen 141 (1877))
Etymologi
[liksom t. echappieren, eng. escape av fr. échapper, ä. fr. escaper, undfly, undkomma. Formen chappera torde ha förlorat sin begynnelsevokal på grund av dennas obetonade ställning; jfr t. schappieren samt SCHAPPA]
1) [jfr motsv. anv. i t. o. fr.] (numera bl. skämts.) om person: undslippa, undkomma; rymma, fly; ”schappa”. Jag (tackar) ödmiukast .. före den part min ängel tar uthij mitt interesse och att jag är så wäl eschapperatt. Stenbock (o. Oxenstierna) Brefväxl. 1: 52 (1692). (Jag) waledicerade ryssen genom essiapering. E. Smepust (1721) i Karol. krig. dagb. 3: 166. Ville .. (en professor i Bologna) resa bort från staden .., var han skyldig att deponera en summa som borgen, att han skulle komma tillbaka och ej echappera från sina elever. Schück Medelt. kult. hist. 106 (1907). — särsk. [jfr rymma landet] (†) med direkt obj.: rymma från (en ort o. d). Han echaperade orten och Regementet. Växiö domk. akt. 1792, nr 89.
2) [jfr motsv. anv. i fr.] (†) med saksubj. o. personobj.: falla (ngn) ur minnet, bliva bortglömd (av ngn). Uti gårdags pleno .. echaperade mig et ämne, som .. torde nu få .. anmälas. Ad. prot. 1786, s. 107.

 

Spalt E 14 band 7, 1917

Webbansvarig